Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Har av och till följt bla denna tråd. Jag hoppas innerligt att ni alla lyckas få ert efterlängtade barn till slut!
Efter tio färskförsök lyckades vi. Vad gjorde vi då annorlunda?

Har alltid fått (ibland väldigt) många ägg trots en mycket låg stimuleringsdos, många gånger har embryona varit tipptopp, en del har kunnat frysas, men ändå blev det inte ens ett positivt gravtest.
Väldigt konstigt tyckte jag som verkade ha en fantastisk äggreserv, var lättstimulerad och fick fina embryon, att inget ens ville fästa.

Fann då denna tråd och tänkte att varför inte helt enkelt pröva lägga till lite annat, (detta var förstås inte kliniken villig att göra), det finns ju inte så mycket att förlora.
De sista försöken lade vi till förutom trombyl även prednisolon och fick då två positiva gravtest i rad men tyvärr tidiga missfall.
Detta gav dock blodad tand.
Vid det tionde färskförsöket togs "alla" extramediciner som tack vare kontakter gick att få förskrivna, förutom prednisolon, lutinus och trombyl även fragmin och intralipid. Därutöver lågdos levaxin (har ej hypothyreos, TSH ligger inom "normalintervallet").

Några prover är aldrig tagna dvs det är inte konstaterat något överaktivt immunförsvar, jag har tagit och trappat ut medicinerna "på känsla" samt läst på mycket och har därför naturligtvis inga labbsiffror på hur kroppen reagerat.
Om det var medicinerna eller det där guldägget som ändå kom till slut är svårt/omöjligt att veta.

Vad vill jag med detta inlägg egentligen?
Först och främst tacka alla som gjort inlägg i denna tråd och därmed delat med sig av sin kunskap/sina erfarenheter.
Därutöver vill jag om möjligt inge hopp till fler-det kan faktiskt gå vägen trots att det kan kännas som skit och helt omöjligt.
Hur många smällar man orkar ta (=antal fulla IVF man tycker det är värt att försöka innan man ger upp) är dock individuellt, jag är glad att jag inte visste innan hur många försök och år som skulle krävas.
Eftersom jag aldrig utretts immunologiskt smyger jag dessutom in en fundering: Är det kanske onödigt för vissa (frågan är i så fall förstås vilka) att bekosta dyra undersökningar, resor och behandlingsplaner utomlands? Kanske man helt enkelt bara borde ge alla som gjort flera IVF utan att lyckas tillägg med blodförtunnande och immunhämmande enligt något slags "standard"? Och eventuellt samtidigt se till att sköldkörteln stöttas med lite levaxin i lågdos?

Så länge det finns liv finns det hopp!

Olivia: grattis till plus eller bebis! Tack för ditt inlägg, roligt att höra att tråden har hjälpt dig, att du lyckades med immunterapi och att du delade med dig, det inger alltid hopp för många 

Den behandling du har fått är ungefär den som de flesta här inne får till en början. Naturligtvis vill alla läkare (och oftast patienter) först diagnosticera för att kunna behandla rätt, dvs kunna sätta in en individanpassad behandling utifrån de åkommor man har. Ett "överaktivt immunförsvar"  räcker inte, vi måste veta den bakomliggande orsaken för att kunna sätta in rätt behandling. Om anledningen är endo, koagulationsproblem, HQ match, TNF, infektioner eller allergier så måste problemet angripas från olika håll. Först därefter kan man göra en adekvat uppföljning för att kunna optimera behandlingen. Givetvis kan man chansa och självmedicinera utan att "bekosta dyra undersökningar och resor" men då vet man kanske heller inte vad man behandlar. Dessutom känner man förhoppningsvis en trygghet i att ha en läkare i ryggen och som hjälper en med ordinationer. 

Jag är däremot övertygad om att man inom några år sätter i betydligt fler läkemedel på ett tidigare stadium men betänk även att det är en oerhört lukrativ bransch ur alla ekonomiska synvinklar och därför kommer aldrig vissa "gåtor" att lösas.

Jag respekterar också att ingen seriös läkare sätter in tunga ett antal läkemedel som standard utan diagnos genom att höfta, även om jag såklart önskar att den svenska trångsyntheten lättades och att fler fick möjligheten till de mediciner som bevisligen skapar liv. Förhoppningsvis går denna hjälp att få öppet i Sverige framöver och inte i det dolda såsom sker idag. 

