• t0va

    Utreda igen? Ang autism

    cruz skrev 2012-07-09 09:34:40 följande:
    Det som var utmärkande för sonens lek vara att den var mer stereotyp och upprepades om och om igen. Han kunde förvisso leka att tex. en linjal var ett tåg (fantasilek) men det enda han gjorde var att dra linjalen fram och tillbaka på golvet med han låg ner och tittade på rörelsen ur ögonvrån. Normala barn brukar ju utveckla leken vidare så småningom, de fastnar inte i beteendet på samma sätt som min pojke gjorde. Han brukade ofta också springa längs ett staket fram och tillbaka medan han tittade på staketet ur ögonvrån. Då lekte han också tåg sade han. Han vär även galen i att åka tunnelbana och kunde sitta och surfa på youtube och kolla på filmsnuttar på tunnelbanetåg som åker in på perrongen. Nu har tågintresset gått över och ersatts med ett maniskt intresse för tvättmaskiner. Men både tåg och tvättmaskiner ger någon slags visuell stimulans som vår pojke gillar och just detta är väldigt vanligt bland barn inom autismspektrumet.
    Jag hoppar också in i tråden hoppas det är ok, har en 23månaders som vi också funderar på om det finns något inom autismspektrumet eller adhd. Han har alltid varit extremt facinerad av tvättmaskiner, sen innan han kunde stå så satt han framför och tittade, nu vill han sitta framför den när han ska gå på pottan. På sommarförskoleavdelningen har de tvättmaskin i hallen och den såg han direkt och är på och vill köra.

    Sen leker han tåg eller bil med släp med allt. Förutom sina bilar och briotåg så är det stekspadar han kör runt på golvet, fjärkontroller, mobiltelefoner osv. Saker som inte ens har hjul blir bilar och tåg. Strumpor, saker som är runda, egentligen det mesta tar han i händerna och låssas att det är en ratt. Det beteendet sker om och om igen med mycket han hittar.

    Pappan har aspergers och adhd så det finns i släkten och då verkar det ju som om det är stor risk/chans att det ärvs. Jag har pratat med förskolan som inte heller sett något, läste om andra här där förskolan inte sett. Men de tänker nog inte på det på samma sätt.

    Däremot så var han väldigt orolig när han började förskolan, han älskar andra barn gärna äldre barn 5-9år, men varje gång det skulle bytas aktivitet så blev han jätteorolig. De tänkte mest på att han var nyinskolad men jag såg det på andra sätt. Vem som har rätt går inte att säga.

    Pappan har varit under flera utredningar under 5år, blev 3st innan han fick rätt diagnos så jag tror stenhårt på att man ska gå vidare om man inte känner sig nöjd, kanske kan det behövas att avvakta lite och se hur saker utvecklas men att ha kontakt med de man kan få hjälp av och bolla tankar.

    Vi hade också en svår och tuff start så vi har haft kontakt med en barnpsykolog från att sonen var 5veckor till 1.5år, sen skulle en annan ta över men hon hade ingen kunskap om dessa svårigheter. Den första frågade om vi såg några tecken och jag såg det tidigt men samtidigt är det svårt att veta vad som är normalt men kanske lite "sent" och vad som är ett funktionshinder.
  • t0va
    cruz skrev 2012-07-10 10:19:34 följande:

    T0va: Min son fick sin diagnos när han var 23 månader exakt så det går att ställa diagnos i den åldern. Din beskrivning av din son låter lite likt min pojke. Tycker BUP och BVC att han utvecklas normalt?


    Inget, BVC träffade vi vid 18månaders kontrollen och då sa det att han utvecklades som han ska, stort ordförråd, kan bygga klossar och klättra. De undrade om han har ögonkontakt och ja det har han men jag vet inte om det är "normalt" mycket, just närhet och beröring är en sån sak som han inte är så förtjust i. Går gärna i bara blöjan och vill inte ligga brevid och sova utan sov i vagnen första månaderna sen i egen säng men utan täcke eller filt.

    Han är multiallergisk också och har problem med ena foten, den släpar när han går så allt har varit så fokuserat på de bitarna. Men vi ska tillbaka på 2års kontroll också och då tänkte jag ta upp mina funderingar med de. Bup har vi inte kontakt med utan det har varit en barnpsykolog inom föräldrastödsenheten och sen blev vi skickae till bvc-psykolog men hon kunde inget alls och pappan och sonens svårigheter lades över på mig. Så vi avbröt den kontakten. När jag tog upp NPF-funderingarna så fick jag tillbaka att det inte går att se, att allt är normalt osv.
    viljestarkmamman skrev 2012-07-10 10:57:24 följande:
    Jag måste bara fråga er andra, jag mår väldigt dåligt över min rädsla över att inte veta, jag har tagit upp det med min mamma och min sambo men de säger att det är bara i mitt huvud allt ihop, där är inget som går att ta på! Vist så känner jag också men där är ju "något" många små saker och somsagt så blir det tydligare för mig att vår kommunikation brister, min son struntar mer och mer i när man pratar med honom, har dessutom börjat stoppa saker i munnen hela tiden(har också läst att det kan vara ett "tecken" innom autism) Vist min sambo har en mycket bättre relation med min son just nu. Antagligen för sambon inte är stressad över detta som jag. Men hur gör ni andra? Både ni som funderar och ni som har en diagnos till era barn, för att slippa oron och ångesten? Jag känner mig mest ledsen att jag inte längre når fram till min son
    Vi har haft detta med oss redan sen vi fick veta att vi väntade barn. Eftesom ärftligheten är så stor så har vi haft det i bakhuvudet hela tiden. Säkert ser vi mer tecken än de flesta andra, så vi tog med det i beräkningen när vi väntade sonen.

