Jag vill ha en trea, men inte maken.

Är också i samma sits. Har en pojke på 10år och en flicka på 8år och längtar sååå efter ett tredje.
Maken vill inte ens prata om det, försöker man diskutera det så pratar han hälst om ngt annat. Han känner sig stressad av att jag frågar   
Men nu börjar våra barn bli stora och jag vill inte ha allt för stort glapp mellan dem.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har två fina friska barn men längtan efter ett till är så stark.
Jag har nu sagt till maken att jag kommer avsluta mitt preventinmedel till årsskiftet. Sen är det upp till han att
skydda sig om han inte vill ha fler, allternativt sterilisera sig.
Hoppas hoppas hoppas att han innerst inne vill.

Min familj är det viktigaste för mig och jag skulle inte skaffa ett barn till om min make inte vill eller om han skulle lämna mig för det.
Han är uppväxt med 4 syskon och jag är ensambarn.
Jag tror att mycket i min längtan sitter i det att jag inte har syskon.

Jag är så avundsjuk på mina kusiner som har fler syskon och samlas till högtider m.m  och alltid har ngn att prata med allt om. jag har fina vänner som jag kan prata med och träffar o har väldigt roligt med MEN det är inte samma sak, när jag var lite brydde jag mig inte, men nu som vuxen kan jag känna mig väldigt ensam.
Bara tanken på att när min mamma går bort så kommer det att vara jag bara jag som ska stå med allt själv.

Jag har alltid önskat mig en stor familj. Jag vet ju att min man kan tänka sig ett barn till men han har alltid svårt att bestämma sig för ngt.  Och det är väl det som är bland det jobbigaste att han inte kan säga JA el NEJ säger han nej så accepterar jag det. Men att inte veta gör att man hoppas och längtar mer.