Anonym (Nykomling) skrev 2012-11-16 09:28:00 följande:
Välkommen till gänget!
Hur långt har du kommit i din process? Har du vågat komma ut till någon än? Eller har du precis börjat erkänna detta för dig själv.
Jag har hållit på i 1,5 år nu, velat fram och tillbaka, varit säker bara för att i nästa stund hitta på ytterligare "förklaringar" till att jag är attraherad av tjejer.
Alla drömmar där jag har förhållanden med tjejer har fått mig att se den äkta kärleken, den som får mig att vara den jag alltid trodde jag skulle vara i ett förhållande. När jag insåg att jag måste välja mellan att fortsätta låtsas och gå miste om kärleken eller skilja mig och få en chans att bli ett med hela mig så blev inte valet så svårt. Det svåra är, som du också skriver, att våga ta steget ut.
Jag har kommit ut för 2 ex-flickvänner och min mamma. Endast en av mina ex verkar ha reagerat riktigt negativt. Hon blev snarare sur. Vill inte se mig. Mina barns mamma tycker det förklarar en del och min mamma säger att jag aldrig har varit "mjuk" av mig.
jag har försökt få hjälp i 9 månader nu. Blivit runt skickad överallt och nu har jag börjat skämmas för att behöva ta upp allt igen för nya personer som egentligen har med det att göra. Alla hänvisar bara vidare, runt, runt.
Jag är mer bisexuell och det jag väljer mellan är att bli älskad eller att älska mig själv. Det kommer troligen inte bli lättare att hitta någon som accepterar en sen men jag måste acceptera mig själv först om jag ska kunna göra någon annan lycklig. Om jag får välja så skulle det vara en super feminin-tjej som skulle kunna vara min bästa vän och partner.
Men att gå vidare ut är riktigt jobbigt. Vissa dagar så vill man inte bli bedömd utifrån vad man är utan vem man är och när man inte längre vet hur folk ser en så blir man nog mer blyg än man bör vara.
