Kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses

Varför vill man lägga ner timmar, dagar, månader och år på att hitta orsak till varför ens partner inte har sexlust. Varför inte inse att alla har inte samma lust - och kanske rent av är asexuell. Vad hon beror på vet bara hon.

Vad är målet TS? Mer sex?

Om du istället investerade all tid på dig själv, hemmet och vara en närvarande man så tror jag det skulle på längre sikt falla bättre ut. När jag läser dina senaste inlägg då får jag känslan att du nu pressar du fram känslor hos din fru. Diskussionen mellan er är mer intensivare. Du skriver också att du tar upp kommentarer du får från tråd för henne. Du sitter med många kort på handen och hon är i underläge. Hon får inte tid att upptäcka.

Du vill att hon skall börja känna något som du har gjort till ditt.

 

Trots att innehållet i det du skriver ovan inte är särskilt upplyftande var det nästan så att jag log när jag läste, eftersom det kändes som att du skrev om mig och min man och vår situation. Och sen blev jag förstås glad att du har uppskattat mina inlägg i tråden. De har nog inte bidragit till den lösning du var ute efter från början men kanske en och annan insikt om hur din fru upplever det hela och att det kanske inte ens finns några lösningar för att få igång en lust (så länge det inte finns någon uppenbar fysisk förklaring).

Jag har följt hela tråden med stort intresse, också med förhoppningen att kunna hitta någon "quick fix", men har nog mest blivit än mer övertygad om vår kompromiss får duga - att han tar initiativ och jag bestämmer mig för att säga ja, med resultatet att vi ändå har sex då och då och att det är bra och skönt när vi väl kommit igång.

För mig är det också en gåta varför jag - trots att det sex vi har är bra och jag får orgasm i stort sett varje gång - inte känner någon som helst lust att ha sex.

Och jag blir oerhört provocerad av kommentarer som "det är bara din fru själv som vet vad det beror på". Om din fru är i samma sits som jag (vilket det verkar som) så har hon ingen aning. Likaså det här med att "det kanske är dags för din fru att någon gång ta initiativet". Jag förstår bara inte vem som skulle vinna på det. Kan inte ens föreställa mig hur fånig jag skulle känna mig om jag skulle försöka verka kåt och sexig och förföra min man när både hjärnan och kroppen skriker något helt annat. För att inte tala om hur hemskt det borde kännas för min man.

Om folk la ens hälften så mycket energi och engagemang på frågor som rör samlivet i övrigt, närhet, tillit, ödmjukhet, hjälpsamhet, empati, humor, samarbete, viljan att den andra ska ha det bra till varje pris....så skulle det inte finnas problem av denna sort. För min del var det så i mitt äktenskap med en man som hade SEX som främsta intresse att just detta gjorde att han blev helt ointressant för mig, sexuellt. Jag såg att han var villig att ge 200% på ett område, men kanske 50% på alla andra områden. När det gällde sex hade han alla sinnen på helspänn och följde minsta vink från mig. Hade jag sett det engagemanget när det gällde oron för sonens dagismiljö, min stresshuvudvärk, vår ekonomiska planering, julfirandet, städning eller vad som helst, hade jag definitivt känt mer närhet till honom och därmed sannolikt också velat vara nära honom fysiskt helt på eget initiativ, bara för att jag tyckte så mycket om honom och ville ha så mycket av den underbara personen som möjligt. 

Men när jag endast såg ögonen glimra när det handlade om sex, och i övrigt var han frånvarande eller i bästa fall spelade engagerad - alla andra familjeangelägenheter togs upp på mitt initiativ, ALLA....då dog all lust och all värme för honom ut, bit för bit. Att läsa om män vars tunga hänger som en slips som om livet hängde på att få ha sex så ofta som möjligt...det gör mig arg och indignerad, jag ser ner på det helt enkelt. Det påminner mig om min bedrövliga tillvaro med exet. Och pricken över i:et är ju att TS redan från början deklarerar att han inte vill höra några råd om vad han kan göra utanför sovrummet för att förbättra situationen i sovrummet....ja, då är man ju på ruta ett liksom. Ridå.

Ta resten av livet på samma allvar som snoppdriften så tror jag nog vi kan snacka sen. 

