Intyg från kronofogden
Hej! Ja det heter skuldfrihetsintyg. Jag ringde bara till kronofogden och bad om ett skuldfrihetsintyg för mig och maken!
Ja det är rätt intyg från försäkringskassan du pratar om! 
Lycka till! =)
Inlägg från: Hjärtat längtar
|
-
-
#4
Alltså intyget från försäkringskassan ska vara 10 år tillbaka i tiden.
Men på mig fanns det ingenting
Jo vi har ju inte haft nån mer träff efter hembesöket eftersom jag blev sjuk. Men på tisdag ska vi ha djupintervjuerna! Det känns jättenervöst, men samtidigt vill jag ju komma framåt i utredningen!
Har ni kommit igång med utredningen nu då, eller är det fixa intyg inför hemutredningen? -
#6
Vad skönt att ni fått massa datum och att ni snart är igång på riktigt!!!
Ja, jag tycker också det är skönt att slippa en levnadsberättelse...
Vi skulle ha 2 referenter, men det fick vara släkt. Så vi kommer välja min mamma och min syster.
OJ tre referenter med barn, har dina kompisar barn eller? Jag har många som inte fått barn än, men några av dem har fått barn i år... -
#8
Bra, då får ni nog inga problem att hitta referenter!
Jadå, jag ska skriva om djupintervjuerna sen! -
#13Tack för ditt inlägg! Jag försöker att inte tänka på det så mycket nu innan, vi vet inte vilken metod de kommer använda. Man får väl bara försöka svara ärligt som du skriver. Längtar till det är över!wilma123 skrev 2011-09-23 11:49:37 följande:Tror att djupintervjuerna kan variera en hel del, beroende på vilken metod kommunerna kör man samt vilka man får som handläggare och hur insatta de är i processen samt hur de är som person.
Vår kommun använde Kälvestensmetoden. Många av frågorna känns ganska intima, och det kändes ibland ganska avklätt och konstigt då våra handläggare (som förmodligen inte gjort så många medgivandeutredningar och själva verkade kände sig ganska obekväma) satt ganska stelt och läste innantill och skrev ner varenda ord vi sa när vi skulle beskriva "hur överens vi är i vårt sexliv" och andra liknande frågor...
Vissa frågor är hemskt svåra att svara på, men man får väl helt enkelt försöka svara så ärligt man kan. Tror det handlar mycket om att man ska visa att man har en förmåga att reflektera, och dessutom att man som par är ganska samspelta i sin relation. Man sitter ju var för sig och svarar på samma frågor, och i efterhand jämför handläggarna svaren för att se om man svarat ungefär lika eller om man är helt oense på ett flertal punkter.
Man kan ju inte låta bli att sitta o fundera på vilka svar de egentligen "vill" ha, men som sagt, man får svara så ärligt man kan.
För vår del satt vi nog i sex timmar, i vars ett rum och blev intervjuade. Gissa om det snurrade i skallen sen, över allt man sagt och inte sagt... men skönt att ha det gjort, och det kändes faktiskt som att själva sammanfattningen efteråt blev ganska ok. Och framför allt skönt att komma vidare i processen!!!
Lycka till! (Hoppas jag inte skrämt nån nu..)