Det mest sårande någon sagt till er..?

Idag, 20 år senare, kan jag skratta åt eländet men då var det fruktansvärt. Jag blev gravid som väldigt ung (17) och pappan (20) och jag hade redan gjort slut. Han fanns hur som helst ändå med under graviditeten och vi gjorde allt man gör som ett par, dvs hade sex, gick på bio, träffade kompisar och familj osv. Men hade väldigt svårt att låta bli andra tjejer och hade löst det hela bra, tyckte han själv, genom att säga till mig att vi inte var tillsammans och på så sätt var han inte otrogen. Jag var ung och ville att han skulle finnas där för mig och barnet så jag accepterade situationen.

En dag ringer han mig på jobbet. "Hej, du vet, jag är ju ihop med Lotta nu men grejen är att jag tappat bort hennes telefonnummer och det vore så pinsamt att ringa hennes föräldrar och be om det. Kan inte du göra det?". Där satt jag gravid i sjätte månaden. Det var förkrossande.

På senare år är det nog när en kille jag dejtat en par månader, som jag var dödligt förälskad i, gjorde slut med motiveringen "när man är tillsammans med någon är ju idén att man ska tycka mer och mer om personen ju mer man lär känna den, med dig är det tvärtom, och det finns liksom ingen värme i dig".