Prematura tvillingar - hur stöttar jag föräldrarna i detta? :(

Det finns ju inget manus, inget "Det här vill alla föräldrar till prematurer höra". Säg som det är istället: "Jag vet inte vad jag ska säga, men jag finns här för dig". Gör som du brukar, var den vän du alltid varit.

Jag har inga prematura barn själv, men känner ett par som har barn födda i v. 24+5, båda barnen överlevde men har funktionsnedsättningar. Det spelar egentligen ingen roll hur oddsen ser ut, för man vet ju inte hur det blir för just din vän. Tror inte de blir gladare av statistik.

Finns bara där och lyssna... ring gärna med jämna mellanrum och bara prata. Gå och hälsa på!

När min son föddes prematur så trodde många att jag inte ville ha eller ha tid med besök på sjukhuset.. tro mig, man har tid och vill ha besök för att få se andra än sjukhuspersonal..

Du ska inte ta med ditt barn enbart för de små är enormt infektionskänsliga.....

hej jag har en nära vänn som fick tvilling pojkar i vecka 24. Dom behövde en massa hjälp med andning, sondades mm.
De vägde också där omkring 500-600 gram
De är nu 9 år gamla . en av dom har en mini cp skada i foten men bådsa är helt normal utvecklade annars. 

Lyssna, stötta, bara finnas där. Kolla om de vill ha matlådor (sjukhusmaten är hemsk), godis, en pocketbok, varma strumpor, duschkräm (ifall de inte hunnit packa).

Din son vill de nog helst inte träffa, så de inte blir smittade av något. Sprita händerna innan du träffar föräldrarna så du _vet_ att du inte fört över några bakterier.

Tack snälla. Hade inte tänkt att ta med min son till Neo, utan det va mer en tanke om dom får komma hem och vi åker dit och hälsar på. :) Om det är känsligt att träffa småbarn precis efteråt, om det påminner om vad man skulle själv ha haft. Eller tänker man inte så?

Fick just höra att än så länge lever båda barnen. Men ingen kan säga nånting mer. Tiden får visa. Vi ber att allt går bra.

jag fick min lilla tjej i vecka 24 hon vägde 488g och var 28cm lång. idag är hon 13mån sen hon föddes och 9mån sen hon skulle ha fötts.hon är en riktig vilde:)

mitt tips är att köpa ett fint kort till mamman och pappan och gratta till deras fina små mirakel.
även om man fått små fågelungar så har man blivit föräldrar.
sen finns det en underbar prematur sida som heter www.pytteliten.net och där finner du kläder från stl 32:)
som passar små killar och tjejer från 600g:)

våra mirakel ser små och sköra ut men ack vad dom är starka <3

Hej du kan kanske köpa något till bebisarna från pytteliten.se? Jättefina minnen för dom små och för föräldrarna. Jag kan glädja dig med att dom permaturerna jag vet om (4 st födda mellan v 24-28 plus några till som jag träffade när vi låg på neo) mår alla bra idag! :) Dom har haft det kämpigt men nu är dom friska och starka! Sjukvården är otåligt bra nu förtiden!

När vi fick vår son i v 24+0 blev jag jätteglad när min mamma hade köpt en ursök bebisfilt och klippt den i 6 bitar. Varje bit hade hon sedan gjort sådana där langnettstygn eller vad de nu heter, såna som filtarna brukar ha. Mamma hade sytt dem i olika färger och alla filtarna var urfina! När jag dessutom visst att hon suttit och tänkt på oss när hon sytt gjorde att jag blev stärkt varje gång jag såg dem.
Fikabesök är alltid uppskattat. Vi var inlagda i en annan stad och det kändes oerhört skönt när de närmsta kompisarna tog sig tid att åka till oss och hade ordnat med barnvakt åt sitt barn. Fast jag hade aldrig svårt för att träffa andra barn, oavsett ålder. För min del var det en ljuspunkt att se att det finns barn som mår bra... Men visst man ska nog inte ta med dem till sjukhuset.
Vi hade som regel att ingen annan än våra föräldrar och syskon fick se honom förrän han var beräknad att födas. Om han hade varit kvar i magen hade ingen kunnat se honom. Därför kändes det naturligast att göra så. Våra familjer fick se honom för att vi kände att om han dör så är han i alla fall deras första barnbarn oavsett hur länge han funnits med oss.
Nu gick det iofs bra och han är 8 år, men jag förstår deras ångest och livet är så skört!