Någon som kan svara på ett par frågor om sömnparalys?

Hej! Jag har nog inget bra tips förutom en egen teori. Jag har nästan alltid haft sömnparalys så fort jag sover på dagen. Alltså tex när man bara ligger på soffan och ska vila o råkar somna. Då börjar hallisar och jag blir ofta skrämd och får panik för jag inte kan vakna. Har haft de 1gång på natten o vet inte varför.
Men min teori är att man är så uppe i varv i huvudet när man lägger sig så att man hamnar i de läget. Testa att läsa en bok eller titta på tv en bra stund innan du somnar? Bara en egen teori.. :)
Hoppas de går över snart för de är sååå jobbigt :(

Lider av det också. Det som brukar hjälpa mig är att tänka vakna vakna vakna nu haha ( låter helt psyko) men jag vaknar! Är alltid också rädd att somna om igen.

Jag brukar drabbas av det om jag sovit på dagen.

jag har också det...men mest hade jag det när jag var yngre. det var inte bara sömnparalys; jag led av "Alice i underlandet-syndrom". det har med blodflödesförändringar i hjärnans kärl att göra...man är inte galen! en del kan ha det före migränanfall - men inte alla.

Hej!

Jag har sömnparalys titt som tätt. Det som händer är att under REM-sömnen ska hjärnan stänga av kroppens viljestyrda rörelser, men gör detta för tidigt, vilket då leder till sömnparalys. Man kan säga att det är motsatsen till att gå i sömnen, då hjärnan stänger av för sent. Det är alltså inget farligt.

Jag brukar känna i kroppen om jag håller på att hamna i en sömnparalys. Mina rörelser blir sega och min kropp börjar kännas tung på ett konstigt sätt. Jag brukar då röra fingrarna och göra miner med ansiktet för att kroppen och hjärnan ska vakna till lite. Jag undviker också att ligga på rygg och ha täcket över kroppen, saker som kan leda till sömnparalys.

Jag har lidit av detta i många år nu och ja, det känns inte lika obehagligt längre. Jag har blivit van med det. Men jag försöker ändå undvika dem så gott det går. Jag har även märkt att jag får dem lättare under dagen, om jag till exempel vilar i soffan och somnar. Varför det är så vet jag inte. Om det finns professionell hjälp vet jag inte, men det finns det säkert. Det finns ju hjälp för allt nu för tiden, så det är bara att googla och försöka hitta någon hemsida.

Det enda som jag, idag, finner väldigt obehagligt med sömnparalys är hallucinationerna. Jag har upplevt att någon sitter/står bredvid mig, att jag blir kastad ur sängen av någon/något och liknande saker. Jag tror till och med jag hallucinerande att jag klättrade på väggen en gång, även fast jag fortfarande låg kvar i sängen. Svårt att förklara... Det finns dock människor som upplever värre. Jag menar inte att skrämma upp dig, men du ska vara beredd på att det kan hända dig. Så ett tips är att inte öppna ögonen under sömnparalysen.

Hej igen, det är jag som skrev med signaturen "tomi" här uppe. Tänkte bara göra ett litet tillägg om sömnparalys. Jag hittade detta på Flashback:

Dessa faktorer främjar sömnparalysen:

* Sova på rygg med ansiktet rak upp.
* Oregelbunden sömnrytm och tupplurar på eftermiddagar te.x.
* Långvarig sömnavhållsamhet.
* En stressad tillvaro.
* Plötsliga förändringar i vanor och miljö, i anslutning till flytt te.x
* Klardrömsexperimenterande.

Jag drabbas också av sömnparalys då och då, ofta hör jag musik jätteverkligt och får en känsla av att nån står bredvid mig, ibland ser det ut som en skuggfigur men ibland känns det bara. Ibland känns det som att jag ramlar ut från sängen även fast jag ligger mitt i, blickstilla. Först blir jag alltid rädd och försöker röra mig och spänner mig, men sen fattar jag vad det är och då slappnar jag av, tar djupa andetag, tänker att jag ska lyssna klart på låten som spelas och då känns det som kroppen lyfts från sängen och man svävar. Musiken intensifieras, det är skithäftigt och efter en stund så släpper det! 

 

@tomi: har det exakt likadant som du!

Visst, det är troligen hjärnan som spelar spratt emellanåt, men för mig har dessa sömnparalyser ofta kommit före en ut ur kroppenupplevelse.
Jag har också haft människor (eller vad det är) invid mig och kommunicerat med dem om saker som ännu inte hänt. Fantastik musik har jag hört, med texter så perfekta att jag har svårt att acceptera att det ska vara min lilla hjärna som arbetar fram dem just i innevarande ögonblick.

Mina ut ur kroppen upplevelser började när jag var mycket ung, 13-14 år, som någon här ovan beskriver.. Jag kastades mot väggarna, for ofrivilligt till främmande platser på jordens alla hörn, vistades vid nåt tillfälle i rymden.. Och jag trodde förstås jag var tokig eftersom jag aldrig hört talas om nåt liknande.. Men så hittade jag information om det och förstod att jag inte var ensam. Men den riktiga väckarklockan var, då jag kunde beskriva ett rum jag aldrig fysiskt varit i. Först då fattade jag verkligen, att det jag upplevde faktiskt hände.

När jag var riktigt liten hade jag nattskräck. Kan det vara besläktat på nåt vis? Jag minns faktiskt, att jag såg "varelser" i mitt rum, litegrann som man kan göra under sömnparalys. Kanske har man i det tillståndet tillträde till andra dimensioner?

Jag har läst något om detta i en annan tråd...

www.familjeliv.se/Forum-26-448/m67473651.html