ni som hade förlossningsrädsla och nu fått barn

Kan hålla med om att det var det häftigaste jag gjort i mitt liv! JA, det gör ont att föda barn, så ont att man inte tror man orkar mer. MEN, smärtan är verkligen inte något som överskuggar allt annat. Det finns bra smärtlindring, jag hade spinal och lustgas, kanon! Jag hade varit nervös några veckor innan, men när dagen väl var inne och värkarna startade blev jag kolugn. Och de som var med på min förlossning sa att jag klagade verkligen inte mycket.

Lycka till det kommer gå fint!

Jag hade bara lustgas (när jag bad om annan smärtlindring så var det försent). klarade av värkarna ganska bra fast det gjorde skit ont! men när huvudet skulle ut greps jag av panik och ville bara försvinna bort från allt! 
När bebisen sen är ute så blir man ju överlycklig!! Men inte får man vara ifred med sin bebis ne sen ska dom börja trycka en massa på sin super ömma mage! :S Hade så stor lust att ge dom en rak höger! haha :P
 Det gjorde mycket ondare än jag trodde fast jag var förberedd på det värsta! :S
Nästa gång blir det nog mer smärtlindring för min del! :) I slutändan är det ju värt det har nu världens underbaraste lille kille <3

Jag vill hellre skriva ärligt än att ljuga för att vara snäll och skriva att det inte är så farligt..
  
    

Nu har det gått två veckor sen jag födde vår son. Det gjorde fruktansvärt ont, hade bara lustgas som bedövning  men det var inte lika hemskt som jag trodde. :) jag skulle kunna göra om det imorgon om det behövdes. det är verkligen otroligt vad vi kvinnor klarar av... Min sambo hade förmodligen dött om han upplevt nåt som var hälften så smärtsamt.. ;) jag är så stolt över mig själv.. :) 

Annapanna självklart ska du vara ärlig :) tror man skulle få en chock om alla har sagt att de inte är så farligt. Ska absolut läsa boken ni tipsar om, just nu är det fokus på att bli gravid :) så nu läser man om det, men sen kommer jag läsa massa om förlossning och graviditet, jag är en sån person som vill veta mycket, så man vet vad som kan hända.

Men det är ju sant, ska jag istället sitta och ljuga som många av er gör? 

I valet mellan en sfinkterruptur eller inget barn, hade jag valt inget barn. Finns ju planerat kejsarsnitt också med betydligt lägre risk för bestående men samt snabbare återhämtning.   

Jag måste tipsa om Hypnobirthing!
Innan jag gick den kursen så skulle jag ha all bedövning som finns på planeten och jag var helt hysterisk och otroligt rädd och hade dödsångest varje natt osv.

Nu kan jag helt ärligt säga att jag är lugn som en filbunke. Är i vecka 36+5 och något är på g nu och jag har känt sammandragningar (värkar också men man kallar det inte för värk när man gör hypnobirthing utan man kallar det våg eller sammandragning för att ta bort det negativa betonade orden och känslorna inför förlossning).
Ens partner får en stor roll att hjälpa till och känna sig användbar under tiden man har sammandragningar också.

Att jag, som är en väldigt orolig och neurotisk människa överlag, är lugn och litar helt på att min kropp kommer klara detta utan bedövning är bara det en bedrift.

Kolla in hypnobirthingsweden.se

Min extrema förlossningsskräck är helt som bortblåst. Jag kan berätta hur det gick under förlossningen sen om någon är nyfiken :)

Nejdå, du skall ju självklart fortsätta att prata om sfinkterruptur och alla andra åkommor som du kan få till barnafödslar i alla trådar du kan finna på Familjeliv som startas av kvinnor som har förlossningsrädsla och snart skall föda. Såklart är det det som du skall, för det är en sådan person som du är! Lycka till i livet. 

Min förlossning tog 28 timmar. Tog eda (som tog snett) lustgas och sedan pudensblockad precis på slutet. Jag tycker det var en fantastisk upplevelse. Värkarna gjorde förbannat ont och krystningen var jättejobbig rent uthållighetsmässigt. Men allt gick bra.

Syddes 3 stygn, det kändes inte. kände inte heller när jag gick sönder. Lustgasen var udnerbar och den tog jag så fort någon jobbigt skulle ske, vid värkar, kolla hur öppen man var, tappa på urin osv. Då gick det bra.

Trodde det skulle vara värre

Är man förlossningsrädd är ett superbra tips att söka stöd hos en doula. Lyssna inte till prat om det ena än det andra som bara skrämmer. De allra flesta förlossningar går bra och tänkpå att sjukhuset alltid har ett  "utifall"-tänk och förbereder och tar över om nåt händer.

Rädslan är dessutom ngonting man kan få hjälp att arbeta med. Tänk på att en kvinnas kropp är skapt för att kunna föda fram ett barn. Slidan är tänjbar ungefär som ett dragspel och kan tänjas otroligt mycket. Skulle man mot förmodan spricka så är huden mellan slida och bak gjord så tunna att den ska kunna läka snabbt. Allt är uttänkt.  
Får man bara de rätta verktygen så behöver man oftast inte spricka alls. www.lilladoulan.se, hör av dig kram Eva

Hjälp mig gärna genom att svara på några frågor - www.familjeliv.se/Forum-2-254/m68393838.html