Vår/sommarbebisar i umeå 2012

Jag är verkligen livrädd för att börja må illa igen. Förra gången mådde jag illa till vecka 23 och fick foglossningar i vecka 17. Var tät i näsan och snöt blod varje dag, blev deprimerad av allt illamående. Å som om inte det räckte åkte jag på havandeskapsförgiftning också. Att vara gravid förra gången var verkligen den VÄRSTA period jag gått igenom i hela mitt liv. Så jag skulle gärna hoppa över "skiten" och gå direkt på förlossningen . 

Har redan börjat känna mig lite trött är jag rädd. I början på förra graviditeten så behövde jag sova upp till 13h per dygn. Som "tur var" så hade jag semester då och det var ju min första graviditet, så jag hade ingen liten som behövde mig.

Hur fixade ni två eran andra graviditet då det gällde sömnen?!? 
Å mådde ni lika illa båda gångerna? 

Sofi81: Okej. Oplanerat men lika välkommet ändå med andra ord  
Ja tror oxå de kommer bli super! Allting brukar ju ordna sig på ett eller annat sätt.
Vi bor dock i en 4:a, så de två äldre barnen kommer få en familjevåningssäng att sova i. Ska bli kul att se hur de går att byta bort spjälsängen för lilleman.. han sover ju sååå bra i den.

Jobbigt med illamående, ja ha faktiskt inte mått så jätteilla... bara känt av lite lite.
Däremot är jag ju sjukt trött! Minns inte att ja va så här trött förra gången, men de va ja säkert.

Zirap: Uschdå, låter som att du hade de riktigt jobbigt förra gången. Hoppas de blir en bättre upplevelse den här gången

Jag har som sagt aldrig mått riktigt illa under en graviditet. Ha inte kräkts en enda gång.
Så de kan ja inte svara på.. Sömnen, ja, hur löste jag den... jo, ja va arbetslös, och dottern gick på dagis, så ja kunde sova en stund på dagen om ja ville... dock tror ja inte att jag gjorde de men             

Råkade titta in i tråden av nyfikenhet och ser bara kända ansikten. Så kul! Grattis allihopa! Härligt Zirap att det tog sig direkt, hoppas allt går vägen nu. :) Jag väntar nummer 2 i mitten på mars, så blir en vintervårbebis här. :)

sunshined: Jo det är verkligen skönt att det gick fort igen! Fast det negativa med att ha fått ett missfall är på något vis att man blir mer rädd för att få det igen. Tidigare tänke jag mest att "det händer bara andra", som med så mycket annat. Nu kan jag inte låta bli att snabbt titta på papperet å i toan varje gång jag går dit för att se om det kommit blod. Känner mig lite störd, hihi, men jag tror och hoppas att det släpper när jag passerat de magiska 12 veckorna 

Även fast det är med skräckblandad förtjusning jag går in i denna graviditet så ska jag då njuta så mycket jag kan av känslan att vara gravid nu när det bara känns lite i magen. Det gäller att passa på  Förra gången kunde jag dölja magen väldigt länge på jobbet och tack vare arbetskläderna var det folk som frågade mig först i 8:onde månaden (!!!) om jag var gravid. Det kommer säkert att synas tidigare nu, men jag hoppas i alla fall att det går att dölja fysiskt till efter jul.

Jag går in i vecka 18 nu till veckan och tycker inte det syns något här (skönt då vi fortfarande inte gått ut med nyheten mer än för inte ens hela närmaste familjen). Men iofsig var det samma lika förra gången. Fick aldrig någon riktig kula utan blev mer bred. Har nog livmodern ganska långt mot ryggen gissar jag. Jag kunde ligga på mage hela graviditeten och hade aldrig problem med att böja mig ner för skorna. :)

sunshined: Tack Va kul att du tittar in! Shit! Är du redan i v.18!?

Jag är bara i v.6 än. Men igår berättade vi för familjerna just bara för att vi vill att dom ska veta ifall de händer nått.
Har även berättat för Chefen och gruppsamordnaren på jobbet. Men de är bara för att man inte vet om svetsarna/magnetfälten är skadliga för fostret eller inte, och jag tänker inte chansa! Så nu har dom planerat om så ja bara får stå vid pressarna och slipper svetsarna/punktsvetsmaskinerna
Tror dock att magen går att dölja lite längre den här gången än sist. Då va ja jättesvullen i v.8.
Men nu väger jag iofs nästan 10 kg mindre så de kanske beror på de

Näe, bäst att försöka hiva i sig lite fil å sen åka på jobbet. Va nära att ja skulle ringa å sjukanmäla mig idag då Vilhelmina legat å sparkat på mig hela natten å de känns som att ja knappt ha sovit nånting.      

Jag har varit illmående alla graviditer men denna är värst!!! Men det är väl bara att stå ut! tröttheten vet jag inte hur jag klarade förra grav. Då var jag ensam de 4 sista månaderna och hade hugo hemma. Så vet inte hur jag klarade det, men det gick jag är ju i vecka 7 nu och magen är såååå svullen, så jag själv tycker det syns tydligt, men själv ser.man väl allt tydligare fast jag tror själv att jag är lite längre gången, mn det återstår ju att se.

Måste bara be om ursäkt, om det finns en massa stavfel osv i mitt förra inlägg. Skyller på min telefon

Oj, va tufft att va ensam de sista månaderna, men skönt att du klarade de iaf!
Man är nog starkare än man tror
Jag kommer garanterat att bli flyttad bakåt, som vanligt. Hittills ha ja alltid blivit flyttad 6 dagar

Usch, kan ett missfall börja med rosa flytningar? Eller är de normalt att ha så i v.6? :-/ Har inte ont i magen eller ryggen heller så...    

bejbisen: Det kan det säkert, men när jag fick missfall så var det mera "blod" än röda eller rosa flytningar alldeles i början. Och ganska tidigt började jag blöda väldigt mycket. Jag blödde "som en gris" i nästan en vecka innan det började lugna ner sig. Jag hade inte alls ont i början, värst blev det på 2-3 dygnet. Jag har en bekant som hade nidblödningar i början och därför missade att hon var gravid. Hon beskrev det mer som en minimens på 3 dagar där det blev för mycket att använda tampong. Å den beskrivningen passar ju inte alls in på min uppfattning om vad ett missfall innebär. Håller verkligen tummarna för dig!