Trotsig 3,5 åring som går mig på nerverna!

Det där med att saker ska vara på ett visst sätt inträffade för vår del någon gång efter att lillasyster föddes när storasyster var 2,5 år. Hon skulle alltid trycka på alla dörr- och hissknappar till öppna förskolan. Fick hon inte göra det bröt hon ihop och skulle vänta tills dörren gick igen så hon fick göra rätt. Ibland fick hon helt enkelt skrika och ibland gick jag henne till mötes. Efter ett tag förberedde jag henne på att idag skulle mamma få trycka på en knapp. Det tog ett bra tag, men efter att ha tjatat det 2 gånger varje vecka under några veckors tid kunde hon börja dela med sig och säga att du får trycka på den knappen. Numera funderar jag inte så mycket på det, men hon blir inte helt förstörd på just den saken, vad jag tänkt på.

Hemma kan hon istället bryta ihop för att hon inte får så mycket smör på mackan som hon vill eller att det inte är den mat hon vill ha eller att jag bestämmer annan jacka/skor/klädesplagg än hon tänkt sig och rusar då skrikande in på sitt rum och sätter sig i sängen och tjurar. Förhoppningsvis lägger det sig om några veckor igen. Det svåra är ju att lyckas förutse alla tänkbara strider ... För hennes del handlar det nog om den svåra balansgången mellan att vara en stor och liten flicka ...

Idag lyckades hon kissa i soffan när jag gav lillasyster gröt. Tur det var lösa dynor med överdrag i alla fall.

Dum mot lillasyster har hon också varit, men då har hon blivit inlyft på sitt rum. Nu några månader senare har det lugnat sig, men det är ju bara att fortsätta inpränta att så gör man inte. Tar sambon henne så blir hon garanterat ledsen. Ibland kanske de menar väl och vill hjälpa, men det blir så fel. Hon vet heller sällan varför hon gjorde som hon gjorde, utan fick troligen en impuls och konsekvenstänket är för dåligt utvecklat.

Hon är också 3,5 år.