Utreda igen? Ang autism

Oj! Detta känns som en tråd för mig detta, jag har själv frågor ang min son och ska ta upp med bup på måndag, Min son kan visa vissa "drag" som jag uppmärksammat på sista tiden, men samtidigt så fantasileker han och kan vist vara social men som du beskrev ts, svårt till leende osv även när vi får besök av folk han tycker om, andra ggr är han glad och lättare i kontakten, kan verkligen variera, men han har blivit mer inbunden bara på sista månaden, emellanåt jättesvår att fÅ svar ur osv, men han är bra på att tala om vad han vill och förväntar sig, han är försiktig i kontakt med andra men är ändå med och har deltagit aktivt i lek som att springa o jaga osv med andra barn. Nyligen började han med 3hjuling men cyklar bara mellan punkt à till b och framme vid b måste han sätta upp benet på avsatsen innan han vänder tillbaka till a. Detta är den första "rutin" jag uppmärksammat, min son gosar bara när det passar men är ändå gärna nära. Sitta i knä o hålla hand, min son har vist drag men känns inte "typisk"

Glömde skriva min son blir 2,5 i september!

Jag vet inte hur man kopierar med mobilen:) men jag svarar på inlägget som du skrev till mig finaste2010:) Nej jag vet heller varken ut eller in, vissa barn har kanske autistliknande beteende som försvinner om de också har beteende som inte är autistiskt? Kan det vara så dem menar? Vårt dagis har ej skickat ut några varningsignaler heller, på utvsamtalet, sa de att Han lyssnade bra och förstod instruktioner och följde med i samtal. Visade prov på empati mm men han deltog inte aktivt, eller rättare sagt tog plats i sångstunder och röris men det började lossna lite. Med det verkade ta det med ro.. Jag hoppas verkligen de säger till en om det är ngt. En dag när jag stod och pratade med en pedagog om sonens förmåga att springa och sparka boll, hoppa osv så sa jag att han varsitt tidig med det, då sa hon "ja det är hans grej, sen är han sen med annat men så är det hu med barn" jag förstod inte vad hon menade faltiskt och kom inte för mig att fråga heller men jag undrar väldigt mycket vad hon menade. Vad jag tänker på som fantasileker är att han leker med gubbar som ska sitta och köra motorcykel och traktor, han kan leka laga mat, komma o bjuda på osynlig mat, ja låtsas att ett handtag är en motorcykel. Han leker mest brevid än men är även på gång att leka med vänner säger de på dagis och jag märker ju att han "är i leken" när vi har barn här hemma, han har revir tänk om sina grejer som vilken 2åring som helst och även när vi är borta så vill han ha helst alla de roliga sakerna och blir arg eller sur när han ska dela. Hans egenheter är väl att han är mycket i sig själv och har nån form av konversation /fantasi med sig själv, pratar, sjunger, rimmar glatt, pratar om andra dagisbarn o fröknar, kan helt plötsligt börja kalla på ett av barnen fast vi är hemma. Men jag tycker på sista tiden(veckor) att han fått ett mer monotont hummande, han har alltid varit observant på sin omgivning, pekat och visat och skulle vara med Precis överallt, men det har han nästan bara slutat med. Man kan säga han har lugnat sig och är mer stillsam. Men också mycket mer i sig själv, jag har aldrig tänkt han skulle vara "autistisk" innan men att kanske adhd men att han blivit så svår i kontakten och att han börjat visa att han störs av om jag tar pappans plats i soffan,inte längre är aktiv och intresserad att utforska värden som han var innan, han ville bara ut, nu är han nöjd med sina leksaker, han har också koll på vilka han har fast han har många, Jag tycker de låter som våra små har många likheter, Och jag tänker att utredarna kanske vill avvakta för att se om det är något som kommer försvinna eller om det kanske då är mer Aspergers liknande. Den diagnosen sätter de vad jag förstår senare.

