VI förlorade vår son som dog i magen v 25 för 2 månader sen. Jag är så inställd på att bli mamma så vi kör på utan skydd. Blir det nåt så blir det... Är det någon som vill följa med på resan? Jag kan tänka mig att den kommer bestå av mycket oro, hopp och förtvivlan.
Hej alla!
Jag och min man förlorade vår lilla flicka för snart två år sedan och till alla er som nyligen har förlorat en liten ängel så vill jag i alla fall säga att det känns lite lättare med tiden. Jag tänker fortfarande på henne varje dag och gråter lite med jämna mellanrum men nu kan jag i alla fall tänka på henne ibland utan att bli förkrossad. Jag hade fått förvärkar och vi åkte in för att vi trodde det var dags men då hade hennes lilla hjärta redan slutat slå.
Vi började att försöka att bli gravida igen ungefär efter ett halvår och har sedan dess försökt i ca 1,5 år utan att lyckas. Efter utredning tror dem att mina äggledare har blivit ärriga efter en svår blindtarmsinflammation och att äggen därför har svårt att passera, dock inte omöjligt eftersom det ju har passerat i alla fall en gång. Så nu är det IVF som gäller, jag tog min första gonal-F spruta igår och går självklart och känner efter om jag inte har fått alla dessa läskiga biverkningar som står på förpackningen. Men det jag är mest rädd för är ju att det inte ska fungera. Jag blir otroligt rörd när jag läser om era historier och lider med er. Det är även väldigt skönt att höra att det faktiskt är ganska många som lyckas till slut.
I dag är det exakt 8 veckor sen vår ängel föddes. Han var beräknad just till i dag. Min mens kom igång 6 veckor efter förlossningen så då har kroppen hämtat sig ganska bra antar jag. Jag är lite tudelad bara. Vill inget annat än ha ett barn, men oroar mig ändå för hur man ska orka ta sig igenom nio långa månader. Känner ändå att nästa graviditet kommer bli lika jobbig oavsett när det blir dags. Min sambo och jag har (peppar peppar) hittills lyckats med att bli gravid ganska snabbt så jag hoppas att det fortsätter så. Var gravid en gång innan vår Olle, som då slutade i ett MF i v 12, så både MF och det här sista har satt sina spår på olika vis. Det här med att folk väljer att "skaffa barn" finns inte för mig längre. Man skaffar inte barn utan man får de, och man får de bara till låns under en period.. Kanske svårt att förstå hur jag tänker, men det är så jag känner i alla fall.
Jag förstår vad du menar Tvåönskarblifler. Nu fokuserar jag mest på att bli gravid men jag är även orolig för hur jag skulle klara av att vara gravid. Jag tror faktiskt att jag skulle klara av det bättre nu än om jag hade blivit gravid för 1,5 år sedan när vi började att försöka, Men jag ångrar inte alls att vi började att försöka då, annars så hade jag inte fått möjlighet att göra IVF nu.
Jag tror att det är väldigt individuellt när man orkar börja tänka på barn igen. Jag försöker att intala mig själv att om jag blir gravid igen så ska jag försöka att njuta av min graviditet, förut tänkte jag bara att jag skulle försöka att slå av mina känslor om jag blev gravid igen för att inte bryta ihop om det skulle hända samma sak igen, men jag tror inte längre att det fungerar så.Jag tror man måste acceptera att oavsett hur man försöker trycka ner sina känslor så kommer man inte att sörja mindre om det skulle hända igen och då är det ju bättre att försöka uppskatta nuet och gå in för att det kommer att gå bra. I praktiken vet jag ju förstås inte om det skulle fungera.
Nu har jag min mens slutet efter 2 veckor läkarn efter förlossningen så väntar jag bara efter en mens å ägglossning sen blir det ett plus för oss nån gång i nov-dec så vi får se om ja pluset på första försöket som Ida, kramar
Aries81 hur går det? Blir det något plus för dig? För mig blev det ett negativt test igår också men ingen mens heller. Kanske kommer idag.
Igår kväll börjad ejag må illa, mått illa hela natten och knappt kunnat sova. testade såklart imorse men negativt. Nu har jag mensvärk, känns som att mensen kommer men är istället ganska rejält med flytningar, tyckte mig ana lite lite rosa flytning. Så nu väntar jag bara på att mensen ska komma, känns jobbigt och hopplöst men det är väl bara att försöka igen nästa månad!
Okej vad tråkigt! Hoppas mensen fortfarande håller sig borta och det visar sig vara ett litet liv därinne istället! Här har inte mensen kommit än heller, har också massa flytningar. Har man det innan mens eller, jag kommer inte ihåg hur det är?
hmmm det står att ökade flytningar kan vara ett tecken på grav. Så vi får väl se hur det går för oss! Ingen mens i sikte än så länge iaf och idag är det 14 dagar sedan ägglossning. Jag som annars är en ölälskare fick kväljningar efter en klunk när jag smakade av sambon igår, kanske också ett tecken, eller bara inbillning :)
Okej. Åh det verkar ju lovande för dig! Förra mensen så gick det fem veckor emellan och skulle det vara samma nu så kommer inte mensen fören på torsdag. Så det är väl bara att vänta och se, tror inte det blir något plus den här gången. Magen har svullnat upp som tusan nu så börjar nog snart blöda.
