Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

Vi hade mer sex efter att otroheten uppdagades men det ebbade ut sedan. Nu är det mer på vår normalnivå (efter drygt två år). Men "älskarinnan" är fortfarande med i sängen. Jag ser dem framförmig VARJE gång vi har sex fortfarande. Det är skitjobbigt och får mig att tappa lusten ibland. Jag kan ha sex med min man, men jag vill inte kyssa honom. Fortfarande inte. Förmodligen är det mer intimt för mig än vad sex är (konstigt??)

Jag tror att det är lika vanligt både att man har mer sex och absolut inte vill ha sex, röra varandra eller kramas.

Lite ny här... Jag har en liten annan situation tror jag. Det är så att min fru (varit tillsammans i 19 år, gifta i 13, två förskolebarn) är kär i mig och en annan man. De har känt varandra som kollegor i kanske 7-8 år men det har inte varit något mer. Hon tycker väldigt bra om honom som en vän och så för en vecka sedan råkade jag se ett sms som såg lite för vänskapligt ut. Efter att min fru svarat honom så tog jag telefonen för att se vad hon skrivit och världen rasade samman. Hon hade besvarat lika kärleksfullt och jag frågade henne rakt ut vad som pågick och då sa hon att hon är kär i honom. Det har pågått mellan 6 mån och 1 år och de har haft sex vid ett flertal tillfällen. Han är gift i ett lite tveksamt förhållande med tre barn. Det som är annorlunda mot vad jag läst om tidigare är att jag är helt övertygad om att hon älskar mig till 100% och inte vill lämna mig. Eftersom jag själv är helt övertygad om att hon är den enda för mig så älskar jag henne lika mycket tillbaka. Vi har ett bra förhållande på alla sätt även om småbarnsåren tagit bort en del vuxentid och romantik. Hon säger att det inte beror på det utan att hon helt enkelt är kär i två personer på lite olika sätt. De har båda sagt att de prioriterar sina familjer men att de har väldigt starka känslor för varandra som de inte kan förneka. Då jag i nuläget har svårt att låta henne umgås intimt med honom så känns det förstås väldigt märkligt. Jag har sagt till henne att jag inte har något emot att de ses och umgås som bra vänner dock utan sex, där går min gräns och jag känner mig ändå ganska generös i dagsläget. Jag har också sagt ja till att de ska fortsätta träffas för att få prata lite om situationen (de har träffats två gånger denna vecka och en after work imorgon). Han har inte berättat för sin fru att han är otrogen då deras förhållande sannolikt kraschar. Jag vill och kan acceptera faktum att jag blivit bedragen och vill absolut ha kvar min underbara fina fru som jag älskar över allt annat. Jag är beredd att ge henne tid att se om hennes känslor för honom kan omvandlas till kompiskänslor utan sex. Min fru säger att hon själv skulle vilja det men säger samtidigt att hon inte kan styra över sina känslor och stänga av dem. Frågan är nu hur jag ska hantera situationen. Kan jag kräva att de slutar ses (vill egentligen inte det då jag förstår att han är en bra vän för henne). Kan parterapi hjälpa? Vi har små saker som säkert kan förbättras som romantik och annat men vår relation är egentligen bra tycker både hon och jag. Ska jag be henne prata med någon kunnig som kan hjälpa henne att förstå vad hon vill och varför hon har känslor för två män? Vad ska jag göra? Hoppas någon kan bidra med lite kloka tankar så jag blir mindre vilsen...

Tack för att någon svarar!
Tack för att någon svarar och bryr sig om. Vi har sagt att vi i dagsläget inte ska prata med andra för att minimera skador om det nu löser sig men jag behöver verkligen någon att resonera med. Jag är själv lite inne på att det kanske är saker som hon behöver fundera över själv och jag undrar bara hur hon kan komma till insikt med en sån sak. Att prata med någon annan terapeut är det bästa jag kan komma på. Jag funderar också hur mycket tid det kan vara rimligt att ge henne för att fundera över sina känslor? Det är ju inte helt lätt att komma över någon. 

Jag har själv inte velat höra några detaljer (var, när hur) för jag tror inte att det hjälper mig att komma vidare. Jag utgår ifrån det värsta och det funkar än så länge. 

