Finns det ens en lösning på vårt problem?

Problemen började då min sambo blev arbetslös, ca 1 år sedan, i samma veva som vårt barn föddes ungefär. Han blev deprimerad, och vi bråkade titt som tätt.
Men när barnet var 6 månader fick sambon ett jobb, men vår relation blev inte bättre.
Fram tills att barnet var 6 månader, hjälpte sambon till och tog verkligen hand om barnet på bästa sätt.
Och nu när barnet är ca 1.5 år, verkar barnet mest bara vara i vägen för sambon. Han vill inte ta ansvar för barnet. Han vill inte ens ta det till bvc, de gånger vi ska dit.
Jag måste verkligen tjata på honom, om han ens ska försöka ta något ansvar. Jag menar, han vill inte ens byta en simpel blöja liksom.

Och sen blir sambon sur för att barnet är såpass mammig, men det är väl inte konstigt när det bara är jag som tar hand om barnet? Det förstår inte han.
Hur ska jag någonsin få honom att förstå? Är lämna honom den enda lösningen?

Jag är jätterädd att sambon ska ta mitt barn ifrån mig. Han har sagt att han ska söka om ensam vårdnad om han inte får igenom att ha barnet varannan vecka, om vi skulle gå isär.
Men han förstår inte heller att barnet är för litet att ha det så.
Jag är rädd att han kommer ljuga och göra allt för att han ska få ensam vårdnad.
Denna rädsla tar på mina krafter. Snart orkar jag inte mera, och jag har ingenstans att ta vägen.

Det bästa vore om han skulle flytta, om vi skulle gå isär, eftersom att denna lägenhet vi bor i nu, är barnets trygghet. Barnet är uppväxt här.
Jag vill helst inte flytta med tanke på barnet.
Men sambon vägrar flytta härifrån. Det är hans lägenhet, anser han. Det är han som betalar hyran osv.
Hur ska vi lösa det här?

Tack på förhand.

Hej!

Eftersom era problem började när ni fick barn tror jag att någonting har med svårigheterna i denna förändring att göra. Det blir ett stort problem för er familj att din sambo ställer sig bredvid och inte tar ansvar för barnet. Relationen mellan honom och barnet blir sämre och även mellan er vuxna. Det är inte alls konstigt att barnet blir mammigt, det är tvärtom ett mycket gott tecken. Sonen har knutit an till dig och det är precis så det skall vara.

Jag förstå att du lever i en jobbig situation. Det är varken bra så som ni har det nu och tanken på separation blir svår eftersom lösningarna som ni pratar om inte blir bra. Det är helt orimligt att ni skall ha växelvis boende varannan vecka med ett så litet barn. Eftersom du tar mest hand om barnet skall han vara mest hos dig men träffa sin pappa regelbundet. Man kan få hjälp med umgängesschema hos familjerätten i hemkommunen.

Om ni skall fortsätta leva tillsammans krävs förändringar och då är det viktigt att både du och din sambo bidrar till det. Utan förändringar kommer du inte att må bra. Ni behöver ett bättre samarbete, du och din sambo. Ett alternativ kan vara samtal på familjerådgivning i hemkommunen.

Hälsningar
Gerd

Finns det ens en lösning på vårt problem?

INNEHÅLL