• cruz

    Utreda igen? Ang autism

    Intressant. Min son på 5 år har högfungerande autism och han gör samma saker som normala barn i den åldern gör MEN i mindre utsträckning. Han kan kommunicera, han kan samspela socialt och han visar prov på fantasilek ibland, men kvantitativt så ligger han ju under det normala så att säga. Autism är ju ett spektrum och de barnen med mildare autism uppfyller även de kriterierna för ASD med MINSKAD (inte utebliven) förmåga till socialt samspel, kommunikation och flexibilitet. Det finns flera barn med autismspektrumdiagnos på min sons dagis och jag tycker tex att alla barnen ändå har förmåga till samspel, men jag kan känna att kontakten och samspelet är lite flyktigt och inte lika "uthålligt" som för normala barn.

  • cruz

    Högfungerande autism är snarlikt asperger med undantaget att man upptäcker symptomen före tre års ålder vid HFA  (vilket man inte gör med asperger i teorin iaf). Idag skulle nog min son uppfattas mer som asperger men då han var två år och fick sin diagnos liknade hans symptom mer klassisk, infantil autism. Om din son utvecklas på ett bra sätt och fungerar i vardagen behöver han ingen diagnos. Men om han halkar efter så är det viktigt att han får en diagnos för annars uteblir hjälpen från kommun, förskola och LSS. Du verkar jobba mycket med din sons utveckling och jag tycker att du ska ställa krav på förskolan att de gör likadant. På sonens förskola (en stor vanlig kommunal förskola) går det tre barn förutom min pojke som har diagnos inom autismspektrumet. Två har asperger, en har autismliknande tillstånd och så min pojke då som har full autismdiagnos. Vår son var ju ganska "illa däran" utvecklingsmässigt och eftersom han fick diagnos så tidigt började vi med IBT och krävde därför heltidsresurs, plus extratimmar för handledning av resursen i IBT. Vår förskolechef var väl inte jätteglad och vår son är nog den dyraste ungen på förskolan, men vi har bevakat varje resurspeng för att de ska utnyttjas på rätt sätt (skitjobbiga föräldrar m a o). Ett av barnen med asperger har också heltidsresurs, precis som vår son. Det tredje barnet saknar resurs helt och det beror på att hon precis har fått sin  diagnos. Men mitt hjärta blöder för denna lilla tös som har fått så mycket skäll och så lite förståelse från både personal och andra vuxna i omgivningen. Hoppas att diagnosen gör att folk börjar fatta att det inte handlar om att hon är ouppfostrad och elak utan behöver hjälp. För henne är aspergerdiagnosen en välsignelse.  Det fjärde barnet har en underbar resurs på halvtid. Jag är förvånad över att han inte har hjälp på heltid då han inte har något talspråk fast han är fyra år. Å andra sidan är den ordinarie personalen mer involverad i det pedagogiska arbetet med den pojken än vad personalen har varit med vår son. Även om jag tror att heltidsresurs absolut har varit nödvändigt för vår son så har det också hämmat integreringen. Inte integreringen bland barnen, där har det funkat toppen, men just detta att ingen av ordinarie personalen tar sig an vår son (han har ju sin resurs så de behöver inte ta hand om honom). Det finns fördelar och nackdelar med allt.

    När det gäller asperger så har man oftast normal och hög begåvning men det finns undantag. Jag tror öht att det är svårt att förstå begåvning hos folk med asperger/autism. De kan vara jätteintelligenta inom vissa områden och totalt hjälplösa inom andra. Min son som alltså är fem år kan läsa flytande och räkna ut tal som 28 + 32, men han kan inte följa med i fantasilekar, han kan inte förså att andra människor kan ljuga och manipulera, han har svårt att se orsak-verkan sammanband och helheter. Han kan fortfarande inte rita en huvudfoting. Är han dum eller är han smart? Svårt att säga.