Det som gjort att jag tänkt adhd är att han har haft myror i benen, aldrig aldrig velat vara bara stilla. Sitter vi och äter skruvar han på sig väldigt, (OBS inte på dagis, där har han varit lugn och suttit fint alltid) men hemma en ständig oro och oförmåga att slappna av. Eftersom vi haft det jobbigt sen förlossning, jag var deprimerad och anknytningen blev lidande i början så har bup varit inkopplade sen 2 månaders ålder och ganska regelbundet, vi har haft 2 buptanter eftersom den ena slutade samt Bvc tanten som alla 3 tycker att han utvecklats normalt att jag inte ska vara orolig för diagnoser mm att han är ett "besvärligt" barn och bara för man Är der så har man inte diagnos osv, jag är somsagt väldigt orolig som Mamma och att inget blev som jag tänkt mig har gjort ont många ggr, tanterna tror jag letar fel och jo de gör jag ju eftersom jag analyserar och analyserar men somsagt har tecknen för autism aldrig förr slagit mig. Min förhoppning är inte att de ska hitta en diagnos och att jag fick rätt utan ta mig på allvar och hjälpa mig hantera mina känslor så jag slipper älta. Jag vill gå vidare!

Unik familj> är det autism alla dina barn har eller är det innom autismspektrat? Och MÅSTE det röra sig om autism tror du? När förvandlingen sker tvärt? Från väldigt utåt till lugnare och innåt? Det kan inte bara röra sig om någon fas? Jag tycker att finastes och min son verkar väldigt lika också, försiktiga liksom, när jag var liten så var jag mycket för mig själv, min son är missnöjd men jag var nöjd, men väldigt inne i mig själv, hade egna fantasivärdar, viste Inte hur man skulle leka med andra, hade Ingen kordination, kunde inte koderna osv har även jag haft svårt med ögonkontakt eller jag har det tillockmed, har väldigt svårt för att se folk i ögonen länge och blir nervös när andra vill "glo" in i mina, jag har ingen diagnos och jag har ingen misstanke om att jag skulle ha en. Men jag har ju egenskaper eller har haft som skulle kunna likna en om man inte har hela bilden,

Jag känner igen mycket bitar här och var. Min son beskriver med gärna vad som händer på tex tvn! Jag tror nu att sonen helt sonika struntar i att svara på vissa frågor eller när han är på ett vist humör, för det GÅR att bryta genom att börja prata om ngt i hans intresseområden då kan han plötsligt svara. :) men allt är hela tiden på hans vilkor. Och han är väldigt verklighetsflyktig, Ja man får väl kanske bara avvakta och se, men sammtidigt så hade det varit skönt att kunna "släppa" eller "gå vidare med" som det är nu studerar jag sonen hela tiden.. Jobbigt!

Jag måste bara fråga er andra, jag mår väldigt dåligt över min rädsla över att inte veta, jag har tagit upp det med min mamma och min sambo men de säger att det är bara i mitt huvud allt ihop, där är inget som går att ta på! Vist så känner jag också men där är ju "något" många små saker och somsagt så blir det tydligare för mig att vår kommunikation brister, min son struntar mer och mer i när man pratar med honom, har dessutom börjat stoppa saker i munnen hela tiden(har också läst att det kan vara ett "tecken" innom autism) Vist min sambo har en mycket bättre relation med min son just nu. Antagligen för sambon inte är stressad över detta som jag. Men hur gör ni andra? Både ni som funderar och ni som har en diagnos till era barn, för att slippa oron och ångesten? Jag känner mig mest ledsen att jag inte längre når fram till min son

Jag min son låter verkligen inte olik din finaste2010. Han leker också men har också "grejer" för sig, stannar inte heller kvar för länge utan kan snabbt få en ny ide' har lixom 100 saker han vill hinna med. Det tycker jag ändå är lite skönt. Vi har haft en bra kväll ikväll och sonen har lekt och varit glad och possitiv, haft ihållande ögonkontakt flera ggr, Han leker ofta med sin bobbybil eller motorcyklar traktorer och bilar, på förskolan vet jag ärligt inte heller, får också sådana svar. Men han ska tydligen vara stillsam inne och väldigt aktiv ute fick jag veta på utvecklingsamtalet. Jag är sugen på att fråga om de tycker han avviker men är rädd att om han nu inte gör det där så ska de börja "leta" fel. Min son leker verkligen inte att han ska åka tåg till farmor tex utan mer som din att han kan leka tåg eller att gubbarna kör bil men de kör aldrig hem till någon, (fast igår så kramades de och dansade tryckare så sjöng han dansa, pausa, de va lite kul, 2 maskulina mc knuttar ) min son anser jag också "för sig" socialt. Han är duktig när vi är någonstanns, sitter ofta fint och leker, går nyfiket runt och roar sig själv med olika saker, ofta är de hemma det lite udda kommer fram, Jag är nog inte rädd och orolig över en diagnos så mycket som jag är rädd att min son ska bli ett annat barn, att allt det underbara han är ska försvinna och kvar blir bara den här märkliga distansen som dyker upp mer och mer. Tack alla för ni ville berätta hur ni kände och känner.

