Blod= oftast ingen fara -- Ryggont=åk in!

För att man inte kan göra något, för att det kan vänta till s.a.s kontorstid.

Söka hjälp ja, på jourtid nej.

Givetvis kan man vänta om man inte har superont och snabbt kan ordna tid hos en gynekolog. Får man dock ont en söndagkväll (som jag fick) + blödningar så kan det vara svårt att boka in en tid. Jag kände (eftersom jag var så sen i graviditeten) att jag inte gärna ville uppleva ett missfall på ett foster i vecka 13. Rent praktiskt visste jag inte heller hur jag skulle hantera ett missfall om fostret skulle vara 10cm. Sen hade den ju dött i vecka 9, så jag fick åka hem med tabletter och uppleva missfallet hemma.

När jag åkte in så fick jag vänta i  nästan 4h som var sjukt jobbigt, men väl hos läkaren kunde jag få det konstaterat att jag hade ett missfall som var på väg, eller en sk missed abortion eftersom jag behövde hjälp på traven med tabletter. Både läkaren och sjuksköterskan tyckte att det var jättebra att jag åkte in. Jag ringde innan och frågade också, och de sa att jag skulle åka in.

Första gången jag fick missfall (ca v8-9) så åkte jag inte in, men då visste jag att kroppen troligen kunde klara det själv utan läkarhjälp.

Folk som hade mer akuta fall och var senare i graviditeten fick alla gå före mig, och det hade jag räknat med redan innan jag åkte in.

Ja, jag förstår hur du menar. Men jag syftar inte på värk pga att livmoderna växer och lite mensvärk som vissa kan uppleva under början av sin graviditet. Den värk jag syftar på är en värk som kommer i samband med missfallet och när man har börjat få små blödningar. Jag hade livmoderväxtvärk, men den värken jag syftar på är en värk som jag fick samma dag som båda missfallen kom. En värk som känns annorlunda, som är mer som ett tryck ner mot rygg och ben, inte i äggstockarna.

Sorry, men jag håller inte med alls. Så tråkigt att vem som helst kan skriva vad som helst och oroa folk i onödan.

Jag fick bruna flytningar SAMT blödningar + riktigt ont i rygg och framtill på livmodern. Flertalet undersökningar gjordes under 4 veckor och fortfarande pickar ett hjärta.

Mitt förra missfall började så här - inte ont någonstans, bara blödningar. Efter ett dygn om mensliknande smärtor som sedan avtog.

Du är INTE en expert efter 2 missfall - ledsen att säga det. Synd om dem som tror det och frågar dig då du verkar väldigt okunnig generellt och tror dig vara expert efter två missfall.

Jag undrar mest varför det oftast skulle vara just ryggont som är ett tecken på missfall. Självklart får de flesta ont för eller senare (när missfallet framskrider) men jag tror man lika gärna kan ha ont i magen.

Eftersom jag haft många missfall (5 st) har jag varit så orolig att jag åkt in vid blödningar även om det inte varit andra symptom. En gång åkte jag in i vecka 7 och fick se ett tickande hjärta  men när jag kom tillbaka i vecka 11 hade fostret dött, fortfarande inga andra tecken än blödningar. Däremot när det kommer ut ordentligen har det förstås gjort väldigt ont varje gång, men i magen inte ryggen.

Men jag undrar mest var du får faktan om att det oftast är ofarligt med bara blödningar men just ryggvärk skulle vara ett tecken?   

Tillägg: Hur menar du att vikt och blodtryck inverkar?

Jag har under alla mina graviditeter - sammanlagt 7 st, varav två fullbordade - haft lågt blodtryck. Skulle det också vara ett tecken på missfall? Barnmorsklan sa att det är normalt att få lägre blodtryck vid graviditeter.  

jag hade lågt blodtryck fram tills sista månaden på min förra grav (har lågt blodtryck vanligtvis också trots att jag är överviktig) sista månaden hade jag skyhögt blodtryck, har aldrig någonsin hört att blodtrycket påverkar om man får missfall eller ej, däremot så är ju HÖGT blodtryck ett varningstecken för preeklampsi

Här handlar det om någon som bygger empiri enbart på egna upplevelser och det är tyvärr väldigt vanligt på forum som FL, bara att släppa.

Ryggvärk är inte ovanligt under graviditeter då ligament tänjer ut sig, man får foglossningar och dylikt... blödningar är heller inte ovanligt under första trimestern, så många som 40% blöder under första 3 månaderna mer eller mindre, enstaka tillfällen eller till och med regelbundet och det är oftast fullt normalt eftersom slemhinnor och hormoner inte alltid funkar som de ska...

Det man talar om är att OM man har blödningar i kombination med magont och/eller att grav.symtomen avtagit..DÅ finns det RISK för missfall...men det hände mig och jag har sett hjärtat två gånger sen dess så än så länge är det ingen fara.