  • cruz

    FinastE2010: Din sons fantasilek låter normal tycker jag om det är så att han ofta leker på detta sättet. Han leker på ett funktionellt sätt när han kör bilen och krockar, men han visar även prov på fantasilek när han säger att sanden är en köttbulle. Att låtsas att en stol är en häst är också fantasilek. Min son saknade till stor den typen av lek när han var 2-2,5 år gammal. Han hade lite av det, men långt ifrån i lika hög utsträckning som normala barn. Det som var utmärkande för sonens lek vara att den var mer stereotyp och upprepades om och om igen. Han kunde förvisso leka att tex. en linjal var ett tåg (fantasilek) men det enda han gjorde var att dra linjalen fram och tillbaka på golvet med han låg ner och tittade på rörelsen ur ögonvrån. Normala barn brukar ju utveckla leken vidare så småningom, de fastnar inte i beteendet på samma sätt som min pojke gjorde. Han brukade ofta också springa längs ett staket fram och tillbaka medan han tittade på staketet ur ögonvrån. Då lekte han också tåg sade han. Han vär även galen i att åka tunnelbana och kunde sitta och surfa på youtube och kolla på filmsnuttar på tunnelbanetåg som åker in på perrongen. Nu har tågintresset gått över och ersatts med ett maniskt intresse för tvättmaskiner. Men både tåg och tvättmaskiner ger någon slags visuell stimulans som vår pojke gillar och just detta är väldigt vanligt bland barn inom autismspektrumet. Idag har sonens fantasilek utvecklats lite men är fortfarande på en ganska låg nivå om man jämför tvillingbrodern som tex. senast igår klädde ut sig och lekte "tjuv" tillsammans med en kompis där de använde sig av magiska svärd och förtrollade hattar för att "tjuva skatter". I sådana avancerade roll-lekar är autismsonen helt lost.

  • cruz

    BUP i Farsta ska vara jättebra på autismspektrum har jag hört. Jobbar inte E.Z där? Han är nog den i Sverige som är allra bäst på att diagnosticera barn under två år skulle jag tro.

  • cruz

    Hinner bara svara snabbt. FinastE, OK då förstår jag mer vad du menar. Din pojkes lek låter lite udda ibland, det håller jag med om. Det är jättesvårt att råda folk över ett internetforum. Jag tycker dock att det är bra att ligga på om ny uredning åtminstone en till två år före skolstart. Har man en diagnos innan skolan så kan man ju lättare planera för stöd direkt från skolstarten. Barn som är väldigt välfungerande trots en autismspektrumstörning brukar i allmänhet få sin diagnos senare, när skillnaderna mellan jämnåriga blivit större (jag tror genomsnittsåldern för en ASD diagnos i S-holm är 8 år). Jag tycker dock att även asperger borde kunnas diagnosticeras före skolstart och experterna (bland annat Eric Z ) håller ju med om att barn får vänta alldeles för länge på sin diagnos). Hur som helst tycker jag att det är fel att dagispersonalen inte kan aktivera din pojke bättre. Jag ser också hur pojken här som bara har halvtidsresurs alltför ofta irrar omkring på gården och inte riktigt får den hjälp han skulle behöva för att komma in i lekarna när resursen inte är där.

    När tvillingbrodern (som nu är 5,5 år) var 2 år så lekte han mest parallellt vid sidan av andra barn och man kunde se hur han immiterade de andra barnen i sin lek. Det var också lätt att få igång ett samspel med tvillingbrodern. Vi kunde tex. kasta boll fram och tillbaka med varandra. När jag testade detta med autismsonen fastnade han i att studera bollens detaljer istället för att turas om att kasta bollen. Tvillingbrodens lek var mer utforskande och varierande än autismsonens. Han hade också lättare låtsaslek i den åldern. Tog tex en kloss och lekte att han pratade i telefon och gillade att klä ut sig och gå "till affären" med handväska o hatt. Detta gör även våran 2,5 åring (som också är ickeautistisk) också.


    T0va: Min son fick sin diagnos när han var 23 månader exakt så det går att ställa diagnos i den åldern. Din beskrivning av din son låter lite likt min pojke. Tycker BUP och BVC att han utvecklas normalt?