Olivia: Intressant! Säger liksom Zin "tack för att du delar med dig"!
Har du berättat i efterhand för nån läkare att du använde dig av dessa preparat..? Fick du nån positiv/negativ respons..?
Det ger mig hopp att fortsätta. Ska nu efter sommaren sätta tillbaks mitt 9:e ägg. Kör med full immunsupport. IL, pred, fragmin, trombyl o lutinus.

Zin: Tack för grattis, det blev en bebis till slut av det där tredje pluset!

Självklart inser jag att alla inte har samma problematik och att det är klokast att veta vad man behandlar.
För egen del har jag aldrig misstänkt något problem innan det här med IVF kom in i bilden, har inga sjukdomar som skulle kunna antyda immunproblematik, allergier eller koagulationstrassel, inte heller något som tyder på endo.
Den enda utredning som gjorts utöver de standardprover klinikerna tar är en hysteroskopi som var helt normal.
Anledningen till IVF är grav manlig faktor.

Vi har inte haft möjlighet/det skulle varit väldigt svårt att få till någon utredning utomlands, därför har jag valt att självmedicinera med de läkemedel som jag bedömde mindre riskabla-Blodförtunnande om man inser vad det innebär känns relativt ofarligt liksom intralipid som ju är en näringslösning.
Prednisolon har jag respekt för, särskilt vid långtidsbehandling kan det ge en hel del biverkningar, det trappade jag ut och slutade med efter en månad.

Solkattan: Ja, har berättat för en som menade som så många andra att "det är inte vetenskapligt bevisat" men skulle också vilja berätta för några andra läkare vi träffat på genom åren. Vid tillfälle skall jag definitivt göra det!
Il, pred, trombyl, fragmin, lutinus är samma som jag tog och dessutom tog jag då levaxin i superlågdos (en halv 25 mikrogramtablett/dag).
Stort lycka till med nionde ägget!

Tack RobSab :) Ni som gjort ÄD i kombination med immunbehandling har ni lyckats på första försöket eller har det tagit flera försök? Såg att Zinfandel gjorde en sammanställning för länge sedan av alla som lyckats bli gravida med hjälp av immunbehandling i Athen. Men det syod inte hur många försök man gjort. Är det någon som vet hur denna statistik ser ut idag? I mitt fall undrar jag om det är någon som vet om man plötsligt kan få svårt att få embryona att fästa trots man tidigare haft lätt att bli gravid o inte fått missfall samt att man går på immunhämmande medicin? (imurel, som jag gör). Jag har ju dessutom fått kortison vid mina tidigare ÄD försök. Är det då troligt att det är immunologiska orsaker till 4 misslyckade ÄD försök? Känner mig så vilsen i allt detta nu :( vil ju göra allt jag kan inför nästa försök i slutet av September men känns också svårt när det är så mycket att ta hänsyn till. Man blir galen. Läser o läser men vet inte vad som skulle bli bäst för oss. Tacksam för era tankar o klokskap i detta.

xxx4: Jag kan bekräfta att efter 3 misslyckade ÄD ( 3 ET och 1 FET) hade jag aldrig plussa på 4 ÄD om jag hade inte haft immunbehandling via Serum. Innan dess har vi endast kört med prednisolon och östrogen/progesteron utan några behandlingsplaner - kört standard ÄD protokoll. Jag har "lättare" immunbehandling i Serum eftersom jag har konstaterad endometrios. Då har vi inte tagit Chicago-prover utan kör mediciner enligt klinikens erfarenhet om endometrios . Min behandlingsplan har skapat för att dämpa ner endo, inflammationer och ureaplasma både innan, under och efter ET. IL har jag inte tagit även om vi diskuterade på det. Tyvärr slutade min pluss på utomkveds. Jag tror på att jag hade aldrig plussa på om jag hade kört på ÄD -protokoll standard i Sverige.   

NinaCamilla tack för att du berättar om dina erfarenheter! Ledsen för dina utomkvädes :( Tror också det är viktigt att inte bara köra på med samma behandling när man misslyckas flera gånger. Tänker att vi ska lägga till blodförtunnande o eventuellt intralipid förutom kortisonet o de andra vanliga medicinerna, om det inte är svårt att få. Är det någon som vet om man kan få intralipid på annat smidigare sätt än via dropp? Eller annat motvarigt?

Olivia: de flesta har inga symtom alls - bortsett från detaljen att inte bli gravID och det är sympton nog. De flesta som har endo har heller inget som tyder på det, som jag själv. Vi är sk oförklarligt barnlösa, det fanns inga fel på oss men idag vet jag bättre.