Jag menar ryggont just när missfallet framskrider, inte innan. Jag har inte haft ont i ryggen under mina två graviditeter innan missfallen (har endast haft livmoderväxtvärk). Ryggont som jag fick kom ca 4-5 h innan missfallet satte igång ordentligt (och då fick jag extremt ont i magen och ännu värre värk i ryggen). 

Att åka in vid tidigt missfall är ju ingen direkt idé eftersom man oftast inte hinner pga all smärta och blod. Är man däremot senare i sin graviditet (tex v13 eller v14) och får blödning och ont i ryggen så kan det vara bra att åka in, eftersom det då kan vara tal om MA och det inte är kul att bära runt på ett dött foster.

Gällande blödningar så verkar ju väldigt många få blödning under sin graviditet som oftast inte är någon fara. När jag ringt till sjukvårdsrådgivning eller ringt min gynekolog pga blödningar så har de sagt att det är helt normalt och att jag endast ska komma in och undersöka mig om jag börjar få molande värk i bäckenet och i magen. När jag sedan ringt in (de två gånger som jag fått ryggvärk och sedan missfall) så har de bett mig att direkt åka in för undersökning. Första gången gjorde jag det inte eftersom det inte kändes som nån idé eftersom missfallet sattes igång mer eller mindre direkt efter telefonsamtalen. Andra gången åkte jag in och fick tabletter som jag kunde ta för att sätta igång missfallet, eftersom fostret dött redan v9.

Därav skriver jag att blödning oftast inte är någon fara, men i kombination med plötslig ryggvärk så ska man vara på sin vakt.

Jag beklagar verkligen min dramatiska rubrik. Jag har bett om att hela tråden ska tas bort, men FL har nekat min förfrågan. Eftersom folk fortsätter att skriva här så kan jag inte låta blir att svara.

Gällande lågtryck så har jag alltid haft superlågt blodtryck. Det brukar ju framförallt vara högt blodtryck som är farligt. Låg blodtryck är ju oftast positivt.

Gällande vikt så kan övervikt göra så att man lättare får ryggont när man är gravid. Därav menar jag inte ryggont som du har om du är överviktig och gravid, och jag menar inte heller ryggont pga foglossning.

Jag har och har alltid haft lågt blodtryck, mao ett bra blodtryck enligt barnmorskan.

När jag skriver om ryggont så är det inte konstant ryggvärk som jag talar om (som man kan ha om man har tex foglossning). Den ryggont som jag syftar på är ryggont som kommer ca 4-5h innan missfallet, dvs samma dag. Jag hade inte ryggont innan mina missfall.

Jag vet att blödning oftast är normalt. Men blödning i kombination med plötslig värk i rygg/bäckenet/mage är tyvärr ett stort varningstecken. Ring till vilken barnmorska/gynekolog/läkare som helst och fråga. Sen, visst, har du foglossning och får lite blödning så är det inte dig min tråd vänder sig till. Jag menar som sagt inte ryggont som vissa går omkring med under hela sin graviditet, jag menar plötslig ryggont.

Jag vänder mig inte heller till nån som får ett missfall i v4-6 och kanske knappt får nån blödning allas, eller smärta.

De få symtom som jag hade (ömma bröst och sug efter mat) försvann inte innan missfallet, så jag kunde omöjligen ta upp det som ett varningstecken.

Slemtorsk, om du ogillar min tråd så mycket så sluta skriva i den så att den hamnar längre ner och slutligen försvinner så att du slipper se den. Så fort nån skriver här så vill jag givetvis ge min synpunkt på det hela.

jag tycker det är FRUKTANSVÄRT att du skrämmer upp alla oss som är gravida med helt felaktiga påståenden enbart grundade på dina erfarenheter, som absolut inte är någon allmän sanning.

Det jag skrev i mitt senaste inlägg är däremot vad de flesta läkare och barnmorskor ger som information kring just missfall.

Du uppmanar folk att söka vård och hjälp om detta inträffar vilket säkerligen kan få ganska många att ringa ner sjukvården när de får små blödningar och ryggont för de blir ju rädda eftersom du har talat om sanningen för dem, därav upptar de viktig tid för sjukvården som skulle kunnat läggas på andra som verkligen behöver hjälpen.

Jag tycker det är bra att FL inte tar bort tråden utan att den står öppen för debatt och att man kan se att det finns många olika symtom på missfall, men framför allt går inte missfall att förhindra så rent krasst är det ingen panik att söka vård om man misstänker missfall utan man kan lugn ringa sin läkare eller barnmorska och be att få en tid om några dagar och inte belasta akutsjukvården så länge man inte har så ont att man inte klarar av sin vardag.

