Ensamma barn på natten

Hej
Jag är ledsen att du inte fått omedelbar hjälp med din fråga, men här kommer mina tankar om din situation.
Jag håller med dig helt om att en 10-åring är alldeles för liten för att sova ensam och gå till skolan själv på morgonen. Det är dessutom en stor förändring att flytta till pappa med ny skola och nya kompisar.
Om skälet skulle vara att du har svårt att orka med allt ansvar tror jag att det är bättre med någon form av kontaktfamilj för båda flickorna på den ort där du bor. Detta bör kunna ordnas genom Socialtjänsten. Då kan du få
lite egen tid och lite distans till din tuffa vardag.
Det kanske också kan tänkas att pappan har flickorna lite mer än varannan helg utan att de för den skull flyttar dit.
Har du själv fått någon hjälp att ta dig ur din depression? Om inte tycker jag att du ska unna dig en sån kontakt. Det kan också underlätta din tillvaro.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark 

Hej!
Så skönt att det är lite lugnare nu. När det gäller din flickas funderingar på om det är värt att leva eller inte låter det som om du har gjort ett bra arbete och visat henne på de möjligheter som finns.
Det enda jag tror att du kan lägga till är att det är vanligt att barn i den här åldern har sådana funderingar, utan att de behöver finnas psykisk sjukdom i släkten eller att det skulle vara ett tecken på det.
Prata gärna lite med henne själv om detta utan att krångla till det för mycket. Fråga om det känns bättre nästa dag, eller om det är något särskilt hon undrar över. Dvs uppmärksamma det och bry dig, men gör ingen stor sak av det, så kommer säkert de funderingarna att avta.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark