Neonatal stroke
Hej,
Vet inte om någon är aktiv på denna tråd längre. Men tack o lov hittade min fru den och det känns så skönt att läsa att fler gått igenom precis det vi fick genomlida/genomlider.
Vår dotter föddes 00:27 28 september. Runt lunch samma dag sade de till oss att allt såg så bra ut. så om vi ville fick vi åka hem. Då vi har två äldre barn som väntade hemma hos farmor o farfar kändes det jättebra att hämta dem och påbörja vardagen så snabbt som möjligt.
Klockan 12, en halvtimme efter att vi kommit hem blev vår dotter helt blå och andades inte. Jag ringde 112 och ambulansen kom efter 4 minuter. Väl på Norrköpings sjukhus fick hon flera likadana kramper och de misstänkte en blödning på vänster hjärnhalva, då de via ultraljud sett "något avvikand" där. Vi fick ett familjerum på sjukhuset och lade oss på kvällen för att sova. 04:00 ringer de oss och ber oss komma till IVA. Mer förklarar de inte. Väl på IVA meddelar de att kramperna tilltagit och de klarar inte av dem längre. Vi fick beskedet att en specialanpassad ambulans skulle skicka henne till Linköpings Universitetssjukhus.
Väl på Linköpings Universitetssjukhus meddelar de att de, till skillnad från Norrköping, inte trodde det var en blödning. De trodde heller inte det var en Stroke, men kunde inte vara säkra förrän de gjort en MR och låtit experter analysera svaren. Detta var dock inte möjligt då specialisterna inte jobbar helger.
De tog hand om oss på ett suveränt sätt på US i linköping, men det var de värsta dygnen i vra liv, de värsta. Tankarna på vad det var som gömde sig i hjärnan på vår dotter höll oss vakna på nätterna och vi kände nästan att vi höll på att tappa förståndet.
På måndagen meddelade de att kramperna avtagit på söndagen (hon var tungt drogad med Medazolam, Fenemal och en till medicin). De meddelade även att det var en stroke vår dotter fått, men att "proppen" försvunnit för flera dagar sedan.
En vecka senare skickade de tillbaks oss till NEO i Norrköping. Där ville de ha kvar oss ett tag till för observation.
Efter ytterligare en vecka fick vi äntligen komma hem och påbörja vardagen som den ska vara.
Nu har vi varit hemma en vecka och hoppas verkligen att allt flyter på som det gör nu och at hon inte får några men i framtiden.