Ja min son kör nog också lite hur som helst fast nog mest på golvet, ibland har han en traktor i varje hand och racear, nyheter i leken är väl att han börjat lägga lite pussel, har han inte brytt sig om innan, när han kör sin Bobby eller trehjuling kör han alltid samma runda och på samma vis, han vill, igår hade han ställt sina gubbar upp brevid sina traktorer, är det det som räknas som att "stapla" ? Han har också blivit helt förtjust i tex Charlie Björn, Bert och Ernie, Timmy lamm mfl och sitter ibland och berättar med stor entusiasm vad som händer. Min son har alltid innan varit kontaktsökande på ett nästan maniskt vis, varit med överallt, observant på allt och stor koll på allt, nu är han "passiv" stora delar av dagen och somsagt det går inte längre att prata med han när han själv inte vill, dock när vi är ute så är han som vanligt och har koll på allt.. Så det är ganska motsägelsefullt men det med att han inte går att nå och inte är lika på och intresserad är väl det som oroar mig

Måste bara tillägga, ikväll har min son staplat leksaksfigurerna på rad igen, de skulle äta sa han, så stod noshörningen och åt hö och grisen åt majs, sen tog han på alla vars en gång, såg väldigt "mönsteraktigt" ut. Innan detta hände var vi ute och lekte på lekplatsen och då stod han och hoppade jämfota och klappade händer skitlänge fast jag kallade på honom, han stod bara och skrattade och fortsatte, sÅ fort nån kom förbi gjorde han ngn typ karaterörelse mot personen och skrek och sen in i sin "dans" igen, Tillsist fick vi bli ovänner för att komma hem, Det känns som det dagligen blir ngt nytt och svårare och svårare att ha kontakt med min son, jag känner det verkligen som att jag håller på att mista honom nu, Det med att han inte svarar och vill knappt se på en känns så skumt, Men tror ni verkligen att det bara kan dyka upp ur det blå med en sån här diagnos? Eller kan det vara något annat i kroppen som man bör kolla? Kan ngt annat tillstånd (vitaminbrist, allergi va vet jag) te sig som så här? jag tycker det känns konstig att det händer så fort? Känns som för mycket för o va en fas nu, värsta är att ingen i min närvaro "vill se detta" jag är ensam Med min oro

Jo jag känner ju det också men blir tveksam när annat går bra, min son uttrycker sympati tex om ngn slår sig, han ser om någon är arg glad eller ledsen. När han pratar och kommunicerar med oss så är han duktig på ditt och mitt, över, under , flicka, pojke, han kan återge händelser med att beskriva både att han blev ledsen tex eller att någon skojade med någon annan, ja massa saker, däremot frågar man "var det gott" tycker du det är skoj" mfl om vad han tycker om en sak så får man inget svar alls numer, han kan både verka undvikande eller helt ointresserad av att svara, han kunde också rätta mig om jag sa skor till stövlar då sa han "stövlar mamma" osv, somsagt har han kunnat mycket och lärt i rasande fart för att sedan bara börja gå in i sig själv, jag kan inte läsa någonstans att det brukar te sig riktigt så, ja usch jag undrar ju vad som står på här, det känns för mig som min sons hjärna är helt överkokt typ och plötsligt funkar inget, därför jag funderar över om de finns andra orsaker.

