Inlägg från: Anonym (Ung) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ung)

    Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?

    Jag är 17 år och planerar att skaffa barn nu. Bor med min sambo och studerar.

    Anledningen är att jag vill ha barn innan jag helt enkelt ska fortsätta med alla vidare studier, jag har väntat tills vi fått våran större lägenhet och anser nu att det är en bra tid för oss.

    Vad tycker ni om saken?  

  • Svar på tråden Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?
  • Anonym (Ung)

    Jag har haft en annan tråd här på FL om att jag också är bonusmamma. Så det där med att faktiskt ta ansvar har jag inget problem med.

    Tycker det är intressant att höra andras åsikter, hittills har jag bara fått negativa kommentarer kring detta (då menar jag irl)

      

  • Anonym (Ung)
    LängtansBlåaBlomma skrev 2012-11-03 14:50:57 följande:
    Men du har inte ens blivit vuxen, vad får dig att tro att du kan ansvara för en annan människas liv?! Du får ju inte ens skriva på papper själv.
    Fast jag är 17 år och fyller 18 år om 6 månader vilket betyder att jag kommer att vara myndig när mitt barn är fött eftersom jag inte ens är gravid ännu.

    Jag vet att jag kan ansvara för en annan människas liv eftersom jag har ett visst ansvar nu som jag själv valt att lägga på mig.
    Rockan skrev 2012-11-03 14:51:19 följande:
    Vad tycker du själv är fördelarna med att skaffa barn redan nu? Jag kan nämligen inte komma på en enda.
    Fördelarna är att jag inte vill göra som alla andra, jag känner att jag är mentalt och fysiskt redo för barn, jag är ung och orkar mycket, jag  har tid att vänta med 2an för ni fortfarande är unga och behöver inte "stressa" för att hinna med fler,  Ung mamma kan leda till ung mormor/farmor. Man orkar nog mer med barnbarn när man är ung.  Kroppen har lättare att återhämta sig efter en graviditet om man är ung.
    mamman64 skrev 2012-11-03 14:51:21 följande:
    Vänta!! Du har hela livet på dig eller iaf minst 15 år. Satsa på utbildning och jobb innan barnet! Det kommer säkert att gå jättebra men tänk om du o sambon separerar då kommer du få det jobbigt om du inte har arbete.
    Trots allt är det få relationer som håller och då är det bättre att ha en stabil grund att stå på när man har barn.

    Jag var själv 17 år när jag fick barn och även om det har gått jättebra så rekommenderar jag ingen att skaffa barn så ung utan arbete och just för att relationer är så svaga nuförtiden och att vara ensam med barn inte alls är lätt.
    När man väljer att skaffa barn (oavsett gammal eller ung) så måste man ta riskerna med att man KAN bli ensamstående oavsett vad. 
  • Anonym (Ung)
    Themis skrev 2012-11-03 14:55:14 följande:
    Jag tror att det blir jobbigt för dig om ni inte har god support från era familjer under studietiden, men om ni båda är målmedvetna och du är inställd på att livet blir ett litet helsicke nu i 4-5 år så kan det nog gå.

    För din egen trygghets skull vore det dock smart att först jobba några år, för att komma in på arbetsmarknaden är inte lekande lätt idag. Med småbarn som kommer att ge vab- dagar i massor och utan erfarenhet....inte så värst attraktivt för en arbetsgivare, tyvärr.

    Iofs, ett ex till mig bestämde sig för att skaffa barn med sin jämngamla tjej direkt när de började på universitet som 18-åringar, och det gick och de är fortfarande ihop 20 år senare. Då pluggade båda till läkare och då lär man ju få jobb.

    Men trots allt är det inte många par som klarar av både förvandlingen från barn till vuxen och från att vara sin egen till förälder med dygnet-runt-ansvar, utan att växa ifrån varandra. Ens personlighet och hjärna är inte färdigutvecklad förrän man är ca 25 år, enligt psykologerna, även om många 17-18-åringar anser att de vet allt som behövs.

    De flesta av oss (även besserwissrar med högsta betyg i allt som planerat sin karriär sedan de var 12) får erkänna att det inte stämde när vi blivit 25-30. Solig
    Hej, både jag och min sambo planerar att läsa till läkare och vi båda har höga betyg. Min sambo är äldre än mig och är då ''attraktiv'' på arbetsmarknaden. 

    Jag har ingen stöd från min familj hittills tycker dom det är det värsta jag någonsin kunnat göra mot ''dom'' men eftersom jag vet att jag är smart och väldigt målinriktad och ambitiös och har haft många problem på ryggen samtidigt som jag förr klarat av mina studier galant tror jag inte något någonsin kommer vara ett hinder för mig alls.

