• Mariåsa

    Storkstart *2

    Vi har precis gjort vårt första inseminationsförsök på Storkkliniken. Vi kommer att försöka både med oss båda samtidigt. M är 29 och min Å är 32. Första försöket gjorde vi i torsdags på min Å och vi har nu 12 dagars väntan framför oss innan graviditetstest och 17 dagar tills vi ska inseminera M. Vi har vägt fördelar mot nackdelar och kommit fram till att för vår del så överväger fördelarna med att försöka parallellt. Vi vill bära barn samtidigt, för att minska risken för att någon av oss känner dig utanför, och vi vill att våra barn ska få växa upp tillsammans, lika gamla, och vara en trygghet för varandra. Så nu håller vi tummarna för två graviditeter så tätt som möjligt!

  • Svar på tråden Storkstart *2
  • Mariåsa
    Rainbow Dash: Förstår inte riktigt hur du menar? Utveckla gärna! Vi är ett par, om du inte uppfattade det i texten, så alla barn som vi skaffar tillsammans är naturligtvis våra gemensamma oavsett vem som bär dem.
  • Mariåsa
    Rainbow Dash skrev 2012-11-27 09:58:14 följande:
    Förlåt det var jag som läste lite slarvigt och missuppfattade det du skrivit. Nu när jag läser igen förstår jag.
    Inga problem, roligt att du är intresserad! fröken på Mårbacka och Syskonförsök: Tack för att ni delar med er av era tankar! Ja, det är inga lätta frågor, det finns inget facit och inget rätt eller fel. Vi funderade mycket på de här frågorna under ett års tid innan vi landade i hur vi ville göra. Det var ingen självklarhet.

    Vi kommer att försöka knyta an till båda barnen så mycket vi kan, exempelvis genom att var och en av oss ammar båda barnen (i den mån det fungerar). Vi ser också att det är en stor fördel att vi kan vara föräldralediga samtidigt (vi får ju föräldraledighet för båda barnen, dvs. 2 * 480 dagar) och kan satsa på att bygga starka band mellan oss alla fyra i familjen. (Om vi nu blir fyra, man kan ju aldrig ta något för givet.) Inte minst den gemensamma ledigheten tror vi kommer ge oss en fin start tillsammans.

    Om vi får fyra barn kommer det förstås att vara oerhört tufft, men om det blir så, så får vi anpassa våra liv efter det.

    Vi har förstått att det finns en del lesbiska par där den som inte burit barnet ibland känt sig utanför på ett sätt som varit påfrestande för relationen. Vi förstår förstås att så inte är fallet för alla, för er fungerade det säkert jättebra! Men för andra kan det vara en extra utmaning, särskilt då båda parterna i ett lesbiskt par kan bära barn (om inga biologiska hinder föreligger), till skillnad från ett heterosexuellt par där ena partern aldrig kommer kunna föda barnet. När vi ser på vår relation och de individer vi är ser vi också att det finns en risk att särskilt M kommer att kunna känna ett utanförskap. Det har vi pratat mycket om och vi har till slut landat i att vi tror att detta är bästa sättet för oss att skapa en stark familj.

    Om en av oss inte blir gravid på länge, särskilt om det är M, har vi förstås utmaningar i relationen. Men M är yngre än Å och har många år kvar att försöka. Vi kommer att göra många försök om det behövs. Blir inte barnen födda samma år så är det inte heller någon katastrof, barnen kommer när de kommer. Om de kommer vill säga. Som sagt, det går aldrig att ta något för givet.
  • Mariåsa
    Ania Kasia och Kronärtskocka: Vi har kollat och dubbelkollat med Försäkringskassan och vi kan ta ut föräldrapenning samtidigt om vi föder varsitt barn. Så vi har 480 dagar var att ta ut. Det innebär att vi kan vara hemma tillsammans i 1 år och 115 dagar förutsatt att vi blir gravida samtidigt. Vi planerar dock att Å går in och jobbar någon/några dagar i veckan, när det fungerar, så då sparar vi lite föräldradagar och kan förhoppningsvis dra ut lite ytterligare på det.

