Kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses

Att var person tar ansvar för att finna vad han eller hon vill ha och inte vil ha måste vara grunden som jag ser det. Vissa människor har en tendens att lägga det finnandet på sin partner. 

Att jaga lycka leder inte till lycka, men att vara lycklig gör det. Personligen skulle jag inte klara av att vara lycklig om jag inte var fri, och fri innebär att man gör sig fri genom att stå för sig själv. Nu låter det väl som att jag strosar iväg från ämnet, men det gör jag egentligen inte. Att veta vad man vill ha och ta det är var persons ansvar, också då det kommer till sex och relationer. Att ge lite allmänt efter vad man tror att andra vill att man ska ge är väldigt tärande jämfört med att ge det andra vill ha. Att ta sådant man inte vill ha är att tära på andra.

 

Vad vill din kvinna ha då? vad?

Det var tusenkronorsfrågan   (Vad vill din kvinna ha då? vad?)

Tills dess att jag på allvar satte frågan på dagordningen får jag känslan av att det är allt vi har just nu minus regelbundet sex.

Villa, sommarstuga, bil, resor, shopping, trygghet, bra man, bra pappa etc...     Men som sagt, hon börjar vakna till liv i sängkammar'n också, även om framstegen är små.    

Vet kvinnor egentligen själva vad de vill?  Vet ni verkligen det?

mvh
/K 

"Vi kvinnor"? Alla kvinnor vill inte vara sexslavinnor 24/7.

 

Jag vill ha en man som använder mig som han behagar. Det gör mig kåt och kär.  

Någon som diskar och köper blommor för att få mig på humör funkar inte alls för mig, men säkert för någon annan.

Blommor uppskattar jag mycket, om han köper dem till mig för att han vill och känner sig romantisk.

Vad sägs om sexslavinna ett par tre ggr/ veckan då?  

Skämt åsido:  Du skulle uppskatta mig.     Det händer att jag missar alla hjärtans dag men jag köper blommor nu och då på andra tillfällen, spontant och oväntat när jag känner för det.

Wish me luck...    I need it.

/K 

Ts, hur känner din fru inför det faktum att du sitter på internet och letar efter medicinska förklaringar? Om min man gjorde så så skulle jag bli vansinnig. Det är en sak att vara engagerad, men det här inkräktar på integriteten.

En annan sak jag tänker på när jag läser dina inlägg är att du (med goda avsikter) tar på dig hela ansvaret för att lösa ert gemensamma problem. Det brukar resultera i att den andra parten släpper taget och inte engagerar sig alls. Skulle du kunna lägga upp problemet på bordet och så låta henne komma med förslag på åtgärder? Så att hon börjar engagera sig och faktiskt ta lite ansvar för situationen.

*Sneglar på sidfot*

 

Good luck!

Hon har blandade känslor beroende på vilka förslag jag kommer med och vad jag hittat.  Hittills har det varit hyfsat konstruktivt.    D.v.s. jag hittade genom min envishet anledningen till den okontrollerade viktuppgången (biverkningar till medicin hon tagit i många år som inte nämns i FASS men i åtskilliga forum av kvinnor som tar samma medicin).

Kom även på att hormonspiralen tog död på den lilla, lilla sexlust som fanns tidigare vilket resulterade i att vi gemensamt beslutade ta ut den och jag steriliserade mig.

Har faktiskt även varit öppen med att jag i min desperation samtalat med andra på diverse forum vilket hon inte opponerat sig mot.

Hon är med på tanken att undröja eventuella biologiska skäl till vår situation innan vi gräver ner oss i psykosomatiska...   Vi är båda öppna för att min fokus (överfokus) på henne kan ha bidragit till mentala blockeringar men vill inte låsa oss vid det.

Hon samarbetar även v.g. mineraler och vitaminer etc... 

"Skulle du kunna lägga upp problemet på bordet och så låta henne komma med förslag på åtgärder? Så att hon börjar engagera sig och faktiskt ta lite ansvar för situationen."

Det är på detta område jag nu tycker mig se lite små framsteg men det jag hela tiden får förtränga är givetvis min besvikelse över att hon inte gjort det tidigare...   Måhända är jag obotligt optimist men bättre sent än aldrig, eller hur?

I övrigt har jag lugnat ner mig en hel del v.g. nätkontakter efter några kontakter som lätt hade kunnat spåra ur...

mvh
K 

Ja du...visst 2 katter i en lägenhet ett störningsmoment i sexlivet, men jag tror även att min och sambons olikheter spelar en viss roll roll. Hon tycker om att sitta vid datorn och spela, jag vill träffa vänner eller ut och röra på mig.
Jag var arbetslös en längre tid och då fick jag problem med självförtroendet, började tröstäta och ökade 20 kilo i vikt. Vi har snart varit ett par i 9år och inte haft sex på över 6 månader(7månader innan det)och tjejen är nöjd med det. Nu försöker jag satsa på mitt eget välbefinnande genom att löpträna och några hobby aktiviteter.
Men...jag lever fortfarande med tvivel om mitt förhållande kommer att hålla så mycket längre. 

Läs ''THE GAME'' -Niel Strauss Och kör förförelsekonst på henne ;) Där har du en beprövad metod som funkat på mig! 

vad säger din fru??? jag ska läsa tråden snart...

katter stör inte sexlivet.... vi har 4 st...