Snöflinga skrev 2013-10-10 20:31:33 följande:
Så du önskar egentligen att du inte hade adopterats av dina adoptivföräldrar utan varit kvar i ditt ursprungsland och vuxit upp på barnhem?
Vilken relation har du med dina adoptivföräldrar nu? Är de inte viktiga personer i ditt liv? Jag tänker eftersom du verkar avsky adoption så mycket?
Som svar på dina inlägg om att alla egentligen önskar sig en liten biologisk bebis.
Ja, de flesta gör nog det till en början eftersom det så att säga är det sätt som är det normala. När vi tänker oss barn och föräldraskap så tänker vi oss en graviditet tillsammans med den stora kärleken.
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det behöver dock inte betyda att livet behöver bli sämre.
Allt vi är med om ger oss erfarenheter som vi kan få växa och utvecklas av som människor.
För de allra flesta som adopterar (verkar det som) är adoption det sätt man nu vill ha barn på och man ser det inte som sämre än att få ett biologiskt barn faktiskt.
De allra flesta som skickar sin adoptionsansökan till ett land väljer att skydda sig mot eventuella graviditeter för att man nu mer än allt annat vill bli föräldrar till ett barn som redan finns i ett annat land.
Det som däremot kan kännas jobbigt är ju så klart andra människors dömande attityder, så som du skriver om. Ex. skriver du att man som adoptivförälder är en misslyckad människa eftersom man inte lyckats få biologiska barn. Det är klart att det är jobbigt att möta sådana attityder.
Tack och lov är den åsikten nog inte så vanlig.
Du behöver inte förstå hur någon kan vilja adoptera eller hur man kan älska ett adopterat barn mer än allt annat på jorden. MEN du behöver respektera ALLA människor och deras liv.
Jag respekterar att du inte vill adoptera. Jag vill att du respekterar att jag VILL adoptera.
I den perfekta världen hade adoptioner aldrig funnits. Jag tycker det är skrämmande att man kan sätta barn till världen och sedan inte kunna ta hand om dem. Varför händer detta aldrig i Sverige? Visst det finns s.k. familjehem, men det sker inga internationella adoptioner från Sverige till andra länder och få nationella adoptioner i Sverige. Läste en gång om en person som var adopterad från Kina, han var väldigt bitter på sin riktiga mamma att hon satt barn till världen som hon sedan inte kunnat ta hand om.
Mina adoptivföräldrar är inte mina riktiga föräldrar. Visst har de tagit hand om mig, men det är - ändå - inte samma sak som om vi hade haft genetiska band som jag har till min dotter. Jag hade velat att det skulle finnas genetiska band mellan oss. Alla som ser oss ser att det inte är mina riktiga föräldrar. Jag tror det är lättare att identifiera sig ju tidigare man kommer till ett land som adopterad, och om man har ett utseende som inte skiljer sig alltför mycket från andra människor i det landet. Att inte "sticka ut" och hela tiden få frågan var man kommer ifrån.
Det stör mig oerhört när folk frågar mig "var kommer du ifrån". Det är ingen som frågar min sambo som är svenk var han kommer ifrån. Faktum är att jag känner mig kränkt när jag får den frågan. Min dotter som ser svensk ut kommer aldrig att få den frågan.
Bekanta som adopterat sa själva att det är en fördel för barnet om det ser svenskt ut, ett barn som ser annorlunda ut kommer att stöta på patrull längre fram i livet. Tänk på att vad andra människor säger är inte alltid vad de tycker.
Jag säger inte att adoptioner är fel eller att det behöver vara sämre. Men det är inte samma sak som att få ett eget barn. Adoptioner skiljer sig åt från att få egna barn på många sätt. Bara det att man inte får ett nyfött barn utan ett barn som ofta är över året. Samt ofta ett barn som har ett utseende som skiljer sig från de allra flesta andra i Sverige.
De flesta människor önskar sig säkerligen ett eget barn. I annat fall skulle alla ju adoptera istället för att skaffa egna barn. Att få uppleva en graviditet, tiden på BB, tiden med ett riktigt litet barn. Jämför detta mot att ställa upp att ta hand om en 2-åring. Det känns rent ut sagt motbjudande, om någon skulle försöka trycka på oss en 2-åring.
Varför ska man skydda sig för att pappren har gått iväg till landet? Jag skulle i första hand tänkt på mig själv, att få ett eget barn är naturligtvis viktigare. Skulle man bli med barn så är det bara att avbryta adoptionen.
Har du tänkt på en sak - det är ingen som ifrågasätter någon som skaffar egna barn.