Kan tycka att det där gäller omvänt också då. Om kvinnor ägnade sexlivet lika stor uppmärksamhet som de ägnar andra saker så skulle förstås också männen ge mer på andra plan. Om en man har en kvinna vars ögon aldrig glimrar inför möjligheten att sex med sin man så kan de väl heller inte förvänta sig att mannen ska tycka att det är så jävla kul att engagera sig i kvinnans stresshuvudvärk eller stå och helkroppsmassera henne dag ut och dag in (och då utan att själv få stånd för då känner sig ju kärringen förolämpad, utnyttjad och pressad gubevars).

Usch, jag är så glad över att inte vara man. Jag tycker de flesta kvinnor verkar vara så tjafsigt high maintenance  att jag kräks vid blotta tanken på att ens behöva hålla på och lirka med dem.  

Fast det handlar faktiskt om lite olika saker. Mannen vill att hon ska vara kåt, hon vill att mannen ska städa, planera ekonomin och bry sig om hur barnen har det på dagis. De sistnämnda sakerna är något som vem som helst kan göra (och som faktiskt måste göras), kåthet går liksom inte att beordra fram (vare sig av mannen eller kvinnan själv). Jag har kämpat i nio år med min bristande sexlust och provat "allt" för att den ska förbättras, men det glittrar tyvärr inte i mina ögon. Och det är inte för att jag inte vill glittra. Få saker i livet skulle göra mig så glad just nu som om mina ögon skulle bestämma sig för att glittra och kroppen och hjärnan känna lust, men det sker tyvärr inte. Inte heller kan man kräva att någon ska känna lust och glädje över att städa, men man kan ändå förvänta sig av den man delar sitt liv och hushåll med att den biter ihop och gör det ändå. På samma sätt bestämmer jag mig för att ha sex, trots att jag inte har lust, men det går inte att beordra fram någon kåthet eller glitter i ögonen. 
Men hur f-n fixar man fram engagemang, kåthet och längtan när man inte har någon sexlust? Jag förstår mycket väl att du vill ha det från din fru och att min man vill ha det från mig - men hur ska det gå till!?
 

Ja, det är klart. Hade jag läst rubriken på tråden en gång till så hade jag kanske sett vad det stod, dvs "kvinnligt perspektiv..". Det jag skrev var inte avsett att trampa någon på tårna eller så. Självklart är det så mycket mer som finns att säga om hur var och en av oss agerar och känner i våra respektive relationer än vad som går att skriva här. Mitt inlägg bygger på min egen erfarenhet och på några av de sista inläggen jag läst. Att stå upp för hur man vill ha det i sin relation, att vara tydlig och ärlig, är vad de flesta förväntar sig av sin partner. Jag tror att jag kan vara tydlig på olika sätt. När jag själv förändrar mig gör det automatiskt att min partner troligtvis måste ändra sig/ändra förhållningssätt till mig. Det är säkert så att några av er har gjott allt som är möjligt för att förstå vart lusten finns, var den sitter i kroppen, var den oftast börjar när den kommer fram eller vad det kan bero på att den inte ger sig tillkänna. Jag tror dock att det finns flera här som kanske antingen inte vågar stå upp för hur de känner och vill ha det sexuellt i sitt förhållande eller, o andra sidan, inte vågar gå till botten med vad anledningen är till den obefintliga lusten. Jag tror många (inklusive jag själv) ofta gör val utifrån rädsla snarare än utifrån önskan. För min del så har jag en sambo som nu har förstått att hennes tidigare syn på sin sexualitet var destruktiv för henne. En tidigare erfarenhet bidrog mycket till att grundlägga det men efter att jag pratat om vad jag känner och min syn på sex och lust så har hon blivit tvungenat gå till botten med sina erfarenheter och återerövra sin egen lust. Ingen lätt väg. Jag har såklart saker jag behöver jobba med också. Nu börjar hon hitta tillbaka, vilket är underbart! Men allt började med att jag var tydlig med hur jag kände.
Alla har sin egen väg att gå men viljan och motivationen måste finnas för att börja en förändring. Skall läsa fler, tidigare inlägg, då denna tråden är mycket intressant. Hoppss det går bra för er alla.

