Pärlan!!
Jisses vilken resa du har varit med om... All beröm till dig som klarar att gå igenom alla dessa förluster och ändå våga kämpa på.
Du har all rätt till att vara ledsen och må dåligt.
Jag har aldrig haft lyckan att bli gravid men skulle jag väl bli det så hade jag gått under över en förlust efter all denna kämpan.
Du är en guldklimp som fixar detta!! 
Jag uppskattar dig med ska du veta! Jag kan pratat med min man om allt men känns ända annorlunda att få prata med något som vet precis hur man känner det och vad man menar.
Som jag har börjat skriva en liten bok, anteckningar.. dagbok eller vad man nu ska kalla det. Tänkte att om vi nu skulle lyckas så kan det vara kul för den lilla att få läsa resan vi som föräldrar fick gå igenom för att få h*n till världen. Jag hade själv uppskattat det. Plus att det är en liten avlastining.
Min man fick iaf syn på denna och läste vad ska hittils skrivit. Hans kommentar va typ att han inte riktigt förstod varför jag gjorde det, men mådde jag bra av det så.. men det är nog det kom skiljer männen och kvinnorna åt. Vi behöver läsa, skriva och prata om saker och ting. Medans männen "klarar" sig utan sånt.
Ditt jobb verkar ju lugnt, skönt!! Jag har ju raka motsatsen, Jag är servitris, kock och står i kassan på samma gång!! Det är också en sak som oroar mig. Men det löser sig antar jag=)
Usch då, men ett syskon som vill så mycket kan jag tänka mig ännu mer press på att lyckas..
En 21 åring, då kan tippar jag att du är runt 40 då??
Jag är bara 26 jag =) Känner också att tiden tickar, men inte av samma skäl som dig utan att jag inte ens fått mitt första barn ännu.
Jag och gubben har varit tillsammans i snart 8 år =) Jag har väl mer eller mindre varit redo att bli mamma sedan 6 år tillbaka, medans min man inte va lika förtjust i tanken förren cirka ett par år tillbaka.
Jag tog ut min p-stav 2008, sedan dess har vi kört oskyddat och det va väl mer eller mindre "händer det så händer det". Men det hände aldrig =(
Så för snart ett år sedan sökte vi hjälp. Det har varit lämningar av blodprov i över ett år, det är först nu jag känner att utredningen har tagit fart. Nu har vi ju fått Pergotime, så nu är det ytterligare väntan i 6 månader!
Jag har sett reklamen för det programmet, men har inte styrkan att se på det. Jag skulle bryta ihop för ingenting. Jag lipar ju bara av att se förlossningskliniken =) Så det skulle inte funka alls =)
Jag testade faktiskt mig igår, vet att det är alldeles för tidigt men kunde inte låta bli =) Men lite som väntat va det inte en en antydan till två streck!
Just nu känns allt hopplöst och att jag aldrig kommer få bli mamma =(
Bamsekram raring!! 
Sen får minnsan inte mannen en lugn stund, hihi 