Håller med om att det känns jobbigt att ställa ultimatum även om jag ibland tänker att om hon verkligen älskar mig så då får hon prioritera mig och tvinga undan sina känslor för honom, kosta vad det kosta vill. Hon säger då att hon vill ha kvar honom som vän och att hon inte vill bryta kontakten med honom helt. Jag tror då att de alltid kommer att blossa upp känslor så fort de ses. Personligen skulle jag utan problem tvinga mig att inte träffa en annan om jag varit otrogen om det är det som verkligen krävs. Kanske jag ska kräva det av henne med om det inte löser sig. Hon är just nu och träffar sin vän och jag har haft ont i magen hela dagen. Hon vet om det och försöker lugna mig och dum som jag är så säger jag inte hur jag mår när hon frågar och hon säger att det låter som att jag inte mår bra. Fast hon vet nog det ändå. Jag kanske försöker få henne att inse hur dåligt jag mår när hon träffar honom (hon sa själv att hon får ont i magen när hon märker hur jag mår) och att hon till slut inser att hon inte vill skada mig på detta sätt.

Eller så gör jag helt fel...

Det är svårt nu men tack för att någon lyssnar. 

Åh, kan inte låta bli att svara igen bara för att jag känner igen varje resonemang som du återger. Min pina var just att (i o f sig innan allt uppdagades) försöka hjälpa och kontaktade själv terapeuter och gud vet vad .... det var urtufft. Men det var lönlöst - det enda som hjälpte var tyvärr (och jag ville aldrig någonsin ge upp - det var hemskt och är jobbigt ) att själv utsätta mig för så mycket smärta (genom att ta reda på den verkliga sanningen) tills jag själv kastade ut honom - först då insåg jag hur utnyttjad jag varit och att det var skönt att ha familjen som plattform när han samlade bekräftelse för hjärtans lust. De första sanningarna var "vi har bara fikat" "vi är goda vänner", "om någon annan säger något annat så är det för att de vill sätta dit mig", när jag sökt vidare själv och upptäckt sexmötena så lät det "du vet det grövsta, jag har sagt allt som finns att säga" (då hade han sagt 40% typ av allt motbjudande och kränkande (mot mig) de sysslat med. Jag är ledsen - men när jag läser om din situation så känner jag bara - avsluta (om du vill hjälpa dig själv - ta reda på det du måste för att ta rätt beslut. du förtjänar bättre, hon vågar bara inte ge upp "plattformen" och tryggheten.
//TS 

I slutändan är det hon som gjort något fel och borde vara den som tar hand om dej och jobbar för att få fortsätta att vara tillsammans med dej!

Just nu känner jag mig lite ledsen och ensam. Är jag den ENDA som lyckats komma igenom otroheten och faktiskt känner att det vi har nu är ett djupare förhållande. Ett nytt förhållande med total ärlighet och mindre rädsla.

Ja, min naivitet försvann iom otroheten, men jag och min man fick en chans att verkligen visa varandra att när det stormar ordentligt finns vi här för varandra. Ställler upp. Tar hand om varandra och orkar lyssna och vara kvar även om det är jobbigt.

Det har gått 10 månader sen jag fick reda på allt och året har stundtals varit tungt men det känns verkligen som vi är ute genom det. Vi pratar såklart om dte då och då men det tar mindre och mindre plats. Däremot så kollar vi ju läget oftare, stämmer av med varandra hur vi mår och hur saker och ting känns. 

Så livet är lugnt och har återgått till det normala. 

Försök att släppa den andra tjejen lite i taget..hon tillhör inte ert liv längre. Kommer aldrig göra dte. Just nu är det du och han. Er familj.

Och mår du dåligt av att vara med honom så får du gå om du vill. Det är ok att välja den vägen.

Kram 

Nej, du är inte knäpp. Du är sviken av den du litade mest på.
Jag säger som TS, jag skickade också ett mail till tjejen. Det kändes bäst för mig, då blev det på mina villkor och under kontrollerade former. Jag kunde uttrycka precis det jag kände. Hon svarade med ett mail också. Och bad om ursäkt men det betydde inget för mig. Däremot var jag nöjd med att hon svarade. Efter det kunde jag släppa större delen av henne.
Gör som du själv känner är bäst för dig. Tror du att du mår bättre av att se och prata med henne, gör det. Det förändrar inte vad han har gjort med henne dock.

Prata, prata och prata. Enda man kan göra. Och så skulle ni snart ha barnvakt? Det är bra. 

Vill krama om er allihopa!

Ja, jag känner igen mig i er!   I början var jag också jättearg på den andra...googlade och tog reda på allt jag kunde. Läste alla mejl och listade allt om henne. Idag känns den biten bättre MEN nu är det ett år sedan och jag mår verkligen skit!

Reagerar på minsta lilla och övertolkar säkert väldigt mycket...   

Ni som varit med om en otrohet... Vad säger ni om det här?

www.familjeliv.se/Forum-9-202/m69442710.html