Du skriver mycket bra och klokt utifrån dina erfarenheter. Som sagt, jag var lite på mitt bittra humör när jag svarade på ditt inlägg. Det är tufft även för den som saknar sexlust och kämpar med detta, och att då få höra att man ska visa kåthet kan få en att se rött... Men jag förstår ditt resonemang, helt klart. Och ja, det här är en väldigt bra tråd, med många intressanta och tänkvärda inlägg.

Ägnade min lediga dag igår åt att läsa igenom hela denna tråd. Jag har tidigare levt med en man som inte hade någon större lust på mig. Det ledde också till att jag fick sex som inte gav mig som kvinna någon tillfredsställelse under ganska långa perioder då jag inte hann med under hans 1 minuterssamlag. 

Jag har under dagen funderat på det orgasmfokus som finns i den här tråden - väldigt mycket handlar om att få kvinnan upphetsad under långa perioder för att förbereda henne för vad som i slutänden ändå upplevs som ett mercy-fuck trots att upphetsningen men inte spontaniteten och passionen fanns där. Detta inkluderar allt som oftast en orgasm - vilket ofta upplevs som målet och väldigt viktigt.

Jag har i många år själv funderat på om de många avbrutna samlagen och de otillfredställande samlagstillfällena gav mig extra mycket libido, jag har min grundkåthet som det skrivs mycket om men avsaknaden av ett "komplett" sexliv gjorde min drift så mycket större. 

Av en slump för många år sedan hamnade jag på ett internetforum som handlar om "orgasm denial". Det går helt enkelt ut på att reta kvinnan till orgasmens brink och sen backa tillbaka, om och om igen utan att ge henne själva orgasmen. Detta utövas till olika extremer, det finns kvinnor som inte kommer på år och tänder på det. Det finns kvinnor som uppskattar det som en del av förspelet och nekas orgasm ett par gånger innan de kommer.

En tanke som slog mig i samband med den här tråden var att en liknande tråd fanns där, en kvinna som medicinerade (vilket fick henne att tappa sexlusten) och använde sig av denna sexuella teknik för att behålla någon som helst låga i sin sexlust. Om hon inte fick komma, så kunde hon känna lusta till sin make. Samma ögonblick som hon kom så var detta borta och han fick börja om med orgasmleken för att få tillbaka hennes intresse.

Jag ser som sagt också en intressant koppling till mitt eget libido under perioden med sämre sexliv, även om det var helt ofrivilligt. Avbrutet sex, dåligt sex utan orgasm = irritation men även mer libido/sexlust/tankar på sex. 

Jag förstår att det kan vara otroligt svårt att få en kvinna utan sexuellt intresse att gå med på att testa en så pass avancerad sexuell lek. Detta tangerar på internet ofta bdsm och dominans, men jag tycker det verkar intressant även ur synvinkeln att påverka låg sexdrift. 

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta mer än att jag delar tanken.

Jag var aldrig någonsin sugen utan sa till min man (efter år av frustration från oss båda. Jag för att han ville o han för att jag aldrig ville) att han fick bara ta för sej. Jag lovade att aldrig neka honom, men han kunde sluta hoppas på att jag skulle ta initiativ för jag var helt enkelt totalt ointreserad. Vi var ihop i många år o hade tre barn, hus, bilar, jobb o allt det där som folk har. Jag ville inte ens längre ens försöka få lust utan sket i det rätt o slätt. Jättehemskt för honom naturligtvis så jag klandrar inte honom för att han hittade nytt o yngre material. För det gav mej en chans att upptäcka att jag visst var en sexuell varelse. Jag upptäckte att jag var dyngkåt, men bara inte på honom. Tanken på att jag skulle kunna bli kåt på nån annan hade aldrig slagit mej in öht.
Så nu har jag varit singel i 3,5 år o haft mer sex unde den tiden än på våra 25 år ihop. JAg var nog inte ens kåt på honom ens från första början. Åren bara gick liksom......
Thats my story.
Hoppas att det inte är så för er.    

