Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

Jag kom ut som 36åring med 2 barn, varav en tonåring, men det var en process som hade tagit nästan 10 år att ta det steget. Mycket för att jag slogs med mina egna fördomar och rädslor. Jag ville inte vara annorlunda, ville inte bryta upp familjen, ville inte att mina barn skulle fara illa på något sätt, ville inte ha alla dessa känslor som höll på att ta över helt.
Jag har verkligen älskat mina män,( även om sexet inte funkat riktigt) och det har skapat förvirring. Trodde först att jag kunde välja att leva straight, och vara lycklig med det. Har känt ett behov av att sätta mig i ett fack, är jag kanske bisexuell, eller har jag varit latent flata hela tiden, eller är detta bara förvirring osv. Idag känns det bara oviktigt. Jag slutade att attraheras av männen för många år sedan, och idag lever jag helt och hållet lesbiskt. Ser inte åt männen längre. Jag älskar min kvinna fullständigt, och det känns fantastiskt. Och det känns så befriande att slippa leva på en lögn om vem man är.
Utgången ur garderoben var jobbig som fan, en extrem identitetskris. Men nu när allt landat, så har det visat sig att rädslan var helt obefogad. Pappan till barnen ville inte ta vårdnaden ifrån mig, barnen har inte blivit mobbade i skolan, tvärtom, det är lite coolt med en lesbisk mamma, ingen mobbing på arbetsplatsen, och framför allt, familjen älskar mig precis som jag är.

Önskar dig lycka till TS, och alla andra som är på väg ut!

De första åren utanför garderoben var väldigt ambivalenta. Låg tom med män några gånger för att bevisa för mig själv att jag "kunde", men det var äckligt och gav mig jättemycket ångest.  Jag var kär i en kvinna, men visste liksom inte hur jag skulle bete mig. Hur är man som lesbisk? Vilka normer är det som gäller? Hur stöter man på en tjej? Var så vilse! Det blev inget med den kvinnan, men sen träffade jag min nuvarande partner, och där fann jag mig tillrätta. Blev jätteförälskad, och hade sex hela tiden och  överallt, gick på gayfester och prideparader, och var stolt över att gå hand i hand ute och visa hela världen vår kärlek. Ambivalensen försvann och ersattes med trygghet och glädje.
Så jag behövde nog ett etablerad förhållande för att finna min plats.