Anonym skrev 2012-02-27 15:42:10 följande:
Bullshit, du kan förlora kontrollen fullständigt i knipmusklerna av kejsarsnitt. Så det är noc lika många som skvätter kiss på båda sidor.
Mm, men det är ganska mycket mer ovanligt än om man pressat ut barnet. Påstå gärna motsatsen men mig övertygar du ICKE.
Anonym skrev 2012-02-27 14:59:37 följande:
Detta med att föra vidare skadorna är väldigt intressant. Man märker faktiskt samma tendenser vid kvinnlig omskärelse, att det ofta är de som själva har stympats som ivrar MOT förbud. Det är en väldigt mänsklig reaktion - så länge det är tillåtet med omskärelse av flickor så är den som har råkat ut för det NORMAL. Hon är en i gänget. Så fort det blir förbjudet och man vet att man var bland de allra sista som fick lida... då är man inte normal längre. Då är man ett sorgligt offer. Liknande tendenser märker man i förlossningsdiskussioner - att kvinnor som har råkat ut för skador anser att det är någonting som hör till att vara kvinna, risker som man "ska" ta för att vara en "riktig kvinna", deras retorik går ut på att man är mindre värd om man inte deltar i denna uråldriga kvinnoritual. Missförstå mig rätt, förlossning kan säkerligen vara en väldigt positiv upplevelse, och jag jämställer det inte med omskärelse, men jag vill hävda att retoriken många gånger är densamma - jag led och därför ska väl inte du komma undan!
Tack, precis vad jag menar egentligen och jag förstår din liknelse. Jag blir bara så förbannad på alla som tydligen känner alla andras underliv och kroppar bäst och försöker skriva de som misstycker på näsan. Jag har sett trista följder av både snitt och varginalt men väljer snitt varje dag ändå. När andra då ska kliva in och veta bäst tycker jag de blir extremt fåniga. Det är som att de vill att alla ska lida av samma skador som de fick för då är de iaf flera som mår taskigt. Det borde ju liksom vara bättre att ingen eller iaf så få som möjligt får samma skador men det blir som en avundsjuka där ingen ska komma undan det de själva fick utstå. För då har man inte offrat sin kropp i moderlighetens kall. Vill man ha både underliv intakt OCH en bebis, då är man vidrig och ego. Dom att barnet bryr sig om hur det kommer ut liksom... Men när man väl ligger där uppsprucken så får man all sympati i världen. De som tycket att det hör till att spricka vid förlossningar borde väl snarare säga samma hurtiga "det hör till" när någon är ledsen efter att de gått sönder. Men då får de ju istället någon att relatera till och de har samma problem att gråta ut om och är hur gulliga och sympatiska som helst. Lite så känns det, har de gått igenom ngt förjävligt så vill de ha lika skadade vänner att dela sorgen med. Istället för att värna om andras kroppar och inse att vaginalt inte är bäst för alla. Jag känner min kropp bäst, ingen annan.