Jag var aldrig någonsin sugen utan sa till min man (efter år av frustration från oss båda. Jag för att han ville o han för att jag aldrig ville) att han fick bara ta för sej. Jag lovade att aldrig neka honom, men han kunde sluta hoppas på att jag skulle ta initiativ för jag var helt enkelt totalt ointreserad. Vi var ihop i många år o hade tre barn, hus, bilar, jobb o allt det där som folk har. Jag ville inte ens längre ens försöka få lust utan sket i det rätt o slätt. Jättehemskt för honom naturligtvis så jag klandrar inte honom för att han hittade nytt o yngre material. För det gav mej en chans att upptäcka att jag visst var en sexuell varelse. Jag upptäckte att jag var dyngkåt, men bara inte på honom. Tanken på att jag skulle kunna bli kåt på nån annan hade aldrig slagit mej in öht.
Så nu har jag varit singel i 3,5 år o haft mer sex unde den tiden än på våra 25 år ihop. JAg var nog inte ens kåt på honom ens från första början. Åren bara gick liksom......
Thats my story.
Hoppas att det inte är så för er.    

Nu var det inte mig du ställde frågan till, men... vill bara ställa en stillsam och nyfiken fråga. Hoppas du inte tar illa upp!

Upplevde du i början av din och din frus relation att du lyckades göra henne riktigt kåt? Hon verkar ju ha varit ganska asexuell alltid eller har jag missat något?

OK. Jag försöker förstå hur man fungerar då men det är inte helt enkelt.

Det jag däremot förstår är ju att det är tärande, hur du står ut är för mig obegripligt.

Ja, alltså... Jag ifrågasätter inte alls att din fru är en omtänksam person och en underbar mamma. Inte heller att era barn älskar er båda två.

Det jag inte kan förstå är hur du står ut, som sagt. Era barn kommer inte att sluta älska er ifall ni går isär. Din fru kommer att vara en fantastisk värdinna även längre fram. Om inte era vänner och släkten är helt galna så kommer ni båda att vara omtyckta av dem även om ni skiljer er.

Jag och min fru nådde en brytpunkt i våra samtal. Min fru blev så frustrerad och kanske samtidigt förtvivlad så hon brast ut: "Hur långt är du beredd att gå med detta?, kan du tänka dig att skilja dig p.g.a lite sex". Lite sex inkluderar inte bara lite sex utan summerade allt det vi pratat om i månader. 

Efter denna brytpunkt kunde vi prata mer konstruktivt, föra en dialog utan att anklaga eller känna sig anklagad eller otillräcklig. Vi respekterade varandra mycket innan och mer såhär i efterhand även om vi säkert kommer ha livliga diskussioner om annat eller liknande grejer framöver.

Jag upplevde det som min fru vaknade först då. Insåg vart det kunde sluta. Givetvis gjorde jag det med. Vi vill leva ihop med varandra och älskar varandra. Vi var bara mindre bra på att förstå varandras situation och behov.

Det fungerade denna gång för oss. 

Hej, ja det är inte lätt med sexlust, speciellt hos en kvinna där så mkt måste klaffa .
Jag hade en lång period med i princip noll sexlust (snackar År). Vi kollade testosteron mm, men det var inget fel fysiskt på mig. i mitt fall var det mest för att jag mådde dåligt, älskade inte mig själv och hade gått upp en massa i vikt.
Tro mig för många kvinnor hjälper det inte med att mannen tycker att de är attraktiva , man vill ju känna sig fin och åtråvärd.
Hur ser hennes liv ut?
Är hon nöjd med sitt liv?
När ungefär började hennes lust att försvinna?

Jag tyckte att det var mest jobbigt när min man hela tiden ville ha sex , man känner sig pressad, och i mitt fall ställde jag upp många gånger trots att jag egentligen inte ville. Det leder i sin tur till en ond spiral, då sex till slut börjar förknippas med negativa känslor.
Mitt tips är att försöka lösa det som gör att hon har tappat lusten helt, och sen försöka föra en öppen dialog utan anklagelser. 
Det är också viktigt att ni kollar upp om det är ngt kroppsligt så att ni kan utesluta det. 
Jag fick tillbaka min lust genom att gå ner i vikt, ändra på mitt liv mm.
Och sen är det viktigt att du ser till att säga till ordentligt så hon inser att hon kan förlora dig om hon inte agerar. 

tja.... det var en tonårsförälskelse som skulle ha stannat vid det. Jag var rädd för att göra honom lessen om jag gjorde slut. Jag försökte göra slut en gång men han blev så lessen så jag kunde inte leva med det. Jag stog inte ut med att göra en människa så lessen. Och så var det i 25 år o 4 barn innan förhållandet äntligen avslutades.
Det hela var dumt från början o borde ha blivit ett svagt minne av en gammal tonårsromans.... 

