Jag känner igen en del från sonen som har högfungerande Autsim, tex det med att leka brevid, göra ljud och vara grovmotoriskt klumpig, men med det menar jag inte att ditt barn har Autism eller så.
Hur gick det för er TS?
Kram TS, själv var jag jätteledsen när sonen fick sin diagnos, det tog ett tag innan allt föll på plats. Och man får lov att sörja och känna att det är jobbigt. Efter ett tag fick jag lov att acceptera det eftersom jag då jobbade som stödpedagog inom psykiatrin och träffat många vuxna och unga vuxna som fått en hemsk uppväxt och knappt klarade av att göra något alls trots att de kunnat vara väldigt välfungerande om de fått rätt stöd beslöt jag mig stenhårt för att så fick det inte bli. Hade han nu en problematik skulle jag göra allt jag kunde för att han skulle få så bra förutsättningar som möjligt vilket lindrade sorgen att jag faktiskt KUNDE göra något. Idagär han en hyffsat välfungerande 8 åring som dock fortfarande har svårt med det sociala mellan varven men som är mycket motiverad att själv lyckas. Har du fått någon hjälp av tex habiliteringen? Både för barnet men även som förälder?