Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

jag går också in i vecka 7 idag
då har vi ju säkert BF samtidigt, jag har 14 augusti. när har du?

kimzeiy, hur är allting idag? har du fått akut tid än? är orolig för dig

åh vad tråkigt att höra att det blev såhär :(
men jag skickar massvis med kramar och håller tummarna för att det SKA ta sig nästa gång och bli friskt :)
härligt att höra att du fortfarande är positiv, så stark du är!. men somsagt, det ska ta sig nästa gång och då ska de bli minst ett friskt barn kramar till dig ta hand om dig

Jag är också i v. 7 idag. Låter ingen höjdare att kräkas, hoppas jag slipper det. Min mamma hade inga problem alls med illamående så man kan ju hoppas att de är genetiskt :P hehe.
kan dock känna illamående på eftermiddagarna och kvällarna men aldrig så jag spytt.

jag med! haha, jag har aldrig varit så förtjust i salt, varken salt godis eller salt överhuvudtaget.
men när jag var och handlade köpte jag en liiiten påse med "Jättesur" som dom heter karamellerna.
choklad och vanligt godis som jag i vanliga fall är svag för har jag inget sug efter utan det är isåfall salt godis man kan suga på.
Cashew nötter skulle du inte nämnt, ååå vad jag blev sugen på det nu. Såå gott det skulle vara

jag har också fått någon grej för jordnötsringar, kan äta hur mycket som helst... jag är såå sugen på det, helt sjukt. men somsagt, allt godis jag älskade så mycketi nnan, som choklad, - snickers bland annat,  är jag inte sugen på alls nu, eller lite, men inte i samma utsträckning som innan, nu är det surt och salt som jag gillar... mums!! ska be sambon åka o köpa lite jordnötsringar och cashew nötter till mig, nyttig som jag är

Det är ju inte för tidigt, eller det avgör man ju helt själv. Vissa vill ju vänta tills man är över v. 12 och vissa vill berätta helt och hållet, men min och min sambos föräldrar vet redan, plus våra äldsta syskon ,vi har väntat
med sambons minsta syskon för vi inte vet om hon kommer kunna vara tyst om det men annars vet våra familjer det. Just för att jag känner att jag vill ha min familjs stöd OM det inte går som det ska. Utan då är det skönt att dom redan vet det innan. Jag hade nog tyckt det vore jättejobbigt om alla redan visste det nu såhär tidigt, för om något skulle gå fel, då måste man gå till alla och säga att det inte blev något. Då berättar jag hellre för dom som jag vet jag kommer behöva mest stöd ifrån isåfall. Mina föräldrar är helt underbara och är så stöttande och mån om mig och graviditeten så jag ångrar inte alls att jag berättade det tidigt för dom.
Resten av släkten kommer vi berätta för efter v.12, kanske v.13 där nångång

Vas sa din mamma och din syster om det då?

Vad skönt att höra att allt var bra med er lilla skatt förresten! Måste kännas underbart att få sett hjärtat slå, längtar sååå tills jag också får göra det.

varför skrev jag augusti? haha vad knäppt, det märkte jag inte ens själv att jag skrev
haha, mars menar jag ju såklart.

Håller med.

Eller jag håller kanske inte med i allt du skriver. Jag blir inte irriterad, jag förstår absolut att man oroar sig, det gör jag också. Men ofta känner man kanske att något är fel om det är så, förändrade symptom eller liknande, eller att man bara känner sig väldigt orolig över någonting, och då ska man såklart kolla upp det. Med eller utan blödning tycker jag. Som ovan skrev som hade haft MA och MF och inte blött alls, så behöver man ju faktiskt inte blöda. Det kan hända saker trots att man inte blöder.  
Oron i botten handlar väl om att man är rädd att förlora sitt barn såklart så man har ju rätt att oroa sig. Det är ju därför man blir stressad och orolig. Men ofta är "småsaker" som tex. förändrade flytningar helt normalt och absolut ingenting som är fel. På så sätt kan jag hålla med att man ska slappna av lite och inte inspektera vaaaarje lilla sak som kroppen känner eller upplever. Men samtidigt stå på sig om något känns fel och kolla upp det.