Spontant känns det som att man bör har ett lite mer etablerat, "normalt" sexliv innan man testar på detta. Känns lite främmande för mig i alla fall. Fast jag fattar inte hur det är tänkt med mannen, ska han inte heller få komma, eller? Jag bara funderar på hur han i så fall ska göra det. Att göra det genom samlaget med kvinnan kan ju "riskera" att även hon hinner komma. Eller ska hon "tvingas" hjälpa honom avsluta utan att få något själv? Detta är nog avgörande för hur jag skulle ställa mig till förslaget. Att låta båda komma igång men avbryta utan att någon får avsluta skulle jag möjligen kunna tänka mig som ett sätt att försöka väcka en slumrande lust, men jag vet inte.

För egen del kommer jag att tänka på de gånger när mannen fått igång mig och så har vi varit tvungna att avbryta bara helt kort av någon anledning - för att hämta/sätta på kondom, eller helt enkelt att vi bytt till en ställning som inte gett mig något - och då kan känslan försvinna på en gång, och det kan vara jättesvårt att komma igång igen.

För att inte tala om de gånger som min man haft lite bråttom och jag inte hunnit med - då blir jag bara hemskt ledsen och känner inte alls lust att ha sex igen för att uppnå "den missade orgasmen". Ibland har det hängt ihop med det faktum att sexet tagit slut i och med att han kommit och att han inte brytt sig om att hjälpa mig vidare när jag väl kommit igång, och då är det klart att det känns meningslöst för min del, med tanke på att jag aldrig ens har lust att ha sex i förväg.

Men det kan också vara så att jag inte kommit igång tillräckligt bra och han blir lite för het på gröten, och då är det så fruktansvärt avtändande att han kan njuta så av att göra något med min kropp som inte ger mig själv någonting, och då skulle det inte ens vara någon idé att fortsätta med mig efter det att det gått för honom.

Jag förstår att det jag beskriver nu inte har något med uttrycket "orgasm denial" att göra, men detta är det närmaste jag kan föreställa mig och beskriva hur utebliven orgasm känts för mig, så det är inget jag känner mig sugen på att utveckla till någon form av lek. Som sagt, möjligen om det skulle gälla oss båda.

Problemet är att vi är i lite omvänd situation jämfört med dig, Karl. Min man vill nämligen inte tala om problemet eller diskutera vad vi kan göra. I början (de första åren) pratade vi en del, och vi testade som sagt en massa saker. Men det var mest jag som sökte efter lösningar (sluta med p-piller, prova lusthöjande piller m m) och han väntade på att de skulle ge resultat. Allteftersom åren gått och inget hjälpt vill han heller inte prata om det. "Måste vi prata om det just nu?" eller "Det kommer säkert att lösa sig."Jag har slutat ta upp frågan överhuvudtaget, eftersom han verkar så obekväm med att tala om det. Det senaste jag föreslog var att boka in sex i kalendern en gång i veckan (=regelbundet sex), men han ville att det skulle komma spontant (=inget sex om inte han tar initiativ, och dessa initiativ har glesnat av förståeliga skäl).        

Jag måste bara lägga en kommentar om det här med att leta efter anledningen till den obefintliga sexlusten. Och det är klart att det är lättare att hitta lösningen om man vet anledningen. Men tänk om det inte finns någon särskild anledning? Jag - och för den delen din fru, Karl - kanske helt enkelt inte har någon lust! Därmed inte sagt att man inte ska försöka hitta lusten eller åtminstone lösningar som är acceptabla för båda parter, men det jag funderar över är om man kanske missar något i detta ständiga sökande efter en anledning.