Psykisk ohälsa hos adoptivbarn. Ska man väga in det?

Ta detta på rätt sätt vill inte skapa nån osämja här... Visst ska man fundera både fram och tillbaka innan man adopterar, det är ett stort beslut. Men så som du resonerar men framför allt uttrycker dig tycker jag inte att du (just nu) är lämplig som adoptivförälder... Hur kan du sitta och säga att vi adoptivbarn är andrahandsval och i nästa andetag säga att du och din man funderar på att adoptera? Jag förstår faktiskt inte riktigt. Jag är adopterad själv och tar nästan illa vid mig när jag läser dina resonemang. Som du berättar har ni många "Skräck" exempel i er närhet så jag kan förstå att ni kan känna en viss "oro" inför ett eventuellt adoptivbarn. Men snälla försök att se detta från mitt perspektiv. ALLA vi adopterade mår inte dåligt tro det eller ej! Jag har aldrig känt så som du beskriver! Min familj är tajtare än de flesta familjer. Min mamma och jag är bästa vänner jag VET att man inte kan älska någon mer än jag älskar min familj (det är därför jag tar illa vid mig)! Man ska aldrig sticka under stolen att adoptivbarn kan behöva mer stöd och mer kärlek än biologiska barn och nej alla adoptionshistorier är inte solskens historier det är jag väl medveten om! Men jag har nog mått bättre och lyckats bättre i livet än många av mina icke adopterade vänner. Jag är inte deprimerad, aldrig provat droger, drack för första gången när jag var 19 år, inga prickar i registret och är snart färdigutbildad läkare. Och jag vet att jag inte är den enda som det gått bra för i livet, jag har många adopterade vänner.

Som du säger kan man ju aldrig veta vare sig man adopterar eller inte om det kommer att bli som man tänkt sig. Vet en familj som precis som ni hade 3 underbara ungar, de skaffade ett 4e barn (biologisk) som visade sig ha Downs syndrom. Så man kan ju aldrig veta. Tycker snarare att ni ska omformulera er fråga till Skulle vi kunna ta till oss, älska och stötta ett adopterat barn med eller utan bagage till 110% i dagsläget? 
För vem vet, i slutändan kanske det är er äldsta icke adopterade som blir deprimerad i tonåren?
Och det där uttrycken "egna" och "adopterade"... Om du adopterar ett barn har du tänkt att fortsätta kalla de andra 3 för dina "egna"? För JA, då hade jag också mått dåligt och känt mig otroligt oviktig!

Vad gäller statistik måste du inse VAD det är man jämför med. Jag är väl medveten om att dessa siffror inte stämmer men för att göra det enklare att förklara...  100 adopterade barn varav 5 får "psykiska problem" i tonåren det är 5%. 100 biologiska barn varav 1 får psykiska problem det är 1%. Förhållandet mellan adopterade och biologiska visar att adopterade är "överrepresenterade" 5 gånger så mycket! Men det betyder INTE att majoriteten av alla adopterade får psykiska besvär utan "endast" 5% vilket är en ganska liten siffra. 

Du får tala 100% för dig själv när du anser att ett adopterat barn är ett "andrahandsval". Och när du kallar biologiska barn för "egna" barn. Detta är ditt synsätt, och verkligen inte mitt som adoptivmamma.

Visst, många par försöker få barn det billiga och enkla sättet först, innan man drar igång en långdragen, byråkratisk och mycket ekonomiskt dyrbar adoptionsprocess. Men det handlar inte om att värdera ett barn högre än ett annat. Inte heller handlar det om att tänka förstahand och andrahand osv såsom du tycker.

Det barn som kommer till vår familj blir vårt "EGET" barn, oavsett hur det kom till oss, det har vi ju till och med papper på.

För oss har det alltid varit:

1. Förstahandsval = att få barn överhuvudtaget, adopterat eller biologiskt eller både och.
2. Andrahandsva l= att komma ännu närmare syskonbarnen och umgås ännu mer med dom
3. Tredjehandsval = att börja arbeta med barn

så snälla du, tänk lite till innan du generaliserar och berättar vad vi adoptivföräldrar tycker och tänker...

tack,

Då kan du inte ha läst mitt inlägg ordentligt. Jag håller med om att man måste kunna föra diskussion, och det är det jag försöker. Jag menade inte att döma någon, ... Men liksom du påstår att jag har dömt, sitter du nu och dömer mig tillbaka. För hur har jag "satt mig över andra människor i detta forumet"?? Jag anser bara att man har långt kvar i processen om man menar på att adopterade barn är andra handsval, särskilt då man redan har 3 biologiska! Det om något är väl att "sätta sig över" adoptionsfamiljer? För den skull menar jag inte att TS aldrig någonsin borde få adoptera, eller är olämplig som förälder på något sätt! Men det är verkligen ett beslut som måste växa fram. Vad du än för i livet kommer du alltid möta folk på vägen som har helt andra åsikter och syn på saker och ting, eller inte. Jag skrev mycket tydligt "försök att se detta från mitt perspektiv". Jag har verkligen inte glidit på ett bananskal genom livet, vem har det egentligen? Jag har fått utstå fördomar hela mitt liv... Tycker inte heller att man behöver vara en veteran i adoptionsvärlden för att veta skillnaden mellan "egna" "adopterade" och "biologiska"... TS jag ber om ursäkt om jag gjort dig upprörd, det var inte menat så! Beslut som dessa är stora beslut och det är viktigt att man undrar ifrågasätter funderar och diskuterar, men vissa uttryck sårar faktiskt. 

TS, kanske inte ska lägga mig i men denna tråden har blivit alldeles för infekterad! Vore kanske bättre att ta bort denna tråd helt och hållet och sedan starta en ny? För majoriteten av alla kommentarer handlar om ordval som "andrahands" osv, vilket jag inte tror var ditt syfte! Starta en ny med andra "ordval" (för fridens skull)  , så vi kan diskutera den frågan du egentligen ville ta upp på ett så moget och bra sätt som möjligt! Och så kan ju konflikt sökare som bara kastar sten i glashus som Vitsippa hålla sig borta..