Min hund har cancer - någon mer därute?

Jag befinner mig samma situation som jacksparrow. Jag har en hanhund , jaktspringer med misstänkt cancer i benet i höjd med ljumsken. I likhet med jacksparrow är min hund inte märkbart påverkad av svulsten som är hård snabbväxande rodnad och kliande. Jag är nästan säker på att det rör sig om någon av de allvarligare cancerformerna med dålig prognos.

Men jag resonerar som så. Hunden har fått tillbringa åtta lyckliga år tillsammans med mig i nästan total frihet och varit väsentligen frisk. Att nu förfalla till sentimentalitet och tycka synd om sig själv och hunden kan bara skada hunden, som inte förstår något om sjukdom och död. Bör jag inte inför vetskapen om hundens förestående hädanfärd stålsätta mig och sätta hundens välbefinnande före mitt eget. Cytostatika behandling strålbehandling och ett antal kirurgiska behandlingar i all ära. Men hunden kommer ju trots allt att känna av att allt inte står rätt till. Bättre att göra det bästa av den tid som är kvar och låta hunden ägna sig åt den aktivitet den tycker bäst om i mitt fall vattenapportering. Personligen ser ja gången mening i att upprätthålla ett hundliv som går på sparlåga och där hunden känner sig svag. I ett sådant läge drar sig hunden undan och lider av sin svaghet. Bäst att skiljas från sin vän medan den är någorlunda vital och lycklig i sin förvissning om att husse är med och tillfreds även han. Hundar reagerar på din sinnesstämning så försök att för hundens skull hålla humöret uppe medan hunden lever. Tid för sorg och tandagnisslan finns alltid efteråt.