    M: BIM 121226 efter insemination 1
    och
    Å: ÄL vilken dag som helst, för insemination 2

    Väldigt spännande! 
  • Mariåsa
    lmyranl och Amd: Tack för att ni frågar och för att ni håller tummarna :) 

    Här kommer en statusuppdatering:

    M: Har inseminerats igen, försök nr 2: BIM 130122.
    och
    Å: ÄL vilken dag som helst för insemination 3. 

    Just nu har vi väldigt mycket annat att göra, vilket är bra och gör det lite lättare att inte konstant tänka på hur gärna vi skulle vilja ha ett plus eller förstås helst två plus :)

    Hur går det för er? Försöker ni också? 
  • Mariåsa
    Amd: Negativt igår tyvärr :( Men vi gjorde en ny insemination i lördags - fördelen med att försöka parallellt är att man ständigt har ett litet hopp :) Hur går det för er? Håller tummarna!
  • Mariåsa
    Amd: hur har det gått? Planerar ni att vara gravida samtidigt (om allt går som det ska)? Håller tummarna för att det funkar denna gång!
  • Mariåsa

    Jättegrattis! Förstår att det måste vara helt surrealistiskt! :) Hoppas att allt går bra nu! Verkligen roligt för er!

    Vi har BIM på lördag; vi tänkte inte testa i förväg denna gång. (Om vi kan hålla oss)

    Idag ska jag på akupunktur inför inseminationsförsök 3; allt för att öka sannolikheten :)

  • Mariåsa

    Tack för tipset med att vänta längre och att kolla äggblåsorna. Var kollade ni äggblåsorna? Och vilken dag?  Verkligen knepigt det här med att lyckas med tajmingen... Var inseminerar ni?

  • Mariåsa

    Tack för tipsen!

    Nu är det dags att dra ner till Storken igen. Hade beräknad ÄL till den 6/1 men imorse fick jag positivt ÄL-test. Vi bokade först in ett ultraljud imorgon, men fick inte tid förrän kl. 11 och insemination kl. 12.45 och med tanke på att jag testat positivt idag kl. 7 så vågade vi inte vänta tills kl. 12.45 med inseminationen. Vi bokade därför om så att vi nu gör insemination, utan ultraljud, kl. 9.30 imorgon.

    Nästa gång ska vi dock försöka göra ett ultraljud i Sverige i förväg (det är bara lite knepigt att veta när det ska göras eftersom mina cykler varierar mellan ca 25-31 dagar).

    Det är oerhört frustrerande att ha så lite kontroll. Jag kan acceptera att det ägget av okänd anledning inte blir befruktat, trots att man gjort allt för att skapa de bästa förutsättningarna eller att ägget blir befruktat men inte fastnar av okänd anledning. Men det är jobbigt att sitta nu och veta att ägglossningen kan ske när som helst och att det redan kan vara för sent imorgon när vi gör inseminationen. Borde vi ha åkt redan idag? Eller är det tvärtom för  tidigt att inseminera kl. 9.30 imorgon? Rent teoretiskt skulle det ju kunna vara så att ett test kl. 19.15 igår kväll skulle ha gett positivt resultat (jag testade negativt kl. 19) i så fall sker ju ägglossningen senast kl. 7.15 på lördagsmorgon, dvs då är det för sent att göra inseminationen kl. 9.30. Men med tanke på att jag testade positivt så tidigt i cykeln så kan det ju lika gärna vara så att det slog om precis innan jag testade imorse dvs t.ex. kl. 6.45. Och då kan ju ägglossningen ske så sent som kl. 18.45 imorgon kväll, vilket innebär att spermier som inseminerats idag skulle ha dött innan ägglossningen ägt rum. Riktigt frustrerande som sagt, men det är väl lite som ett lotteri. Ett dyrt och psykiskt påfrestande sådant. Men vinsten är å andra sidan väl värd allt slit :)

    Hur många gånger fick ni försöka? 

    Imorgon är det BIM för Å så då håller vi tummarna för ett plus på plats i Danmark (vi åker ner nu och sover över )

Svar på tråden Storkstart *2