Inlägg från: Anonym (Orolig mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig mamma)

    Konflikt hela tiden

    Hej. jag har en son på 3.5 som jag är väldigt orolig för just nu. Han har börjat svara nej eller jag vill inte på allt. Om jag insisterar blir han tokig och skriker allt vad han orkar och sparkar och slåss. Detta har pågått intensivu i ungefär en månad nu men varit på gång sedan vår dotter föddes för fyra månader sedan. jag förstår vad som orsakat detta eftersom det var en jobbig tid i slutet av graviditeten för mig och väldigt jobbig för hans pappa. Dessutom har pappa som varit hemma länge och har ett nära band med sonen börjat arbeta väldigt mycket så de ses inte ens varje dag. Han går på skola (annat land) mellan nio och halvfyra varje dag och älskar det. han beter sig mycket bättre i skolan än hemma och älskar normalt skolan men idag ville han för första gången följa med mig hem igen.
    Jag försöker vara en kommunikativ mamma och ger honom så mycket uppmärksamhet jag har och massor med kramar och närhet varje dag men han söker verkligen konflikt med mig om allt. Jag har försökt skapa en strikt rutin runt mat och sömn och påklädning för att undvika konflikt och ger honom ofta begränsade valmöjligheter och det funkar. Ett typiskt konfliktexempel kan vara:
    Jag får en kram när jag hämtar honom från skolan och så påpekar jag något som att de gula höstlöven är fina. Han skriker då nej de är fula. Vi går fem meter så lyfter han en sten och slänger mot en bil. Jag hejdar hans hand och säger nej du vet att du inte får göra så. Han slänger sig då skrikande på marken och skriker jooo och försöker sparka mig. Jag tar tag om hans armar och håller honom ifrån mig så att han inte gör oss illa och försöker få ögonkontakt. När jag får ögonkontakt mjuknar han och kramar mig som om livet hängde på det. Vi går fem meter till så inträffar nästa konflikt.
    han är lite bortskämd sedan tidigare och har haft dåligt med rutiner eftersom han varit mycket sjuk förra vintern och tillbringat mycket tid på sjukhus. Nu är det mesta normaliserat. Vi samsover hela familjen men han har mardrömmar och pratar i sömnen varje natt. Oftast vaknar han inte men jag hör honom eftersom jag är vaken och ammar då och då. Han brukar slappna av om jag lägger handen på honom eller om papap håller om honom. Jag vill vara en kommunikativ mamma men jag vet inte hur jag ska hantera ett tjugotal menigslösa dramatiska konflikter om dagen på ett bra sätt. Ibland blir jag riktigt arg och tyvärr hjälper det och vi kan då ha riktigt fin stund efter det. Han är världens finaste storebror dock och är jätteförsiktig med lilla syster.
    Hur kan jag hjälpa honom att bli sig själv igen? Tack på förhand.

  • Svar på tråden Konflikt hela tiden
  • Anonym (Orolig mamma)

    Någon som har tid att svara?

  • Anonym (Orolig mamma)

    Tack så mycket för svaret. Det lättar det dåluga samvetet lite. Jag har börjat planera lediga dagar bättre så att han får utlopp för behovet av fysisk aktivitet och vi har också börjat stämma träff med någon av hans kompisar så att de kan leka. Pappa ska göra mer egna saker med honom när han är ledig och har också lovat att priotera sonen framför allt annat de korta stunder de träffas. Nu är lillan fyra månader så snart vågar jag lämna lite mjölk i kylen och ge mig ut någon timma på egna äventyr med sonen när pappa är ledig och det tror jag han behöver allra mest.

  • Anonym (Orolig mamma)

    Ville bara tala om att vi har det bra igen. Jag och pappan kom överens om vissa basregler vi håler stenhårt på och tar konflikt om men se mellan fingrarna när det gäller annat. Jag bestämde mig också för att bli väldigt noga med att följa samma mönster hela tiden. 1. Säga ifrån, 2. Ta honom ur situationen, 3. Låtsas som att inget har hänt även om jag måste svälja mina upprörda känslor. Efter bara ett par veckor började jag kunna ge honom två alternativ typ  "Antingen sätter du dig i bilstolen och så pratar vi och har trevligt hela vägen hem eller så sätter mamma dig i bilstolen och du är arg hela vägen hem. Vill du inte hellre ha en kram  och så slutar vi bråka." Han lärde sig väldigt snabbt att välja det trevligare alternativet och nu har vi nästan inga konflikter alls och väldigt mycket mera gos och puss och kram. När det blir konflikt är det mindre dramatiskt och snabbt över.  Har också blivit noga med att visa förståelse för hans svartsjuka. När lillasyster ammas när han behöver få sitta i knät så talar jag om för honom att jag också tycker det är jobbigt att hon ska äta just nu och att jag gärna vill ha honom i knät men om kanske jag kan hålla om honom om haan sätter sig nära på rätt sida.  Det har lett till många mysstunder tillsamamns alla tre och han är en fantastisk storebror. Tack för stödet just då höll jag på att falla igenom men så försökte jag komma ihåg att allt går i perioder och att det faktiskt bara är jag som kan förändra situationen just nu.

Svar på tråden Konflikt hela tiden