Marsbebis 2013

Grattis och välkommen - i smyg eller ej Tvillingar, vad fantastiskt!Det är ju smidigt att ta sig till Odenplan här ifrån. Men jag är mer "hemma" på Karolinska. Pappa låg inlagd där under lång tid...

Ja, det är jätteviktigt att trivas med BM.


 

Sambon och jag har varit ute och tränat kettlebell en halvtimma samt promenerat 40 minuter. Oj, vad andfådd jag blev - och vad ryggen ville svanka. Känner inte igen mig själv i träningen. Jag ska verkligen läsa på mer om gravidträning.

Godmorgon på er. Har följt era löpande-band-inlägg senaste timman, men varit för seg för att skriva ett enda ord. Vaknade lite snuvig med halsont och träningsvärk i ryggen. Dessutom väldigt illamående. Men känns skönt att jag kommit tillbaka till stadiet där mat hjälper mot illamåendet bara jag ser till att tvinga i mig något. Yoghurt hjälpte till. Och så en kopp te mot halsontet. 

När det kommer till namn har vi antagligen en Victoria om det blir en flicka. Pojknamn: ingen aning!!

Vi tänker inte kolla kön.

Nu behöver jag sätta igång och sammanställa material inför ett lunchmöte på andra sidan stan.  

Jag fick göra VUL i vecka 9+1.

Skönt.

Stundtals vill jag berätta för hela världen och stundtals tycker jag att det är en fantastisk liten hemlighet vi har tillsammans i familjen. 

Igår hade jag möte med rektorn och admin på min gamla gymnasieskola då jag ska hjälpa dem med marknadsföring under hösten. Det första de säger är: "Men, håller du på att försvinna?!?!" Snacka om att jag, med min uppsvällda mage, måste ha blivit en hejare på att klä mig rätt för att dölja..! Jag svarade bara "Verkligen inte!", men hade velat tilläga "det är snarare tvärt om, jag växer allt mer.." eller nåt. 

Däremot hade det varit skönt att berätta vissa gånger för släkten i och med att vi haft födelsedagskalas typ varenda vecka. Tre helger till är det släktkalas och sedan går jag in i vecka 13. Vid det tredje kalaset överväger vi dock att berätta eftersom det då är i slutet av vecka 12. Den gången är det på sambons sida. Får se när min släkt då får veta...

I tisdags när läkaren oväntat gjorde ett VUL hade jag ju också velat skrika ut till världen, för att jag var så lycklig. Men jag höll mig till våra föräldrar, en bekant som är doula och fick veta tidigt samt sambon såklart. 

Skönt att du känner dig lugnare Skönt att du fick en tid så att du kan stilla oron.
 

I vårt fall skulle det vara på sambons mammas födelsedag, och hon är givetvis lycklig över situationen och känner ju till den. Så vi skulle aldrig "förta" någon ovetandes födelsedag. Men vi får väl se om det blir då eller inte. Pappa vill helst bara skrika ut allt på Facebook, men det får han inte, haha. 

Vad skönt att höra!  

 

Stämmer bra. Vi valde bara olika ställen att göra det på  Woho! Själv fyller jag år när något av era (vårt?) barn förhoppningsvis tittar ut i vår Yes.