Kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses

Vi har pratat om detta flera gånger, funkar ett tag men sen är vi tillbaka i samma gamla spår. Ett problem är också att jag just nu befinner mig i en period där jag vill ha uppmärksamhet och han är i en period där han inte krä'ver speciellt mycket sex.

Tror din kille agerar lite som jag med skillnaden att du VILL att han tar för sig och jag ännu inte fått några sådana indikationer.   Tills dess att "vi" har ett indirekt "grönljus" tror jag det handlar mer om att du råkat hitta en gentleman och inte först och främst att han är för "snäll".

Har nämnt detta förut  -  inget är värre för en "känslig" man är att "gå på" samtidigt som man är osäker på om hon verkligen vill att man gör det.   Vi vill ju inte känna oss som vare sig snuddande nära våldtäkt eller någon snusk-gubbe från englands 1800 tal som förväxlar frugan med personlig egendom...

/K 

Forts.

Gemensamma mål, vänskap och samma värderingar. Jag kan inte se ett liv utan honom. Så just nu inser jag att jag vill få min bästa vän till min älskare och inte tvärtom, och jag fattar ju att jag måste ta tag i det själv.

Jag tänker börja med att gå till en terapeut och helt enkelt börja tvinga mig själv att blanda in maken i mina våta fantasier.

Innan jag träffade maken var jag väldigt glad i sex, gav gärna oralsex och tände till direkt. Så är det inte nu, trots att jag helt ärligt låg med många äckel. Jag tror det sitter i mitt huvud.

Detta är ju något jag håller för mig själv.

Men det jag undrar är om hon alltid varit likgiltig till sex? Vad händer om du slutar ta initiativ, blir det inget alls då?

Nu är jag ingen psykolog men jag är den dominanta på en hel del områden i vårt förhållande och har liksom du misslyckats med att prata oss till ett fungerande sexliv.   Din man skulle kunna vara i liknande sits som min fru där din dominans och klagomål på sexlivet haft en avtändande inverkan.  

Efter att ha överfokuserat på min frus beteende (eller brist pådetsamma) i ett antal år har jag för bara några veckor sedan gjort en helomvändning och fokuserat i största hemlighet på MITT agerande UTANFÖR sängen.   Jobbar förbrilt på att bygga upp frugans självkänsla och attityd gentemot mig.   Kan ju låta manipulativt men jag ser ingen annan utväg.   Förhoppningsvis blir jag en bättre man, bättre älskare och bättre människa på kuppen.

Det är mitt råd till dig for whatever its worth.   Börja med att ta själv och be honom ta denna lite smålarviga test: http://www.5lovelanguages.com/assessments/love/

Ofta ger vi varandra det vi själva vill ha, istället för att ge det våra partners vill ha.   När du bättre förstår din mans behov är det "bara" att sätta igång och tålmodigt jobba på att tillfredställa hans behov i vardagen.

Rent sexuellt är det ju aldrig fel att fiska i hans fantasier.   Såvida de inte innehåller gaysex och trekant kan ju även det vara en start...   Min fru fantiserar tyvärr aldrig om sex men i ett förhållande där man gör det kan det vara en hjälp....

Som sagt - släpp under några månader vad du gillar, inte gillar, vill ha och inte vill ha och överfokusera på vad han vill ha både i sängen och utanför sängen så är det inte omöjligt att du "får igång honom". 

Min enträgna uppvaktning av vad hon gillar börjar ge "utdelning".   Framförallt alla komplimanger jag missat ge henne under årens lopp...

Good luck

/K 

Låter som du har ett förhållande värt att kämpa för.   Gräset är inte grönare på andra sidan eftersom du antagligen skulle ta med dig dina "låsningar" in i nästa förhållande.

Till dina frågor:   "Men det jag undrar är om hon alltid varit likgiltig till sex?"

Första åren tog hon initiativ med ojämna mellanrum, men ändock nu och då i form av "kommer du till sängs?" med en liten pilsk blick.  Jag vill liksom signaturen "Anonym (Kvinna 37)" bli totalt dominerad i sängen och mer eller mindre tagen med våld nu och då men detta gick att leva med.....

Sedan slutade hon i princip att ta initiativ och jag tog upp hur jag kände kring detta redan i slutet av 90 talet (!).  Hennes svar var att - jag är inte bra på att ta initiativ men har inget emot att du gör det...

På det spåret körde vi ett antal år tills jag började förlora allt självförtroende (lite barn och sånt emellan...).   Jag tillhör gruppen män som behöver känna mig åtrodd för att "få upp den" eller åtminstone behålla den uppe och det blev till slut ett problem....

Efter en hormonspiral insatt var det heldött och nu har den varit ute några månader utan resultat...

Vad händer om du slutar ta initiativ, blir det inget alls då?"

- Nej, inte längre.

Det vansinniga är ju att hon KAN bli både blöt och till synes kåt efter MYCKET arbete från min sida och jag kan räkna på en hand de gånger under vårt 20 åriga förhållande hon inte fått orgasm under samlag.

Nu är det ett par kvinnor som på denna tråd tycker det är helt ok att deras män "tar för sig".  En efterlyste tom smisk först men jag har väldigt svårt att agera grott-man på det viset.

Jag skulle eventuellt kunna göra så efter "uppvärmining" med lite nät-porr eller liknande men är så gammaldags att jag tycker det gränsar att vara otrogen med denna typ av förspel.

Kanske är det jag som har hormonrubbingar    Borde alla män kunna gå runt med stånd för jämnan vare sig kvinnan hjälpt till eller ej?   Hmmmm

/K

 

 

Åh, tack för tipsen!!

Funkar det sätt in en hundring på röda korset    hi hi

/Lycka till + skam den som ger sig.   Förstår ju att många kastar in handsken men många av oss har inte det i oss.

/K 

Där slog du huvudet på spiken för min man, han är verkligen "gentleman", har sagt att jag vill att han tar initiativ men det klarar han inte om han inte får ett litet tecken från mig att jag vill ha sex...men det får vara så nu i alla fall. Är du också en av dessa män??

- Kanske.   Fast jag har i omgångar tvingats jobba bort det där med att invänta "ett litet tecken" att hon vill eftersom hon "glömmer" att ta initiativ då hon aldrig blir upphetsad på egen hand i förväg.  

Har beskrivit min frus libido som en bil utan startmotor (eller kanske batteri?).   Går att rulla igång i nedförsbacke men startar inte på egen hand....

/K

 

En gång i tiden startade den hur lätt som helst eller hur? När började den krångla? Kan det även vara så att faktumet att den måste knuffas ned för en backe för att öht gå igång har fått dig att fundera på var problemet egentligen ligger?

FL har flera exempel på bilar som aldrig velat starta, inte ens i nedförsbacke. Men med en ny förare vid ratten och en annan trafikmiljö så har den startat hur lätt som helst. T.o.m velat köra off-road, F1 och dragracing, något som den aldrig tidigare har sagt sig varit intresserad utav.

Nej, jag insinuerar inget. Bara konstaterar fakta.