7-åring beter sig som en tonåring.....
Dantes matte skrev 2012-03-29 13:09:16 följande:
Jag pratar ofta med honom om att han måste lyssna och han håller med. Att han måste göra saker i rätt ordning på morgonen, inte sätta sig o leka, läsa eller apa sig framför spegeln, finns inte utrymme för det då. Vi pratar också ofta om att barnen måste hjälpa till hemma då jag är själv och det blir för mycket för mig att göra allt själv. Dom är på det klara med att det inte är rättvist om dom stökar till och att jag ska städa. Ändå kommer det kommentarer som den igår. Jag blev lite chockad då han själv hatar svordomar och har byggt en spargris i lego som jag får lägga pengar i när jag svär.
Lilla my - kanske kan vara sen 6-årstrots men han är före i allting så det är tveksamt. När han gick 6-års sa fröknarna att han var mer som en 8-åring. Men jag ska googla det!
MrsKnappa - jag hörde honom inte säga det utan brorsan kom till mig o berättade. Vi satt ner och han erkände till slut. Jag drog väl det "vanliga" förmaningstalet som jag brukar när någon sagt/gjort nåt dumt. Sen sa jag till honom att han skulle komma o skära grönsaker. Helst inte sa han. Då sa jag att om du inte skär grönsaker så behöver du inte äta middag heller. Han struntade i att skära grönsaker så det blev ingen middag! Drastiskt kanske men jag börjar bli desperat. Jag kan inte be honom om hjälp utan måste beordra honom, tycker det är så trist. Hans bror kan jag be om hjälp och han gör det.
Tror vi får sitta ner ikväll och göra en "att-göra-lista" som han får bocka av på eller nåt.
Vad tror ni om följande att göra: plocka ur besticklådan i diskmaskinen, duka, skära grönsaker och dammsuga i köket ibland. Är det lagom för en 7-åring?
Jag tror att det ibland och i perioder är bra att lätta på bördor i stället för att lägga till nya.
Det förefaller ju vara uppenbart att han redan sliter med sådant han måste göra. Snitta grönsaker kanske kan vänta?
Hade jag haft ett barn som fungerade så där, så hade jag nog faktiskt underlättat för det barnet ett tag. Det är förstås jobbigt när fingrarna blir fumliga och hjärnan tänker på en massa annat än det man ska göra. Det är ett lidande när vanliga saker som påklädning och packning av grejer tar tjugo-fyrtio minuter. Jag hade valt att se på det som en period. Sagt att: Vet du vad? Jag tycker att det verkar som om du har det lite kämpigt just nu, vad säga om att jag tar över ett par av de saker som jag annars vill att du ska göra och som du annars kan göra ett tag? Sedan när allt funkar bättre igen så kan vi ta ett nytt snack om vad du ska göra här hemma. Kanske kan du ta över grönsakerna?
