Beräknad födsel i November? Se hit! :)

Hej allihop

Jag heter Madde och är 26, bor också i Borås. Jag och min sambo väntar första barnet till den 24e november (även om det extra ultraljudet visade att Liten växer fort och kanske dyker upp tidigt). En liten flicka är det och en riktig liten vilde dessutom. Hon lever runt i magen dag som natt och sparkar jättestarkt. Magen har vuxit sig rejält stor och tar emot överallt. *hehe*

Vi har börjat ställa i ordning i barnkammaren och har snart köpt/fått allt vi tror att vi behöver. Det är första barnbarnet på hans sida och andra barnbarnet på min sida. Bägge föräldraparen är helt lyriska och tydligen är bägge våra mammor hamstrar för jisses vad saker som har sparats! Vi har fått kläder nog att fylla en byrå, massor med lakan, babyfiltar och leksaker. Barnsängen har vi fått. Det mesta vi har köpt är småsaker som första paketet blöjor, tvättlappar, nappflaska osv. Jag kunde inte låta bli att köpa lite smått sånt tidigt. :)

Barnvagnen köpte vi en på blocket. Det blev en Brio Happy. Den är stabil och verkar skön att köra, men inte den smidigaste om man ska in på stan. Tyckte det var jättesvårt att ge sig in i "barnvagnsdjungeln" och börja klura på vad sjutton man skulle ha.

Funderar en del på föräldraledigheten... hur länge innan BF är det normalt att man går hemma? Jag hoppas på att orka jobba så länge som möjligt för ekonomins skull, men jag känner mig otroligt trött och orkar inte med varken jobbet eller hemmalivet ordentligt. Funderar på om jag skulle söka deltid hemma så man har tid att mysa runt lite och förbereda i lugn och ro?
Hörde att barnmorskan till en bekant rådde henne att ta en månad hemma innan BF, men funderade själv på om två veckor kunde vara lagom.

Förlossningen ja... Den försöker jag undvika att tänka på så länge jag kan. ;) Skulle egentligen varit på förlossningsföreläsning nu i veckan, men sambon blev inkallad på jobb så vi fick boka om.
Jag är väldigt dåligt insatt i vad som ska fungera bra/dåligt. Har lyssnat på tjejerna på jobbet och fått tipset att ryggbedövning ska vara bra för då är man lugn efter förlossningen och har tid att mysa med barnet istället för att ha väldigt ont. En annan tjej använde lustgas och hon sa att det fungerade sådär.
Brukar man inte få åka till sjukhuset ett tag i förväg och kolla in lokalerna och prata med personalen där?
Har inte haft några direkta egna tankar om det ännu. Mina enda förhoppningar är att förlossningen ska gå fort och smidigt. Så klart. ;)

Blev ett långt inlägg! :) Hoppas ni orkade läsa.

Vad mysigt att få sova ut ordentligt. :)

Jag har fått sömnsvårigheter senaste veckan. Från att sova 14 timmar/dygn till att nu sova 6 timmar/dygn som i en handvändning. Känner mig sliten om dagarna, men inte vråltrött på samma sätt som jag var tidigare. Vaknar också ofta av sparkar numera. Hon är en aktiv liten marodör. ;)

Hade funderingar på att börja packa bb-väskan också, men kunde inte komma fram till vilken väska jag skulle ta. *haha* Det hela rann ut i sanden. Får ta tag i det där och kolla igenom vad man ska ha och hur stor väska vi egentligen behöver. Hoppas på att inte behöva spendera extra tid på BB så förhoppningsvis behöver vi inte så mycket prylar.

Barnrummet har jag jobbat hårt med i helgen. Gamla gosedjur och lakan är tvättade, sängen är ihopskruvad och leksakerna är undansorterade i rätt lådor. Skötbordet är kvar att fixa, men det överlåter jag åt sambon. Lite nytta får han göra också. :)

Fick idag ett samtal från försäkringskassan som ringde för att jag skulle bekräfta min inkomst. Så en sak avklarad hos försäkringskassan! Nu inväntar jag bara beslutet på min föräldrapenning. Har ansökt om föräldrapenning 25% nu fram till förlossningen eftersom jag varit så trött och inte kunde få graviditetspenning. 

Typiskt att när du väl får en utbetalning så blir det fel...  

Mm. Jag mailade dem tre gånger med samma fråga och inte fått något vettigt svar. Skönt att hon ringde idag så jag fick svar på frågan då! 

