Han har tagit min son!!!!

Tror du inte att jag har gjort det?? Jag har pratat med polis och socialtjänst och de är mycket medvetna om vad för sorts man detta är.Sedan två år tillbaka vet soc vem/vad han är för sorts person. Så klart har jag inte misshandlat barnet!! Då skulle kanske saker och ting se lite annorlunda ut, jag skulle så klart inte vara boendeförälder om jag var skyldig till misshandel på mina barn. Dessutom kanske man inte kämpar för sina barn om man är skyldig till sånt... Tänker inte försvara mig här. Jag ville ha råd!

Jo, han är pappan men är som sagt sjuk. Han har misshandlat mig illa, blivit dömd, hotat och vållat både mig och barnen mycket skada. Det har mer handlat om att skada mig och inte om vårdnaden från hans sida. Jag har försökt med varannan vecka och försökt samarbeta men det har inte gått... han har inte gått på barnens skolavslutningar, öppet hus i skola och på dagis eller annat, han har inte ringt till barnen, inte hört av sig till dom, inte ens när de fyllt år. Trots att jag har haft dessa svårigheter får jag nästan jaga honom för att han ska ta del av information och annat gällande barnen.

Så vad tror ni? Verkställan innebär att jag vill ha hem min son igen och eftersom han bara har plockat upp honom från skolan, vägrar ta honom till skolan, tvingar sonen att säga att jag slår honom, svarar inte på någon kontakt, separerat honom från sin bror - tror ni att han kommer få ha honom fortsatt trots att han bara vanligtvis har umgänge med barnen varannan helg.    

Han är 8 år. Jag vågar inte åka hem till honom... han är inte riktigt frisk och jag är nog det föremål som han vill mest illa. Dessutom håller han sig borta. Han är inte hemma. Jag har en väninna som bor i närheten...

Men umgänge? Det är ju jag som borde ha båda barnen hemma! Han har umgänge varannan helg och då kan han väl inte inte bara gå och bestämma över domstolen själv?

Han måste ha gjort fel, varför har vi då annars ett beslut från TR att han bara har umgängesrätt varannan helg??

Det ´verkar finnas folk här som skriver och som inte hyser någon kunskap eller sympati. Det var råd jag ville ha ingenting annat!!
Från det att han togs tills i fredags har jag bönat, bett, skrikit, gått upp till soc, ringt till polisen, gått till polisen osv osv osv. MEN då vi har gv så går de inte in och gör något UTAN ett domslut från TR. Så är det!
Rektorn ringde första dagen till soc då pappan medgav i telefon till skolan att han inte tänker ta honom till skolan så jag inte kan hämta honom. Sjuk människa!! Så soc har varit i kontakt med både skola, polis och mig.
Jag hoppas så klart att jag får enskild vårdnad så att han inte kan göra så här. Umgänge anser jag inte är lämpligt i  nuläget då han manipulerar sonen och det kan fan inte vara bra för barnet då att träffa sin pappa.
Sen om han skärper sig, slutar med denna skit så självklart ska han ha umgänge, helst varannan vecka om han frisknar till. Och jag har från början inte velat ta ifrån honom barnen men ansåg att jag till slut var tvungen att göra något då han psykiskt skadar mina barn.
Du som hela tiden skriver "ungen" visar ingen respekt eller hänsyn alls. Och då förstår jag inte varför man skriver här. Dessutom verkar du snarare tycka att pappan gör rätt.... Sjuk värld vi lever i måste jag säga.     

Var de inlåsta i 14 mån??? Då måste han väl ha fått fängelse?? 

Nadiami; du verkar ha fattat poängen. Men vet du om vad det kan bli för straff eller påföljder när man gör så här?
Kommer pojken få komma hem igen? Jag är ju boendeförälder, har alltid försökt informera pappan om vad som händer hemma och i skolan, jagat honom via telefon, mail och sms för att han ska vara engagerad. Han har sällan svarat och när han svarat har han inte alls engagerat sig.
Känns ju som att det måste vara "bevis" för att han inte varit särskilt orolig. Dessutom har han inte ringt sina barn i vistelserna  hos mig som då har varit nästan 2 veckor i stöten...  

Han är tillbaka!!!
Helt plötsligt gav pappa bara upp och meddelade via sin advokat att jag kunde hämta honom på skolan. Helt sjukt!! Sedan önskade han att få sitt vanliga umgänge i helgen.
Men sonen mår skit!! Han har redan hunnit få en panikångest attack, han gråter, han skriker och bråkar med sin bror. Han mår som sagt var skit och jag känner mig som världens sämsta mamma om jag då ska lämna honom om några dagar igen. Jag vet att jag trotsar ett domstols beslut men hur långt ska man följa lagen. Mitt barn mår skit och det måste ju finnas en gräns för vad man gör för lagen?

Usch vilken sits jag sitter i just nu....
Jag hoppas den där huvudförhandlingen kommer snabbt nu och att rätt beslut tas.
Tack för allt stöd från er alla! Det värmer...      

Det låter ju helt absurt... Så du menar att pappan får göra vad han vill men jag måste följa lagen till punkt och pricka?

Tack för ditt stöd! Jag har barnen hemma och han och hans advokat är galna. De vill fortsätta kriga och det x nu anklagar mig för är helt otroligt absurda saker... Men men jag måste försöka gå vidare och ta en dag i taget.
Han kommer nog aldrig sluta trakassera mig och barnen.
Jag hoppas att efter hf så nöjer han sig och accepterar situationen. Förhoppningsvis får jag då enskild vårdnad. För något annat fungerar absolut inte!
Tack igen för ditt stöd. Det värmer