Sen att man blir orolig och ledsen är en helt annan sak, då kan man ringa 1177 och få lite lugnande ord från sjuksköterskorna där eller sin barnmorska och diskutera saken.

Hela din TS dryper av felaktiga påståenden 9 av 10 är ju ett statistiskt påstående som inte har någon som helst empirisk grund och inte någon trovärdig källhänvisning mer än att just du upplevt det.

Klart att tråden ska stå öppen så att vi kan fortsätta disktuera vad som egentligen händer vid ett missfall, du behöver ju inte svara om du blir upprörd.

Det intressanta är att båda gångerna jag hat ringt sjukvårdsupplysning, dvs 1177, så har de sagt till mig att jag inte behöver oroa mig för blödningarna. Men när jag sedan ringt upp igen pga smärta i rygg så har de bett mig komma in omedelbart. De har sagt att ryggont och smärta i magen inte låter bra i kombination med blödning. Det bevisar väl en hel del? Första gången hann jag inte komma in eftersom missfallet kom direkt här hemma, andra gången åkte jag in och fick konstaterat att jag har MA. Då fick jag ta med mig tabletter hem, och "uträtta" missfallet här hemma. Jag tycker därför inte att jag är ute och cyklar. Som sagt, min rubrik är alltför dramatiskt, och det ångrar jag fortfarande, men ja stör mig sjukt mycket på det sett som jag blir bemött av dig och många andra. Alla är oroliga här, och vi delar våra erfarenheter.

Om någon har blödning och smärta i mage/rygg i v 13 så är jag otroligt tacksam om min tråd kan bidra till att personen i fråga kontaktar en gynekolog och får blir undersökt, och därefter antingen får information om att det är lugnt, eller får tabletter för att kunna driva fram missfallet.

Om man tar tatistik från mina 5 missfall (Obs. Inget man kan generalisera utifrån hur det är för andra)

4 av 5 missfall har ett av tidiga tecknen varit att ryggvärk (foglossning som debuterat mycket tidigt i graviditeten) försvunnit i tillsammans med illamående och en allmän känsla i kroppen att vara gravid.

5 av 5 missfall har börjat med en minimal blödning

5 av 5 missfall har jag fått ont i magen vid ett senare tillfälle när missfallet framskridit (eller när jag fått tabletter för att tvinga ut det). Alltså efter att det redan konstaterats vara missfall.

1 av 2 fullbordade friska graviditerer har jag haft blödningar.  

Har alltid haft lågt blodtryck men tror inte det har med saken att göra. 

Första missfallen åkte jag inte in alls eftersom det var så uppenbart vad det var men de andra tillfällena åkte jag in vid första blod eftersom jag var så orolig. På sjukhuset har de sagt att det varit bra att jag åkt in. Kanske inte att det har varit nödvändigt varje gång men för orons skull.

Jag har även haft blödningar i min senaste - som sedan blev fullgångna graviditet. Åkte in då med. Trodde aldrig att det skulle sluta väl men det gjorde det!

Nu har jag de två barn jag ville ha och tycker det är väldigt skönt att slippa den berg- och dal-bana med ständiga  nya graviditeter och missfall.   

           

Vad skönt att du äntligen fått två barn!

Gällande ryggsmärta så var det inget jag upplevde under själva gravditeterna, utan det kom i samband med missfallet, dvs samma dag. Ryggont hade jag i ca 3h, därefter kom magkramperna och de stora blödningarna. Ryggonten som jag fick kändes ungefär som träningsvärk, men som blev värre och värre och därefter utlöpte i magkramperna. Foglossning har jag aldrig haft.

Körde du på som vanligt under varje gravditet, eller gjorde du nåt speciellt de två gånger som du inte fick ett missfall?

Jag tycker verkligen inte det är ngt fel med snart snart inlägg hon skriver om sin upplevelse ..

För mig har mina missfall vart som snartsnart ryggont plus blödningar..

Är man extra känslig så kanske man inte skall läsa just sådana här forum, man har ju ett val.

Men ser ju tydligt i hennes inlägg att hon vill dela med om vad hon tror på.

Så kommer folk m massa pekpinnar! Jag skulle förstå om ngn skrev medvetet för att göra ngn orolig.. Tack för mig !!

Ljusrosa flytningar kan vara dåligt tecken också. I somras fick jag ljusrosa flytningar i vecka 9, i vecka 11 hade det fortfarande inte gett sig och jag ringde min bm som sa att det inte är någon fara.. fjärde gången jag ringde så sa hon att det kanske kunde vara missed abortion (MA). Bokade privat ul och visst va det ett MA, jag hade gått med mitt döda barn i magen i 2 veckor! Så nej, ljusrosa flytningar är inte alltid ?ingen fara?.