ÄD gravida lattemammor i Stockholm - nr 2
Jag börjar bygga upp en go nervositet för mitt ul på tisdag. Är i 10+1 idag om jag räknat rätt. Vi får se om det ändras nästa vecka. Resultatet på tisdag känns så avgörande på nåt sätt, då är det inte många dagar kvar till den stora riskperioden är över. Nervöst men som tur är inget jag tänker på hela tiden. Då hade man väl blitt galen!
När vi var där så började läkaren först göra ett vanligt ultraljud på magen, men vi såg bara en massa tarmar, min livmoder verkar ligga bakåt i magen, nog därför det knappt syns nåt på mig alls ännu. (Har snarare gått ner i vikt och blivit ännu smalare då jag äter så dåligt.) När läkaren säger att vi måste nog göra ett vul iaf för att se bra så blir jag och maken supernervösa och tänker att nu såg han nåt som vi inte såg och måste få det bekräftat med ett bättre ultraljud Vi har ju varit med förr och vet att man måste göra flera ultraljud för att bekräfta missfall osv så maken kramar min hand så hårt att den nästan blir blå när vi sen ska göra vulet. Först kan vi inte se skärmen heller men då säger läkaren "Jag ser en fin levande graviditet här men vill kika och mäta lite först innan ni får titta" Puh!! Jag blir så glad att jag börjar gråta och skratta om vartannat och maken bara skrattar och säger åt mig att lugna ner mig lite. Läkaren måste ha trott att jag var helt galen men hoppas att han är van Efter besöket svävade vi på små moln!!! Hoppas så innerligt att din lilla bebbe vinkar till dig nästa vecka. Håller tummar och tår kära synkis!!! Kramar