Beräknad födsel i November? Se hit! :)

Vad skönt att veta att det inte bara är jag. :)
Har också varit lite orolig för att det ska vara depression, men känner inte den typen av trötthet eller ledsamhet. Jag har hört att det är vanligare med depression hos mammor som föder på hösten/vintern i och med mörkret.
Men som sagt är det här mer trots. Jag känner mig också lite fånig och jobbig, men det går ju inte att bara ignorera känslorna heller. Dem har en förmåga att svämma över nu. Antar att det bara är att bita ihop och vänta vidare...

Har också hört att det bara ska hjälpa för att underlätta förlossningen, men samtidigt rekommenderar man att man inte ska dricka hallonbladste innan vecka 35 så helt säker kan man ju inte vara.
Läst massa huskurer om hur man själv kan starta förlossningen... vissa kan svära på att det funkar, medan läkarna skakar på huvudet och skrattar. ;) Här är min lista på allt jag hittat:
Ananas
Pepparkakor
Starkt kryddad mat
Basilika-te
Hallonblads-te
Sex
Fotmassage (min absoluta favorit!)
Bada bastu
Promenader

Är beräknad 24 november, så har inte försökt något än... jag har bara förberett inför om några veckor när jag verkligen börjar tröttna på att ha ont i ryggen, foglossning, förvärkar etc. etc.

Om man gör alltihop på en gång så kanske det blir tillräckligt mycket för att det ska starta. Undrar bara vad sambon säger om ananas och pepparkakssmulor i sängen... ;)

Jag har läst och hört många säga att man kan lära sig bebisens rutiner och vanor och dygnsrytm. Men min lilla bråkunge vill minsann inte hålla sig till några rutiner! Ibland sparkas det hela dagarna, ibland bara på morgonen, ibland bara om kvällen/natten.
Har funderat på om oregelbundenheten beror på vad jag gör om dagarna. Hörde av en kollega att bebisen "vaggas" när man går och då har större chans att somna. Att hon sedan sparkar igång när jag sätter mig eller lägger mig ner. Kanske borde skaffa mig lite rutiner själv så att hon kan anpassa sig? ;)

Vi har bestämt oss för Alexandra. Skrev varsin lista med namn och satte ihop dem vi kunde tänka oss. Sedan tog vi ett par veckor på oss och funderade innan vi plockade ut våra favoriter. Så en liten Moa Alexandra är planerad till den 24 november. Nu hoppas vi bara att dem inte sett fel på könsbestämningen. ;)

24 november! Det inte bara känns som en evighet... det är en evighet till dess! Går hemma nu med foglossning, haft flera rejäla förkylningar som mer eller mindre däckat mig totalt i sängen. Jag orkar ingenting och kommer inte iväg ut heller. Har startat två rejäla gräl med sambon utan att riktigt kunna förklara varför... humöret är inte på topp.
Läser om alla andra som har mycket förvärkar och slemproppar. Längtar så grymt efter att få min bebis! Ändå är det en månad kvar. Läste också statistik att normalt för förstföderskor är att i snitt gå över 6 dagar över tiden. *suckar* Ska köpa på mig pepparkakor, ananas, basilikate till jag går in i vecka 38 och se om det kan göra någon skillnad. Sex har vi någon gång i veckan fortfarande.

Japp. Jag har också fått två sådana samtal. Känns rätt jobbigt när man går hemma med foglossning och ont och inte önskar sig något hellre än att bebis ska komma ut. Men jag andas djupt, försöker att låta snäll och upplyser alla om att jag faktiskt kommer höra av mig när det händer... har inga planer på att gömma bebis. (i alla fall inte mer än någon dag eller två så att jag får njuta ifred det första). ;)

Jag får två-tre förvärkar varje morgon runt fyra-tiden. Utöver det så har hon börjat trycka neråt väldigt hårt. Det gör inte "värk"-ont men är fruktansvärt obehagligt! Sticker och svider varje gång hon rör sig. Känner mig kissnödig (även fast jag inte kan kissa när jag sedan försöker).
Har försökt prata henne till rätta i magen och förklara att det är helt okej att hon pushar utåt om det är dags, men innan dess kan hon få låta bli! Verkar inte fungera. ;)

Vill verkligen att hon kommer ut snart. Längtar så! Har torkat basilikablad till te, köpt på mig pepparkakor och ananas... snart så blir det hemkurer för fulla muggar!

1:e November - Artlskin
5:e November - Love11
6:e November - AnnelieJohan
9:e November - Tanya
10:e November - SkruttensMamma85, Huleni
11:e November - Veronica80
12:e November - QladyG
13:e November - Sofiia2
15:e November - Tenshioyo
18:e November - babyväntan
20:e November - Kat91
24:e November - angelfire5
26:e November - em8707
27:e November - Wilder

Varit inne på förlossningen idag och gjort en kurva över hjärtljuden på bebis. Vart riktigt orolig när hon senaste två dygnen inte rört sig som hon brukar. I normala fall så buffar och sprattlar hon ett par timmar när jag lagt mig, ett par timmar på morgonen och sedan lite till och från under dagen (framförallt om jag åker bil).
I helgen har hon varit stilla. Fått en buff eller knuff och sedan har hon varit still i timmar. Trots att vi åkte bil så rörde hon sig inte nämnvärt.
Orolig som tusan ringde jag till förlossningen och jag och sambon åkte in. Så fort maskinen blev inkopplad så började hon buffa ett par gånger. Inte lika mycket som innan, men tillräckligt för att läkaren skulle vara nöjd och vi behövde inte göra något ultraljud.

Mitt blodtryck när vi kom in var sjukt högt så barnmorskan vart lite orolig. När vi väl fick konstaterat att bebis mådde bra så sjönk mitt blodtryck igen. :)

Fortfarande inga starka förvärkar, bebis ligger rätt och vi väntar på att det så småningom ska bli dags. Är 36+3 nu.

3½ vecka kvar till beräknad födelse! Ska testa med brevet om uppsägning.... trots allt har hon varit där i nio månader och jag har inte sett en enda hyra! ;)

Vart ju lite orolig och åkte in till förlossningen i söndags för att kolla varför hon inte rör sig lika mycket. Läkaren sa att allt såg bra ut, men jag var ändå inte övertygad. Sedan igårkväll så satte hon igång igen. Hon sparkade hela kvällen och har sparkat hela dagen idag. *andas ut* Nu är hon tillbaka i sina vanliga rutiner (och då gnäller jag givetvis över att sparkarna gör ont). Aldrig är man nöjd, hehe.

Jag har inte känt något alls... de få förvärkar jag hade tidigare försvann helt och hon vände sig igen och krånglade.
Men igår så sjönk hon rejält bara över dagen och lade sig rätt igen. Sedan vaknade jag vid halv fyra och kände precis det du skrev! Fy sjutton såna värkar och trycket nedåt. Låg och var så yr att jag inte vågade gå upp så sambon fick dra sig ur sängen och värma min ärtkudde åt mig. Värmen gjorde att värkarna avtog.

Det här börjar bli på riktigt nu! :)