Tråd för oss som snart ska göra abort.

Hej! Jag är i ungefär samma sits. Förra veckan gjorde vi ett test som visade positivt vilket var helt oväntat. Efter mycket om och men har vi kommit fram till att det inte är rätt att skaffa barn riktigt än. Samtidigt som det känns som det vettiga beslutet är det såklart tufft och ledsamt emellanåt.. Vi var hos en barnmorska på samtal igår som lugnade oss med att vi trots allt lever i ett i-land och att vården är väldigt, väldigt bra. Det är sällan något går fel och fertiliteten ska inte påverkas. :) Det som dock stressar mig är att jag har så himla mycket nästa vecka, både tenta och första veckan på nya deltidsjobbet. Samtidigt vill jag ju göra aborten så snabbt som möjligt så att man slipper gå runt och "bära" på det här. Vad säger ni som har gjort det här förut - hur mycket "mensvärk" får man? Bör jag räkna med åtminstone en sjukdag?

Jag ska ta min första tablett på måndag och göra resten av den medicinska proceduren på plats på onsdag. Nu har jag vetat om den här graviditeten i snart tre veckor och det känns jobbigt att det har behövt ta så här lång tid (pga en massa viktiga saker som kommit emellan i privatlivet, som gjorde att min barnmorska tyckte att jag skulle vänta med aborten). I början var vi ju inte ens säkra på om vi skulle ta bort eller inte, och sen lutade det ändå mer åt abort, men de senaste dagarna har jag börjat känna mig osäker igen.. Så jobbigt!! Hur ska man veta vad som är rätt? Är mina känslor befogade eller är jag bara velig för att jag vet att jag har tid för att ta bort det?!

I dag tog jag min första tablett! Jag känner inget ovanligt, förutom att jag känner mig lite upp och ned känslomässigt.

På fredag är det dags för slidpillrena och först i dag på mottagningen fick jag veta att jag eventuellt kommer behöva dela rum med en annan kvinna när det är dags. Det skulle i så fall även innebära att min partner inte får vara med. Det känns inte alls bra, speciellt inte att få veta det så här sent! Sköterskan förklarade att jag gärna fick göra hemma "eftersom de flesta väljer det" men jag vill ju helst känna mig trygg med vård omkring mig i fall att något skulle hända.. Men samtidigt vill jag INTE byta ut det stöd min partner är mot en annan kvinna som jag inte ens känner!? Åh, blir så frustrerad. Kunde de inte förvarnat om det här? Såna här besked vill man inte ha mitt i såna här jobbiga stunder!

Nu är det rätt dött i den här tråden men jag tänkte ändå avsluta min historia ifall att det kan hjälpa någon som läser igenom tråden framöver..

Jag tog alltså min första tablett i onsdags. Märkte inget förutom en magvärk som höll i sig i ca 30 minuter mitt på dagen igår (torsdag). I morse när jag vaknade började jag blöda sparsamt. Vid åtta befann vi oss på kliniken där jag fick smärtstillande och tre vaginaltabletter som drog igång processen. Efter cirka 1-2 timmar började jag blöda mera och det kändes väl som en lite mer intensiv mens. Jag blöder rätt mycket och har lite mer mensvärk än vanligt, men utöver det har det inte varit några problem alls. Även om det såklart inte är behagligt är det inte i närheten av så läskigt eller smärtsamt som jag fasade för att det skulle vara innan. :)

Jag hoppas att det går lika bra för er andra! Och tack till er som har skrivit i tråden, ni har hjälpt mig mycket. 

Ledsen för noll styckesindelning, men min telefon och familjeliv kommer INTE bra överens, haha!