Inlägg från: Anonym (Osäker) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Osäker)

    Hur var du som barn och hur är din sexuella läggning idag?

    Jag har de senaste 10 åren funderat väldigt mycket på min sexuella läggning. Det senaste året har nog mest handlat om att försöka acceptera att jag nog inte är heterosexuell. Men jag har ännu inte nått hela vägen fram till min sexuella identitet.

    Många säger att tecknen på homosexualitet finns tidigt i barndomen, men att samhällets normer och omgivningen får en att anpassa sig och förneka homosexuella känslor.

    Jag var pojkflicka som barn. Gillade typiska pojkaktiviteter, klättra i träd, fiska, bygga, meka med bilen. När jag lekte med andra barn ville jag alltid ha mansrollen. Hatade att sitta inne och rita eller leka med dockor.
    Jag hade mest tjejkompisar och ställde ofta upp på deras lekar även fast jag hellre lekt annat.

    Så hur var du som barn och vilken sexuell läggning har du idag?

  • Svar på tråden Hur var du som barn och hur är din sexuella läggning idag?
  • Anonym (Osäker)

    När jag läser era inlägg verkar det svårt att se något samband mellan hur man var som barn och ens sexuella läggning idag.

    Så hur kan vissa säga att det märktes redan när hon/han var barn att denne var homosexuell? Är det några andra tecken som de ser då eller?

  • Anonym (Osäker)

    I andra forum har jag läst att sexualiteten kan variera genom hela livet. Vissa har ibland varit hetero, ibland homo och sen bisexuella. Andra är säkra på att de enbart och alltid kommer vara det ena.

    När jag var sex år och fram till 25 års ålder var jag också bensäker på att jag bara gillar killar. I mellanstadiet började jag tycka att vissa tjejer var speciellt fina eller hade fina former. På högstadiet och gymnasiet började jag bli attraherad av vissa tjejer, men förstod inte riktigt varför jag inte kunde sluta titta på dem. Under högskoletiden blev jag allt oftare attraherad av tjejer och började ha sexuella fantasier om dem. Nu är jag tokkär i en kvinna.
    Men jag har alltid bara varit med män och trott att jag varit kär i dem. Men när jag träffade den här kvinnan förstod jag att jag aldrig tidigare varit kär. 
    Så vad vet jag, är jag gay, bi eller nyfiken hetero?

  • Anonym (Osäker)
    Binary skrev 2012-05-28 11:18:55 följande:
    Som jag förstår det känner du attraktion till båda könen, och det är väl egentligen det som definierar bisexualitet
    Nja, jag kan tycka att män kan vara snygga och sexiga att titta på, men jag är inte längre speciellt sugen på att ha sex med dem. Blir snarare lite äcklad av penisar. De senaste 10 åren har jag varit tvungen att låtsas att mannen jag har sex med är en kvinna för att bli upphetsad. Vilket kan vara svårt med skäggstubb och nåt som sticker fram mellan benen på honom
    Känner inte alls för att tillfredsställa en man, men däremot längtar jag efter att få ge njutning till en kvinna.
  • Anonym (Osäker)

    Tänk vad fördomar kan ställa till det. Som jag skrev innan så verkar det inte gå att "se" på ett barn om han/hon är homosexuell. Ändå fortsätter vi att förutsätta att pojkar som gillar rosa och klär ut sig i klänning automatiskt ska bli gay, och samma med tjejer som är mer pojkaktiga som barn.
    Fördomarna tycks finnas överallt. Min terapeut säger att jag inte kan vara homosexuell eftersom jag ser så kvinnlig ut och för att jag inte kom på det som barn. Men ändå har jag haft de tankarna sen tonåren, men jag har gjort mitt bästa för att anpassa mig i detta heteronormativa samhälle.

    Jag är upp över öronen förälskad i en kvinna, gift med en man och totalförvirrad. Terapeuten säger att mina känslor för kvinnan är vänskapskänslor som jag förväxlat med en förälskelse, men frågan är om hon gjort samma analys om det varit en man som jag kärat ner mig i.
    Hon som jag är kär i har fått mig att känna känslor som jag inte trodde var möjliga, hon är min första riktiga förälskelse.

  • Anonym (Osäker)
    Anonym (Lebb!) skrev 2012-06-01 20:14:53 följande:
    Din terapeut är ett jävla pucko.

    1. Man kan se ut precis hur som helst. Det är det som är det fina, man ser (oftast) inte om en person är straight eller gay. Jag har långt hår, använder smink, klär mig kvinnligt, har fått höra att jag "ser straight ut" (Eeeh, jaha?!).

    2. Finns både kvinnor och män som levt i ett heteroförhållande i 20+ år som plötsligt blir förälskade i en av samma kön och helt byter liv.

    3. Om man verkligen tänker efter så är det ganska enkelt att skilja på vänskaps- och kärlekskänslor. Man brukar ju inte vilja ha sex med sin vän bara så där, till exempel.
    Jag tyckte också att min terapeut var knäpp när hon sa att jag nog bara vill vara vän med den här tjejen, jag har ju aldrig tidigare haft sådana här känslor för vänner. Som du säger så har jag aldrig velat att ha sex med mina vänner, vare sig de varit män eller kvinnor.