Jag bytte jobb i somras och har nu en provanställning i 6 månader. Försökte ta reda på om jag behöver skicka in inkomstuppgifter från förra jobbet också (iom att jag inte gått fulla 6 månader på nya jobbet) eller om det är den nya som räknas. Fick detta svaret:

"Varför du inte kan se något på mina sodor ännu är att vi inte ännu har fattat något beslut. Det beror på har du en tillsvidareanställning på H&M eller ett längre vik eller anställning än 6 månader så räknas den inkomsten, annars kan vi vilja kolla på dina tidigare inkomster."

Varken jag eller sambon kunde tyda det där. ;) Tydligen så är det den nya som räknas i alla fall så jag slipper krångla med att skicka in extra papper.

Jag gick upp 14 kg tidigt i graviditeten utan att barnmorskan sagt något. Nu har jag i och för sig skärpt mig vad gäller godiset (bytt ut det mot frukt) och gått ner tre kilo senaste månaden. Bm har inte sagt något om det heller.

Mestadels har jag bestämt mig för att inte bekymra mig så om maten. Åt folsyra innan, vitaminer och järn nu, men i övrigt äter jag vad jag är sugen på. Blir galen över de enorma listorna av vad man inte får och vad man måste äta.
Det har i alla tider blivit folk av ungarna ändå trots att dem inte hade alla våra råd. :)

Jag är beräknad till 24e november och det känns som om tiden går så långsamt! Bestämde mig för att jobba så länge jag kan för att få tiden att gå (men gått ner till 75%), så jag har bara två veckor planerad föräldraledighet innan förlossningen. Sen får man ju se hur det går med foglossning etc. Än så länge håller det.

När jag väl är hemma så blir jag frustrerad också, för jag orkar inte göra så värst mycket. Jag har börjat bli så stor och otymplig och det är till och med obekvämt att böja sig ner för att plocka upp något man tappat. Lyfta saker och sånt har jag helt gett upp. Det får sambon göra.

För att fördriva tiden hemma så har jag faktiskt börjat lära mig sticka. Tänkte se om jag hinner göra någon söt liten tröja till bebisen innan det är dags. Det finns instruktioner på nätet om hur man gör eller så kan man fråga i garnaffären.
Ska även göra en drömfångare åt vår lilla trollunge att hänga ovanför sängen så hon får lite att titta på när hon ska somna och har bett min sambo att köpa en planka som jag kan måla in mått på (och lite annat gulligt) så att vi kan pricka in hennes längd allteftersom hon växer sedan.
Vet inte hur pysslig du är, men sånt roar jag mig med. ;)

Jag har också gjort glukosbelastning. Testerna visade ingenting för mig heller. Det verkar väldigt olika huruvida man får göra testet eller inte. Det är inte roligt att göra i alla fall... ;)

Jag tyckte sockerlösningen var jätteäcklig, men det gick ju att få ner. Det som egentligen störde mig var att man inte får dricka mer vatten efteråt.
Jag var också livrädd för att spy för då måste man ju göra om det igen, men det gick bra. Bara du tar det lugnt så ska det gå bra. Och som sagt ovan: det är tradigt att bara sitta i två timmar. Ta med dig något att göra eller någon som håller dig sällskap.

Har också fått ruskigare humör allt eftersom tiden går. Antingen fräser jag åt sambon och skäller ut honom om småsaker eller så sitter jag och stortjuter och tycker synd om mig själv.

Är det någon mer som har fått sömnproblem? Jag är vråltrött vid fem-sextiden men håller mig uppe för att kunna sova på natten. Sen när jag går och lägger mig vid tio så får jag bara någon timmes sömn innan jag är vaken igen. Får inte mycket sovit om nätterna när Liten sparkar, förvärkarna drar igång och jag behöver ränna på toa. Är som ett vrak på jobbet.

Hej alla

Känner att jag behöver gnälla av mig lite och undrar om någon mer har liknande tankar... Sista veckorna har jag gått in i någon konstig period där jag helt enkelt inte vill. Jag vill inte gå upp på morgon, jag vill inte ligga kvar i sängen. Jag vill inte gå till jobbet, vill inte vara hemma och vill inte åka någon annanstans. Jag bara VILL INTE! Vill inte sova, vill inte äta... Gör ju allt jag ska ändå, men känner ingen direkt lust till det.
Överlag känner jag mig som en trotsig treåring och har lust att lägga mig ner på golvet och sparka och skrika. Sambon tror att det är mycket höstmörkret som påverkar plus mina hormoner nu när det börjar närma sig slutet av graviditeten. Det känns som om jag bara går och väntar ut tiden tills förlossningen och inget känns betydelsefullt utan drunknar i jämförelse med längtan efter Liten.
Någon som känner igen sig?