Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?

Ja det skulle vara skrämmande annars, mig veterligen är de allra flesta pigga en bra bit förbi 65-årsdagen.

.
Fördelarna är att jag inte vill göra som alla andra, jag känner att jag är mentalt och fysiskt redo för barn, jag är ung och orkar mycket, jag  har tid att vänta med 2an för ni fortfarande är unga och behöver inte "stressa" för att hinna med fler,  Ung mamma kan leda till ung mormor/farmor. Man orkar nog mer med barnbarn när man är ung.  Kroppen har lättare att återhämta sig efter en graviditet om man är ung.

Hej, både jag och min sambo planerar att läsa till läkare och vi båda har höga betyg. Min sambo är äldre än mig och är då ''attraktiv'' på arbetsmarknaden. 

Jag har ingen stöd från min familj hittills tycker dom det är det värsta jag någonsin kunnat göra mot ''dom'' men eftersom jag vet att jag är smart och väldigt målinriktad och ambitiös och har haft många problem på ryggen samtidigt som jag förr klarat av mina studier galant tror jag inte något någonsin kommer vara ett hinder för mig alls.

 

När man väljer att skaffa barn (oavsett gammal eller ung) så måste man ta riskerna med att man KAN bli ensamstående oavsett vad. 

Utbildning och jobb har aldrig varit så viktigt som numera. När jag var 17 år så var situationen annorlunda. Dels så höll relationer längre mot nu sedan så kunde man få både jobb och bostad lätt.
Nihar säkert inte varit ett par så länge hur vet du att det är mannen du vill tillbringa många år framöver med? Hur vet du att det håller? Utan arbete får du gå på socc om det spricker mellan er.
Kommer du ens ha bostad om det spricker mellan er? Är det hans bostad nu? Du kanske blir utslängd vid en sep och han får barnet boende hos sig.
Passa dig...läs andra mammors berättelser här som kämpar i motvind med barnet som insats. 

Ens personlighet och hjärna är inte färdigutvecklad förrän man är ca 25 år, enligt psykologerna, även om många 17-18-åringar anser att de vet allt som behövs.

De flesta av oss (även besserwissrar med högsta betyg i allt som planerat sin karriär sedan de var 12) får erkänna att det inte stämde när vi blivit 25-30.

Mina föräldrar var 16 respektive 18 år, det har gått jätte bra, dom lever dock inte tillsamans, dom gjorde slut när jag var 1 år!, har varit tufft för många gånger! Dom säger att ja är det bästa som hänt =) Jag själv har fått barn nu och är 25 år! Jag trodde man var mogen och beredd på dom förändringar som ett barn skulle föra med sig! Men tror inte det är någon skillnad om du är 17 eller 30 förutom livserfarenheten då men det är samma upplevelse när du får ditt första barn! Man står där lika osäker och orolig oavsett ålder tror ja! Så vill du ha barn så varför inte? Lycka till! Kram

En fråga bara, tycker du att läkar yrket är ett så bra val om du har problem med ryggen?

Jag är oxå övertygad om att hon kommer klara av att ta hand om ett barn men det handlar inte bara om det utan att hon ska kunna försörja sig om hon blir ensam med barnet!