Planerad förlossning med lovat akutsnitt

jag blev igångsatt då mitt vatten gått men värkarna kom inte igång , ja klart det gör ont men samtidigt en "behaglig" smärta då jag vet att den är tillfällig! jag är gravid igen och längtar efter min nästa förlossning , skulle INTE vilja ha snitt OM det inte va akut! finns inget mer underbart ! som sagt ja det gör ont men kvinnan har mer tålighet och styrka än vad man tror !!

det va INTE långdraget !!

blev igångsatt kl 06, krystvärkar 12.30 dottern född 12.39 efter 3 kryst 

Igångsättning är ofta väldigt svårt och utdraget ja. Jag fick en igångsättning med min son, pga andra orsaker. Men jag var inte ett dugg rädd för förlossningen, jag var livrädd för att få kejsarsnitt då. Efter den där förlossningen är jag helt skräckslagen inför att det ska hända igen och väljer hellre kejsarsnitt som fortfarande är min största skräck.. Jag öppnade mig de första 3 centimetrarna på 54 timmar.. Epidural (slang i ryggen som du kallar det) fördröjer förloppet och kan avstanna värkarna också. Så jag vet inte om jag hade valt det, jag hade hellre valt kejsarsnitt än en igångsättning. Men helst "normalt" så att säga.

oj... jag fick epidural kl 11, födde 1 1/2 timme efter åt ! det verkar vara väldigt individuellt

Jag har ingen erfarenhet av att bli igångsatt pga av förlossningsrädsla. Däremot blev jag igångsatt för att jag gick över tiden med min andra dotter. Det var alltigenom en superpositiv upplevelse! Visst var det intensivt där ett tag men i och med att jag hann prata ordentligt med teamet innan jag ens börjat få värkar så var de ju beredda med EDA:n jättefort. Vid min första förlossning hade jag jobbigt värkarbete som inte ledde någonvart och i och med att det tog sån tid så var jag så slut då jag skulle krysta så blev det sugklocka..

Andra förlossningen hade jag kunnat göra om i morgon!

Vad gäller smärtan, så gör det mycket ondare vid öppningsskedet tycker jag, däremot var det en överväldigande känsla vid krystandet och jag tyckte det var läskigt att tappa kontrollen över sin kropp. Men smärtan var inte alls samma! 

Det låter ändå som en bra plan du fått av din BM. 

Vill bara tillägga att det är en oerhört stor upplevelse att föda barn! Jag var rädd innan min andra dotter skulle födas för jag tyckte första förlossningen var tuff men jag tvekade inte att föda vaginalt i alla fall för det är sååå häftigt!  

Jag var förlossningsrädd!
Jag blev igångsatt i v 39 (hade havandeskapsförgiftning)

Öppningsskedet var fruktansvärt. Fick EDA (slang i ryggen) det var underbart! Smärtan försvann.
Bad även om extrados ;)
Tyvärr kan EDA:n göra att värkarna avtar, de gjorde de även på mig.

Fick värkdropp vilket gjorde att min sons hjärtljud gick ner och de fick stänga av droppet.
Sedan starta droppet igen, stänga av osv osv.....
Blev massvis med undersökningar och tillslut så sa läkaren att bebisen måste ut nu för han mår inte bra.

Så på läkarens ordination blev det:
Försöka krysta och de använder sugklocka och om det inte lyckas på 20 min så skulle det bli akutsnitt i narkos.
Jag är livrädd för operationer och lyckades krysta ut vår son.
EDA:n hade verkat så bra att jag ej hade så mkt smärta, kände mig mer väääääldigt nödig...

Det var själva krystningen jag var mest rädd för och det var inte alls så farligt som jag trodde.

Det finns spruta med bedövning man kan få i slidan innan det är dags att krysta.
Jag ville ha det men de hann inte ge mig det eftersom vår son mådde dåligt.
Men skall jag vara ärlig så tycker jag nu i efterhand att EDA:n räckte bra.

Min förlossning tog nästan 18 timmar och jag skulle inte rekommendera dig att bli igångsatt.
Det går fortare när det kommer naturligt.

Mitt tips till dig är att läsa på om de olika smärtlindrings alternativen, be om information av din bm så du får rätt information.
Gör sedan en förlossningsplan med din bm som du känner dig trygg med.
Att gå en profylaxkurs är verkligen att rekommendera, jag hade ej klarat mig utan den när mina hemska värkar kom innan smärtlindringen sattes in.

Jag gick hos en specialbarnmorska på Aurorakliniken, vet ej vart du bor de har säkert något liknade där med. 
Det var superbra!

Försök också tänka positivt.
 Nu har jag skrivit massa jobbigt jag var med om och ett bra tips är faktiskt att inte läsa om några skräckförlossningar utan be istället dina vänner som har bra förlossningsminnen berätta dem för dig.
Varje gång du blir rädd så försök stanna kvar i tanken och istället tänka att allt kommer gå bra.

PS: Har läst om många som blivit lovade akutsnitt när de säger att de inte klarar av mer och då har de blivit nekade det inne på förlossningen!
Har barnet kommit långt ner så är det svårt/för riskfyllt att göra snitt och då gör de endast det om gäller att rädda liv.
En operation medför alltid risker.

Önskar dig en bra och fin förlossning <3
Hälsningar den förlossningsrädda tjejen som absolut skulle ha kejsarsnitt men som ändrade sig och klarade det utmärkt. Och som faktiskt kan tänka sig få fler barn ;)

Jag blev igångsatt i vecka 39 pga HF. Jag ville det också, var trött och mådde väldigt dåligt och ville få det överstökat. För mig gick det fort att öppna mig 4cm med bardkateter vilket är vad man uppnår med den. Ner på förlossningen där man tog vattnet och satte fosterövervakning på huvudet. När det fortfarande inte riktigt kommer igång sätter man om värkstimulerande. Värkar får jag, resultat nix. Vi kämpar på med olika sorters smärtlindring då smärtan är svår att hantera. Efter 18 timmar från när man satte igång och många timmar utan några framsteg och feber finns ingen annan utväg förrutom snitt. Det positiva är att sonen hann få känna på värkarbetet och därför inte blev lika chokad. Har en liknande deal som du denna graviditeten. Men jag valde bort igångsättning. Men kan såklart tänka mig att diskuter det om bi går över tiden. Stort lycka till och behöver du vädra mer får du gärna inboxa. ;)

Okej då skall du be om att få bli det.

Vill bara säga att jag också bad om att få bli det men fick det inte!
Men när jag fick havandeskapsförgiftningen så var det ju en annan femma.

Men jag var också jätterädd!
Har precis som du alltid sovit i narkos när jag tagit bort tänder och får än idag ta lugnade för
att kunna göra en tandundersökning.
Att vara sjukhusrädd och att vara rädd för att få ont är jobbigt men ju mer man tänker på hur jobbigt det kan bli ju värre mår man oftast, iaf jag.

Lycka till så får jag hålla tummarna för att du får det som du vill ha det!

Livrädd för förlossning här med..

Men jag hoppas att det går hur bra som helst allmänt.. tänker så mycket positiv så möjligt det kan vara ett bra lösning.

själv hatar jag sjukhus så jag vet inte hur jag ska klara av att vara där typ.. men som sakt hoppas o önskar att allt går bra för dig och att allt ordnar sig säkert när det kommer tänk inte mycket