Ja han har perioder under dagen då han kommunicerar som vanligt, har ögonkontakt och svarar på frågor, sen är det mer och mer perioder under dagen som han bara vill sitta i soffan, äter sin välling och titta på sina serier eller vara på rummet med sina leksaker och då får man ingen kontakt alls. Han reagerar inte på något typ, totalt likgiltig vad man än gör. Tycker vår relation är konstlad och jag når inte fram, han når ju fram till mig, jag svarar alltid på frågor eller finns där när han behöver något men jag når inte tillbaka, så de perioderna då det känns som vanligt är bär han känner för/orkar att vara social. har fått känslan av att han ibland eller ofta numer inte orkar, därför jag funderade på ja jag vet inte ngt fysiskt som yttrar sig psykiskt. Oavsett vad kommer jag ta kontakt med Bvc och berätta om min oro, min sköterska har sem Till på måndag.

Han har sen 2v börjat med en rutin när han cyklar och kör bil. Staplat har han gjort i 2 dagar vid något tillfälle per dag. Smakar på saker och leksaker sedan juni. Han stoppade inte mycket i munnen då när han var i den åldern det förväntades av honom, men mycket nu, sitta o suga på o gnaga lätt på leksaker.

Tack så mycket! Ska kolla länkarna och prova! Tusen tack!

Den killen som står och leker på någon säng sen hoppar ner o skäller och viftar med armarna leker inte helt annurlunda från min kille, han får också sånna utfall o viftar o har sig.

Har ingen alls erfarenhet så de e väldigt svårt att ens spekulera, jag har ju läst på sidor om Aspergers att aspies viftar mycket med händerna och min s gör ju det en del när han är trött och när han måste saker han inte vill, han kan även få sådana frustrerade utbrott om de inte blir som han tänkt sig eller om han inte lyckas göra sig förstådd, nu är han ju äldre och man förstår det mesta så det har lugnat sig men oboy va han var arg förr när vi inte förstod honom. Inte för det har med detta att göra men så söt din kille är!!! Tycker han verkar ha en bestämd åsikt över hur han tycker tygbiten ska vara :)

tOva, det känner jag med igen, väldigt noga med att saker ska vara rätt och på rätt plats, Min son går och stänger dörrar, lådor mm som står öppna, Han blir så arg om man kommer in och förstör leken när han håller på med sina små figurer som ska åka motorcykel och stå på ett vist vis osv, Jag råkade komma in och skulle skoja med honom idag och råkade välta en gubbe, han blev rasande på mig.

tOva, Ja alla metoder är bra, ännu är det bara dörrar och lådor hemma som han gärna vill ska vara stängda, men förstår de måste vara jobbigt att vänta ut alla dörrar överallt, tur ni kom på ni kunde vända vagnen igen. Seldonia, mycket tänkvärt inlägg. Tack!

Min son "reagerar" inte som man kanske kan vänta sig vid kanske lite spännande tillfälle. Som tex när han skulle vara med i biltvätten med sin pappa eller när han red ponny, eller karusell, han såg mest sammanbiten och konsentrerad ut. Han vill göra det om och om men visar sig lixom inte glad.. I övrigt har han mimspel, man ser i hans ansikte om han är glad, ledsen, arg osv. Hur e de för er?

Hej, hoppas allt är bra med er alla! Själv är det en berg och dalbana. Sista veckan har sonen hemma blivit mer och mer inbunden, vill inte gå ut, när vi väl är hemifrån får han stora spel och blir helt okontaktbar. Springer och kastar sig på marken osv. en annan sak, han viftar och slår mycket mer, tex trummar sig själv på benet. Svårt att förklara hur men absolut nån form av handling han bara gör, inget han kan styra. Är ni med? Så svårt att förklara. Han har även något med ögonen, eller egentligen hela huvudet, nån rörelse där han rullar med ögonen, om ja bara kunnat förklara. Sista dagarna kastar han bara sina leksaker mot varandra och väser med tänderna. Han säger om Man frågar att de slåss. Ist för att prata med oss så gnyr han, väser och andra ljud, vad är det som händer? Mycket konstigt händer bara nu på en vecka eller 2 och jag är så himla rädd. Hade de inte varit för det där med alla som jag ser det "tvångs" grejer med armar osv så hade jag kunnat tänka trots men han har för många beteenden nu som inte bara kan likna trots (Förlåt finaste att jag skriver detta i din tråd men jag behöver råd av dig och er som läser den)