Blod= oftast ingen fara -- Ryggont=åk in!

Får jag fråga var du tar informationen och statistiken ifrån (9 fall av 10)? Något du läst eller uttalanden från sjukvårdspersonal?

Själv har jag haft 5 missfall och två friska barn. Missfallen har varierat men just ryggont har jag aldrig haft men alltid blödningar. Blödningar hade jag även i den ena friska graviditeten. Det tydliga symptomet som stämde för mig flest gånger (4 av 5) var att illamående och andra tecken försvann men det gjorde det inte 5:e gången.

Alla mina erfarenheter är många - och otrevliga - för mig men jag kan inte säga något generellt om missfall iallafall. En person är ju inte något statistiskt underlag.

Jag hade aldrig ryggont vid mina missfall endast små blödningar och knappt någon smärta alls. Kan nog vara extremt olika. 

Inte för att vara sån, men man är inte expert på nåt vis efter två missfall. Däremot kan man såklart dela med sig av sina erfarenheter.
Att svänga sig med hittepå-statistik (9 av 10 osv) riskerar bara att skrämma upp folk helt i onödan. Bättre då att hänvisa de som är oroliga till gyn.

Och som tvärtomexmpel kan jag berätta att en vän till mig störtblödde i vecka 8, sådär så att det rann längs benen. Men det var inte missfall för det.

Du kan ju inte uttala dig om hur ett missfall yttrar sig enbart baserat på dina två MF! Jag hade inte ont i ryggen alls, men den lilla ljusröda blödningen övergick efter några dagar i en rejäl blödning som definitivt var missfall.

Jag vill gärna tillägga att jag ångrar detta inlägg på grund av rubriken och inlägget känns faktabaserat -- trots att det endast är min upplevelse och hur JAG tror att de flesta känner som får missfall mellan v 8-14. (inlägget gäller inte heller supertidiga missfall där man knappt känner nåt alls).

Syftet med inlägget var att du som är orolig för missfall i vceka 8-14 kan jämföra dina symtom med mina, och i värsta fall åka in akut för att undersöka saken.

Som jag skrev tidigare: jag ser ingen som helst poäng i att inte direkt söka hjälp om man har ont i ryggen och blödningar. Varför gå runt och vara orolig om läkaren direkt kan säga att det inte är någon fara? Eller varför gå runt och vara gravid i flera veckor om man kunnat sätta igång missfallet lite tidigare?

Att ta akutvårdens resurser för ett (förmodat) mf i vecka 6-9(ca) och det är okomplicerat är inte bra enligt mig. Det tar resurser från de som verkligen behöver det, som kanske är akut sjuka (=behöver behandling).

Att boka en akuttid är en helt annan sak. Men att åka och sätta sig på akuten i vecka sju "bara" för att man vill ha bekräftat det man vet är slöseri med resurser.