     
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (hela spektrat) skrev 2012-08-11 18:29:22 följande:
    Verkligen. Sluta gå till terapeuten omedelbart! Hen ska inte använda sin makt till att sitta och låtsas förmedla "sanningar" som inte stämmer. Är bi men helt inställd på tjejer och jag är väldigt kvinnlig.
    Tack för ditt inlägg!
    Jag börjar förstå att det finns alltför mycket förutfattade meningar om homo-/bisexuella. Men jag hade inte kunnat föreställa mig att bildade människor som arbetar med förvirrade människor trodde på dessa.
  • Anonym (Osäker)
    lykantrophona skrev 2012-08-13 01:35:59 följande:
    Mig veterligen finns det väl inget samband mellan hur mycket man följde förväntade könsroller som barn och vilken läggning man har sen? Däremot kan jag tänka mig att ett barn som tillåtits att alltid vara sig själv både kommer att experimentera en del som barn, och (ifall den inte är hetero) våga komma ut i tidiga ålder än de som blivit uppfostrade konservativt.

    Själv har jag alltid varit en nörd. Jag har vägrat anpassa mig till vad som är inne och poppis, med följden att jag var ofta utanför och mobbad. Totalt ointresserad av att leka mamma-pappa-barn (såvida jag inte fick vara husjdur). Jag var kär i en kille på dagis (på barns vis) och sedan i en tjej under 6-års, och sedan i en kille. Men det där med tjejen förträngde jag, då min mor sa "du vill nog bara vara kompis med henne" (för att skydda mig?), och därför sa jag aldrig till henne att jag tyckte om henne på det viset. Blev i högstadiet olyckligt kär i en tjejkompis och kom i den vevan ut som bisexuell.

    Idag anser jag mig vara bisexuell när det gäller människor, hetero när det gäller hundar och framför allt: alltid kåt som fan. Jag tycker även om olika former av BDSM, något som jag undrar över om det kan vara ärftligt (min mor är masochist och aktiv i BDSM-kretsar). Jag har dock bara erfarenhet av människor, och då framför allt killar. Tjejer är så jävla svårtflirtade, tycker jag.

    Nåväl, då fick ni kanske aningens för mycket information om mig.
    Känner igen mig lite i det du skriver om det här med uppfostran. Jag visste inte ens om att man kunde vara kär i en person av samma kön förrän jag såg filmen Fucking Åmål. Jag hade ju varit intresserad av tjejer flera gånger innan dess, men alltid tänkt att jag nog vill vara kompis med dem. Nåt annat alternativ fanns ju inte.
    Min mamma har alltid pratat om sex i termer om att det är fult och äckligt och något som man bara ställer upp på för att inte mannen ska lämna en. Så jag har fortfarande stora problem med att acceptera att jag är kåt ibland. Ännu svårare är det därför att acceptera att jag är kåt på tjejer och drömmer sexdrömmar om tjejer. 
  • Anonym (Osäker)
    Batte skrev 2012-10-30 03:50:35 följande:
    Nu har jag bara läst TS men varför fundera? I grund och botten handlar det väl om vem du råkar möta just vid rätt tillfälle. Kvinna som man.

    Antar att det står en miljon hobbypsykologer över mej med rätt val för dej.

    Det har ingen. Ibland väljer du. Ibland livet.

    Däremot kan du bygga själv. Bli trygg. Skit i andra och bry dej mycket om andra ibland. Du vet vem som förtjänar det.

    Skriv, spela musik högt, våga, andas, långa promenader är alltid bra. Drick när du är lycklig, rör på dej när det skaver. Planera när du är lugn.

    Livet är ganska enkelt. Försök vara en bra polare och älska din partner. Ta hand om barnen. Deras kärlek får du förtjäna. Resten löser sej. 
    Fint skrivet och så rätt du har!
  • Anonym (Osäker)
    Anonym skrev 2012-11-01 10:53:08 följande:
    Jag var ett konstnärligt barn, drömmande och lite egen. Är mycket konservativt och homofobiskt fostrad, så när jag i tonåren sen tittade på flickor skyllde jag det på att min estetiska läggning, att jag har sinne att se det vackra i människor och la inga sexuella tankar i det. Blev ju kär i killar hela tiden så allt var ju som det skulle. Var från och till grubblig, men ville inte ta i känslorna som kom upp.  Försökte leva som heterosexuell, men klarade tillslut inte av det längre.Det blev aldrig bra, och det var hemskt att leva på en lögn. Lever med en kvinna idag, och det är rätt, så rätt!
    Jag känner igen det där med att tycka om det vackra. Jag blir lika lyrisk av att se en vacker tavla, bild eller höra fin musik som av att titta på vackra människor eller naturen.
    När jag blev upphetsad av någon tjej som jag träffade som tonåring förstod jag inte alls vad det handlade om. Men då var det enklare att intala sig själv att det nog var för att jag verkligen ville ha henne som kompis. Aldrig att jag tänkte att jag ville ha henne som flickvän.

    Sen jag accepterade min läggning har jag märkt att jag har äkta förälskelsekänslor för tjejer, medan jag kan tycka att vissa män är snygga att titta på (så länge de är påklädda ner till). Jag tror att "förälskelserna" som jag trott att jag haft för killar mest handlat om att jag gått igång på själva jakten. När jag väl fått killarna har jag helt tappat intresset och känt mig äcklad av dem.
Svar på tråden Hur var du som barn och hur är din sexuella läggning idag?