  • cruz

    Jag hade mest ångest halvåret innan sonen fick sin diagnos. Jag fattade att något var fel och jag blev ledsen och rädd över den bristande kontakten. När sonen väl fick diagnosen så hade poletten redan trillat ned och vi visste vad diagnosen skulle bli. Då var det mer en lättnad att få den på papper. Jag hade läst om tidig intensiv träning för små barn med autism och visste att nu med autismdiagnosen kunde vi få börja IBT. Jag tror att jag ringde Banyan center samma dag som sonen fick sin autism på papper och vi fick snabbt en handledare där. Nästa problem som orsakade stor ångest, sömnproblem och desperation var att förskolan inte ville ställa upp på IBT. Då höll jag på bli knäckt. Här hade vi lyckats få tidig diagnos (som skulle vara så viktigt), en plats på Banyan center och så nekar förskolan att ge vår son träning. WTF?!! Jag har aldrig i hela mitt liv varit så arg och frustrerad som då.  Vår förskola blev så småningom tvingad av ordföranden i kommunstyrelsen at ta på sig IBT ansvaret. Nu efter tre års IBT har jag inte så mycket ångest längre. Vi lever med autismen och det funkar. Vår son är egen och jobbig emellanåt men vi har en fin kontakt idag. Han är väldigt go och social om än helt på sina villkor. Det gör inte lika ont längre att se honom välja bort en stunds lek och samvaro för att gå och leka med tvättmaskinen för vi vet att han kommer tillbaka snart och vill ha vår uppmärksamhet och vårt sällskap. Han behöver bara få vila från det ibland. Det har vi accepterat.

  • cruz

    FinastE: Jag förstår att du är orolig. Jag tror absolut att du kan vänta till tre år och be att få en ny psykologbedömning. Om din son någonsin får en autismdiagnos så är det ju antagligen ändå åt det "lindriga" och "högfungerande" hållet. På din beskrivning verkar han inte ligga extremt långt efter, men jag tror det är bra om du får en utvecklingsbedömning lite då och då så att du verkligen får koll på om han tappar i utvecklingstakt under förskoletiden. Det är viktigt att du får till samarbetet med förskolan så att de blir bättre på att få honom att ändra aktivitet ibland. Kan du prata med förskolechefen om det? Eftersom experter har bedömt att han behöver extra stöd i sin lek så borde personalen lyssna på det. Kan de inte fixa det så bör han få resurs åtminstone några timmar per dag.

    Det låter som både fantasilek och immitation på en 2,5 årings nivå när din son leker att han lagar mat. Jag tycker inte att min normastörda 2,5 åring leker mer avancerad fantasilek än så . Men som sagt, det är svårt att säga något när man inte känner barnet ifråga. Föräldrarnas magkänsla är oftast rätt.

    IBT är intensivträning baserad på tillämpad beteendeanalys. Man tränar allt från sociala färdigheter , kommunikation, toalett, påklädning etc. Det är svårt att köra ett sådant program utan handledning. Det finns dock ett häfte av Gun Luise Lyren som heter Att lära sig lära som beskriver olika TBA baserade övningar för barn med autism. En lättläst bok om TBA i normal barnuppfostran är annars Martin Fosters Fem gånger mer kärlek. Den riktar sig inte till autistiska barn, men själva principerna med positiv förstärkning är det samma som vi använder till sonens träning. Jag tycker att TBA/IBT är jättebra och nästan "oersättlig" som grund, men den räcker inte hela vägen! Min personliga erfarenhet är att TBA bör kombineras med floortime för att verkligen få till en efffektivare träning och utveckling av lek och samspel. Jag är mer inne på TBA baserade modeller där man låter barnets intressen styra lite mer som tex. Denver modellen och Pivotal response. Kolla min presentation om du vill ha länkar (finns dock inga svenska). Men kompletterar man ren TBA såsom Banyancenter.se lär ut det med floortime så får man ändå en skön balans tycker jag. Däremot vet jag inte hur vetenskapligt denna motsägelsefull kombination är. Men det har funkat bra för min son. Jag kan varmt rekommendera att ta en workshop hos www.speciella.com. De kan autism och lek!

  • cruz

    Viljestark mamma: Hur ofta radar han upp sakerna? Är det varje gång han leker med dem, varje dag, någongång då och då?

  • cruz

    viljestark mamma: Låter som att kontakten är helt på din sons villkor. Så är det med vår son med. Han är dock betydligt lättare att nå fram till idag, än när han var två år, men fortfarande har han sina stunder då det är svårare. Du kan ju prova autism samspelstestet lite ovan då och då under en period och se hur lätt/svårt det är att få till en fram och tillbaka kontakt med din son. Bra att du kollar med bvc. Det behöver inte alls röra sig om autism och man måste alltid utesluta sjukdom, magont, allergier etc vid förändrade beteenden.

Svar på tråden Utreda igen? Ang autism