Min mamma dog med honom.

Jag vill tillägna en tanke, lite kärlek och omsorg till de som förlorat någon de älskar.

Igår ringde en släkting och sa till mig att min mamma sitter häktad. Det var ca 1,5 månad sedan hon kom ut från fängelset efter 1 år långt straff. Innan det straffet hade hon några månader innan även ett 1 år långt straff.
Båda fängelsevistelserna var till följd av narkotika.

Och igår när det ringde och jag fick höra vad som stod på så blev jag inte förvånad. Jag ödslade inte en tår på henne.
Och nu idag känns det värre, då min mamma inte alltid varit så här, men jag minns knappt hur hon var förut.

Min mamma var ett helgon. Men någonstans efter vägen tog hon upp flaskan, och som 4-barnsmor gick allting utför ganska snabbt. Jag, som det äldsta barnet fick ta mycket ansvar och det var en lättnad för mig när hon fick åka in på rehabilitering.

Hemma i orten där vi bodde tog hennes pojkvän hand om hennes två yngsta döttrar (han har varit "pappan" sen de var små). Jag och min två år yngre bror stannade hemma hos pappa.
Men det var svårt för oss alla. Det tog inte lång tid förens mamma försvann från rehabiliteringshemmet och drog iväg med en främmande man, som vi kan kalla för Mats.

Mats hade en lång historia vad gällde narkotikamissbruk, ca 25 år hade han lagt ner på det och hade även varit en väldigt stor man inom just langningen. Tio år av sitt liv hade han suttit inne i fängelset.
Alla var livrädda för vad som skulle komma härnäst. Jag blev självdestruktiv, fick ätstörningar och massor av påstådda diagnoser. Jag lades in på ett HvB-hem för att få "vård". Men det blev inte bättre någonstans.

Efter ca 8 månader hade mamma bosatt sig i en större stad tillsammans med Mats, då han ägde en ö i närheten. Alla barnen fick komma och jag släpptes ut ur mitt psykiska fängelse.
Och vi blev alla lika chockade när vi träffade henne. Hon var nykter och överlycklig av att se oss. Det var det sista jag hade förväntat mig när jag åkte dit.
Mats var en otroligt snäll man. Han försökte så gott han kunde att sluta missbruka, men när det blev svårt så åkte han ner till Stockholm (hans tidigare hemstad) för att ta hand om det.
Han såg till att ingenting hände oss, och de gånger mamma tog ett snedsteg tog han hand om henne och såg till att hon började om dagen efter.

Mats blev snart drogfri, men problemen var inte över. Han led fortfarande av Hepatit C som han fick strålbehandling/cellgifter för och han hade problem med hjärtat sen länge. Men han tog hand om det.

Sommaren  2008 fick han en tid hos sin husläkare nere i Stockholm för att kolla upp om allting var bra med hjärtat, och innan han åkte gick han ner på knä och friade till min mor.
Så fort han varit på läkarbesöket ringde han mamma, överlycklig och sa att allting såg bra ut.
Ingen av oss kunde tro att det var sant, att han faktiskt blivit frisk.

Ca en halvtimme senare försöker en bil göra en U-sväng mitt på E4 -norrgående och Mats som åkte motorcykel hann aldrig se.

Min mamma dog med honom, i sitt hjärta har hon gett upp allt. Två av hennes barn är LVU-placerade, hennes enda son har inte pratat med henne på evigheter och Jag, hennes äldsta dotter blev lämnad kvar i en stad utan någonting, utan någon jag kände som kunde hjälpa mig.

Min mamma är ett offer för drogen MDPV, även kallad dödsdrogen. Den är 10 gånger starkare än amfetamin och enligt henne tar den bort varenda spår av känslor som dyker upp i kroppen. Sen den dagen Mats dog har hon varit försvunnen. Inte från världen, men från oss barn som alltid behövde en mor.

Jag tillägnar mina tankar till alla barn och anhöriga till missbrukare, och alla anhöriga till olycksoffer i trafiken.

Kärlek

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-16 15:36

Jag önskar att hon kunde ha varit här för 5 månader sedan. Att fylla arton, är något man vill fira tillsammans med någon.