    Eftersom pappan har AS-diagnos så kretsar så mycket kring det, kanske är det lättare att hantera när vi har det omkring oss hela tiden. Men sen pratar jag massor om det med de på öppna förskolan, de har inte specialkunskaper men de har 2 öron och lyssnar gärna och stöttar.
  • t0va
    viljestarkmamman skrev 2012-07-11 21:47:01 följande:
    Måste bara tillägga, ikväll har min son staplat leksaksfigurerna på rad igen, de skulle äta sa han, så stod noshörningen och åt hö och grisen åt majs, sen tog han på alla vars en gång, såg väldigt "mönsteraktigt" ut. Innan detta hände var vi ute och lekte på lekplatsen och då stod han och hoppade jämfota och klappade händer skitlänge fast jag kallade på honom, han stod bara och skrattade och fortsatte, sÅ fort nån kom förbi gjorde han ngn typ karaterörelse mot personen och skrek och sen in i sin "dans" igen, Tillsist fick vi bli ovänner för att komma hem, Det känns som det dagligen blir ngt nytt och svårare och svårare att ha kontakt med min son, jag känner det verkligen som att jag håller på att mista honom nu, Det med att han inte svarar och vill knappt se på en känns så skumt, Men tror ni verkligen att det bara kan dyka upp ur det blå med en sån här diagnos? Eller kan det vara något annat i kroppen som man bör kolla? Kan ngt annat tillstånd (vitaminbrist, allergi va vet jag) te sig som så här? jag tycker det känns konstig att det händer så fort? Känns som för mycket för o va en fas nu, värsta är att ingen i min närvaro "vill se detta" jag är ensam Med min oro
    Kan vara annat också men jag är tveksam, min son är multiallergisk men det där sakerna har jag inte hört talas om att barnet gör. Många kan bli hyperaktiva och få symtom som liknar adhd men fastna i sig själv och det du beskriver känns mer som autismspektrum i någon form.

    Hittade detta när jag sökte lite.  www.sjalvhjalppavagen.se/template01.asp&sorting=3&sitekey={4EE7C1AC-7309-4648-9D46-A88872EAA859}&pagekey={93CC22A7-71D1-409E-ACD9-0F8CA5500643}
  • t0va

    Här är min kille, vad säger ni om det där beteendet där han viftar med handduken. Han gör så med ALLT, bilar, strumpor, leksaker, kläder, nappflaskan, köksredskap osv. 10-15 gånger/dag är det oftast ibland mer ibland mindre. Han har hållt på minst 6månader.
    ">

  • t0va
    viljestarkmamman skrev 2012-07-14 14:54:08 följande:
    Har ingen alls erfarenhet så de e väldigt svårt att ens spekulera, jag har ju läst på sidor om Aspergers att aspies viftar mycket med händerna och min s gör ju det en del när han är trött och när han måste saker han inte vill, han kan även få sådana frustrerade utbrott om de inte blir som han tänkt sig eller om han inte lyckas göra sig förstådd, nu är han ju äldre och man förstår det mesta så det har lugnat sig men oboy va han var arg förr när vi inte förstod honom. Inte för det har med detta att göra men så söt din kille är!!! Tycker han verkar ha en bestämd åsikt över hur han tycker tygbiten ska vara :)
    mm... han har bestämda åsikter om det mesta. Saker som måste stå på sin plats, har jag en gång ställt stövlarna på skohyllan så går det inte att säga "nej men låt stövlarna stå här på mattan" då kan han bli vansinnig och måste ställa stövlarna på hyllan innan han kan fortsätta.

    Han är extremt smart och ser massor så det är många små saker som pekar åt typ AS. Får se hur det utvecklar sig.
  • t0va
    viljestarkmamman skrev 2012-07-15 01:20:04 följande:
    tOva, det känner jag med igen, väldigt noga med att saker ska vara rätt och på rätt plats, Min son går och stänger dörrar, lådor mm som står öppna, Han blir så arg om man kommer in och förstör leken när han håller på med sina små figurer som ska åka motorcykel och stå på ett vist vis osv, Jag råkade komma in och skulle skoja med honom idag och råkade välta en gubbe, han blev rasande på mig.
    ja dörrar har han också problem med, de får inte stå öppna. Så arg han blivit när han försökt stänga de automatiska dörrarna i butiken, vi kan inte gå därifrån förrens de stängts. Nu är det aningen bättre för vi har vänt honom bakåt igen i vagnen så han sitter oftast i vagn, blir lättast så för att minimera intryck och han är lugnare nu.

    Men på förskolan har de dörröppnare och där blir vi ståendes tills dörren stängt sig.
Svar på tråden Utreda igen? Ang autism