Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!
Alltså jag tycker du verkar bry dig och försöka så gott du kan, du låter ju ur gullig emot henne ju. omtänksam..
Min karln gjorde sällan "jätte mycket" under min graviditet som jag hade önskat ibland, men jag är ändå lyndeckligt lottat som haft han, han har ställt upp på andra sett. så som städning o matlagning.. inte så mkt massage eller ompysslande, men det räckte ändå :)
Jag var för övrigt en ängel under min graviditet, ville bara ha närhet o mysa o grät för det mesta åt allt, med ett leende och skratt i det hela eftersom jag kom på mig själv att jag va så löjlig haha :) oskyldigt med andra ord..
Jag var en ängel under halva min graviditet, jag älskade livet o var så nöjd med allt..
men dom första 3 månaderna var jag precis som du beskriver din tjej..
Det mesta handlade om kroppslig bekräftelse, jag kände mig ful, fet, jag höll på att förändras.
jag var skit rädd över att få barn, jag ville inte ha barn först, jag funderade på hur jag skulle klara av det.
All denna ilska gick ut över min partner, jag tryckte ner han o va elak konstant hela tiden..
Ibland försökte han vara snäll, men jag medvetet bara snäste av han för att det kändes bra för stunden.
Men innerst inne så mådde jag skit!! och det var det ju inte till det bättre att trycka ner han..
När man senare inser att man varit ett jävla svin och ska ändra på sig så vägrar man släppa stoltheten och skäms så då fortsätter man, för att bedöva sin ilska o smärta ännu mer.. sedan blir det som ett hjul.. man är dum, man får ångest, och man fortsätter..
Det är jätte svårt att förklara, men jag kom på mig själv o ändrade på mig senare och blev världens ängel istället. jag bara älskade allt o va jääääääätttee snäll o tacksam för allt..
Men det tog tid, och allt handlade om att jag mådde dåligt själv, då ger man sig på andra människor.. Jag kan inte säga att man njuter av att vara elak för så är det inte, men man lägger problemet på något annat, istället för att erkänna att man själv är osäker och må dåligt.. Man vill egentligen bara gå o dööö. så känns det inombords