Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jo jag glider med än så länge. Men det hindrar inte att jag tänker gå ut med ett gäng andra singlar på Söder imorgon.

(Och så två godnatt-sms ovan på det just nu fastän vi sa godnatt i telefon för fem minuter sen.)  

Tjej, 26 år, singel sen 1 år tillbaka.

Jättesvårt att bli kär. JÄTTESVÅRT verkligen. Jag har surrealistiskt lätt att få folk intresserad av mig vilket typ är en förbannelse. Jag dejtar hej vilt, alltid gjort, men efter ett par dejter när killen börjar visa något så får jag panik. Varningsklockorna börjar ringa. Dejtar medvetet folk där det finns en anledning att dra sig ur. Nu dejtar jag t.ex en kille som är 5 år yngre och dessutom har flickvän. Han vill lämna henne för min skull, men jag vet inte vad jag vill. Han är ett as mot henne absolut, men ändå gillar jag honom. Men jag kommer inte ge mig in i den relationen heller utan kommer träffas ett tag och sen lägga ner. Och sådär rullar det på. Nätdejtar lite, får rätt många erbjudanden, går på några dejter, kanske gilar jag personen, kanske inte... men det blir aldrig något seriöst.

Jag tror också jag är sårad från min förra relation, även om jag gjorde slut. Har svårt att släppa och gå vidare och jämför alla med mitt ex. Hur slutar man jämföra alla killar med sitt ex? Han hade ju massa dåliga sidor, men ändå jämför jag alla nätdejter med exet? Och dissar folk om inte alla "krav" uppfylls. Men vad fan, ingen är ju perfekt, och absolut inte jag...

Folk har gett mig tipset att sluta dejta ett tag, men tror jag typ är beroende av bekräftelsen och att träffa någon hela tiden annars känns livet tråkigt. Ändå träffar jag aldrig någon jag faller för trots att jag har stora valmöjligheter... åh, varför förstör man för sig själv?

Nätdejting gör ju också att man kan välja och vraka vilket innebär att man vet att man alltid kan få en ny dejt om man vill. I verkligheten så är ju kemi så avgörande så man måste ju gå igenom så många för att hitta det. Och när kemin väl finns där så dissar jag ändå personen för att jag är för rädd... :(

Heeeeelp! (förlåt om det blev rörigt)

En otäck klassiker är väl att säga att man tyckte att dejten var trevlig (även om den inte var det) men "jag tror inte att vi passar ihop".

Sen vet vi ju att du är en ful typ som bara dejtar kvinnor för att få en anledning att dricka Guiness.

Själv har jag nu börjat tycka att det är liiiite mycket från Mr Malmö. Han har ringt en gång idag. Sms:at fyra. Nu ska jag iväg och shoppa lite och då tänker jag "glömma" mobilen. Så får vi se hur han reagerar på det. moahahahaha     

Jag tror faktiskt det ligger något i det.
Jag kan bli "rädd" när jag startar ett medlemskap och ser en person som jag såg där för 1 år sedan också. Jag tänker att det är nåt fel. Eller om någon är med på 7 olika sidor så tror jag också något är fel.

Eller om man besöker en person som heter t.ex Kalle37 och hans ålder är 42. Då blir jag fundersam.

Men det är dumt. Jag har ju oxå varit medlem länge. Även om jag hade ett ca 4 mån lång uppehåll så har folk sett min bild lääääänge

Det är så lustigt. För själv har jag tyckt mig märka ett visst intresse från hans sida. Men svensk som man är så tänker man att
 Näe inte jag. Jag är väl inte vidare intressant och vad skulle han med en 44-årig gammal kärring till?

Och alla ni ser nåt annat och reagerar omedelbart på samma sätt: Killen är intresserad så ta för dig!  
Man är bra dum ändå. Vill inte tro på bra saker fastän någon vräker det framför en.  *s* 

Är det någon av er som skulle kunna tänka sig att vara med i Ensam mamma söker? Jag skulle aldrig vilja vika ut mitt tragiska singelliv i TV.

Det finns olika lager av acceptans och känsla inför fömågan till självdistans, och i denna tråden är den acceptansen hög. Måste dessvärre erkänna att ofta när män talar om yngre förmågor så saknas just den självdistansen.

Backloggar du lite så ser du att jag både dejtat och dreglat över yngre dejter, men inte blivit så hårt dömd av er andra i tråden. Tror jag inte iaf

Hade det varit så att det varit män i 40 års åldern som hade problem med att det var 25-åriga kvinnor som raggade på dem med en tanke om sex så hade jag kunnat raljera på samma sätt. Nu vet inte jag vad ni män på dejtingsidorna får för förslag och från vilka åldrar. 

Jag upplever efter väldigt kort tid i närdektingvärlden att jag fått förhållandevis många förslag och intresseinviter ifrån unga män. De som är klart yngre än mig. Jag ver inte hur det är för män i 40-årsåldern. Får de också ganska tydliga sexinviter från många 25-åriga tjejer?
Det är inte jag som kvinna som jagar dessa unga män utan tvärtom. 

Måste bryta in med en helt annan fråga..............

Är det ok att ha en KK samtidigt som man dejtar om man det på lika villkor och öppet inför KK:n?

Tänker om det är "andefattigt" när man träffar nya dejter? egna erfarenheter? (kanske ingen som vill outa iofs :)    

Tja, jag tänkte väl mig 1 tim för att "känna på" men det blev drygt 4 tim... 

Hade väldigt trevligt och kunde drunkna i hans ögon men jag är kluven inför en fortsättning. 
Kritikern i mig har rullat igång...

Inom en snar framtid kanske

Den första september kommer de att släppa loss hundra tiopoängare, så håll dig redo...

Nejnej om du inte vill så vill du inte. Jag syftade på att när jag var yngre så ägnade jag så mycket tid åt att analysera hur det skulle tolkas om jag betedde mig si eller så, kommer han gilla mig mer om jag är sån här eller sån där. Idag är jag trygg och säker i vem jag är och skulle jag möta någon som anonym (bored) som dissar mig för att jag inte beter mig som en kysk oskuld så känner jag ingen ånger för det. Jag blir inte ens ledsen längre. Det är inte den sortens man jag är intresserad av och jag är glad att jag slipper ödsla tid på det.

Min exman och jag hamnade i säng innan första dejten och vi höll ihop i tio år. Killen jag träffar nu var extremt nära på första dejten (japp. Hemma hos mig dessutom!) och det känns bara rätt varenda sekund vi ses.

Vem fan orkar hålla på att logga in/inte logga in? 

Finns väl gränser för hur utstuderad man kan bli. Jag ligger ute om 'vänsökande' även om jag vill ha 'seriöst förhållande'... men det är mest för att jag alltid hittat tjejer där jag minst anar det, och inte där jag letat.

De som inte uppskattar det jag skriver, är nog i längden inget för mig ändå, så varför anstränga sig så mkt?