     
  • Anonym (Ung)
    mamman64 skrev 2012-11-03 14:57:33 följande:
    Utbildning och jobb har aldrig varit så viktigt som numera. När jag var 17 år så var situationen annorlunda. Dels så höll relationer längre mot nu sedan så kunde man få både jobb och bostad lätt.
    Nihar säkert inte varit ett par så länge hur vet du att det är mannen du vill tillbringa många år framöver med? Hur vet du att det håller? Utan arbete får du gå på socc om det spricker mellan er.
    Kommer du ens ha bostad om det spricker mellan er? Är det hans bostad nu? Du kanske blir utslängd vid en sep och han får barnet boende hos sig.
    Passa dig...läs andra mammors berättelser här som kämpar i motvind med barnet som insats. 
    Vi har bott ihop i två år och har sedan jag var 15 år klarat mig på egen hand hyffsat bra. 

    Om det spricker mellan oss kommer jag ha mina föräldrar som stöd och bo hos dom tills jag ordnat upp saker och ting så jag kan flytta ut igen. Det finns massa vuxna som plötsligt gör slut och måste flytta tillbaka till deras föräldrar tills dom hittar nytt boende.

     
  • Anonym (Ung)
    Anonym skrev 2012-11-03 15:00:10 följande:
    En fråga bara, tycker du att läkar yrket är ett så bra val om du har problem med ryggen?
    Det där var en metafor jag använde, det menas att jag har haft många problem när jag har studerat tidigare och jag har lyckats att fokusera väldigt hårt på studierna ändå.
  • Anonym (Ung)
    Rockan skrev 2012-11-03 14:59:17 följande:
    Fast de där fördelarna finns ju kvar även när du är 20? Då borde du dessutom hunnit bli klar med gymnasiet, och kanske även hunnit ta dig in på arbetsmarknaden. Du behöver ju inte vänta till 30, även om det såklart också går utmärkt. Men igen, jag önskar dig all lycka.
    Jo jag vet, men det känns som att enda anledningen till att vänta med barn är för andras skull, bara för att andra tycker det.

    Jag  känner mig bara helt 100% redo och det känns inte rätt att behöva vänta för att min familj t.ex tycker att jag borde det. 
  • Anonym (Ung)
    Anonym skrev 2012-11-03 15:04:02 följande:
    rätta mig om jag har fel men skrev du inte det här precis?
    " Jag har ingen stöd från min familj hittills tycker dom det är det värsta jag någonsin kunnat göra mot ''dom''"

     
    Jo jag vet, men det är för att dom är emot mycket saker. Dom är emot att jag inte bor med dom längre och skulle göra vad som helst för att jag ska flytta hem igen. Dom har sagt att jag är välkommen hem när som helst om det inte skulle funka med sambolivet. 
  • Anonym (Ung)
    TaSe skrev 2012-11-03 15:06:56 följande:
    Jag tycker det är fullständigt vansinne. Men jag vet att det spelar ingen roll hur många vuxna som än säger det till dej, du kommer inte lyssna ändå. Det är nackdelen med bångstyriga tonåringar..
    Det spelar faktiskt ingen roll hur mogen du än är, du behöver mer livserfarenhet innan du blir en riktigt bra förälder. Det händer otroligt mycket mellan 17 och 25.

    / 31- årig mamma med 14-årig son.
    Vad för livserfarenhet syftar du på? 
  • Anonym (Ung)
    Stålmamma skrev 2012-11-03 15:12:12 följande:
    Jag fick barn när jag var 17år och skulle starkt råda dig att vänta. Du hinner få barn i framtiden njut nu själv av att vara ung för när du väl blir förälder kan du inte vara ung med allt vad det innebär och även om du inte känner dig intresserad av det nu så kommer det mesttriligt att komma en dag då du drömmer om att få vara ung (been there done that) Lev livet som ung först med allt vad det innebär när du gjort det kan du börja planera för att bilda familj. Och nej du har inte levt det livet äb då du inte ens tar dig in på krogen än
    Haha vad menar du med att jag ska njuta av att vara ung?

    Faktiskt så är jag nykterist och ser ingen njutning med att dricka alkohol eller festa, jag har andra intressen som kan faktiskt kan utöva hur mycket man vill när man har barn.

    PS: Man kan komma in på krogen när man är under 18, det har jag gjort ända sedan jag var 13.  
Svar på tråden Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?