Varför "måste" man vara anonym på familjeliv?

Jag röstade på att jag alltid har varit anonym, men inte för att jag är rädd för trakasserier. Jag har bara skrivit ganska öppet om saker som jag inte vill att en massa bekanta ska veta om mig utan att jag vet att de vet det.

Jag är halvanonym. Den som känner mig och snubblar över min presentation kan lätt räkna ut vem jag är. Från början var jag helt anonym, men det var mest för att jag inte ville att kleti och pleti skulle kunna följa allt jag skriver. Ville undvika nyfiken familj, nyfikna chefer och arbetskamrater och alla andra nyfikna helt enkelt
 

Om jag förstår TS rätt så undrar du inte varför man har möjlighet att välja anonymitet istället för sitt nick t ex i känsliga rummet, utan om och varför man inte anger sitt riktiga namn och/eller var man bor?

Så här tänker i alla fall jag: Jag är rätt så anonym på nätet för att jag inte tycker om tanken på att vem som helst som vill ta reda på mer om oss eller våra barn ska kunna få upp en massa träffar med bilder och personlig information. Det är så lätt att tycka att det bara är gulligt och oskyldigt med bebisbilder och diskussioner om barnuppfostran eller vad det nu kan vara, men jag skulle inte vilja att t ex pojkarnas klasskompisar skulle kunna hitta en massa sådan info som kanske kan kopplas till dem om tio år. Jag kan lätt föreställa mig att det kan bli en rolig grej typ i mellanstadiet att sitta och leta upp sånt om sina kompisar, man vet ju oftast vad föräldrarna heter. Tänk om någon tjej blir vansinnigt förälskad i sonen och söker på hans/vårt namn och får upp en massa bilder där han travar runt i blöjor, det vill jag nog helst bespara honom Och det är väl ändå ett ganska snällt och inte alltför långsökt scenario.

Inte heller vill jag att eventuella nyfikna människor man umgåtts med förr i tiden (kanske gamla pojkvänner eller arbetskamrater) ska kunna leta upp mig och se var jag bor, hur mina barn och min trädgård ser ut och vad jag gjorde på semestern, lika lite som jag skulle vilja hänga upp ett privat fotoalbum på Konsum eller busshållplatsen. Inte för att jag är rädd för trakasserier, jag har inget sånt bakom mig, men för att tanken helt enkelt inte tilltalar mig. De jag inte umgås med idag har inte med mitt liv att göra. Jag lägger inte ut sådana bilder på Facebook heller, känner inget behov av det (och egentligen inte särskilt mycket av FB heller).

Jag är anonym men inte för att jag är rädd för trakasserier eller så. Jag vill kunna skriva vad jag tycker om saker utan att folk som känner mig ska ha åsikter om det jag skriver eller tro att jag skriver om dem. Jag vill också kunna skriva om saker som hänt på jobbet (utan identifierbara detaljer såklart) utan att folk vet var jag jobbar.

Dessutom "outar" jag andra människor i min närhet om folk vet vem jag är och om jag i så fall skriver om syrran/maken/kompisen. Inte juste.