Min kille är kort, och jag vet inte om jag klarar vara ihop med honom pga hans längd.

För ett tag sedan på en fest hamnade jag brevid en riktigt söt och trevlig kille. Han var på som sjutton efter festen, vi dejtade lite, jag var egentligen inte intresserad av ett förhållande men känslorna har verkligen vuxit fram.

Han är helt fantastisk som person, söt, trevlig, social, har bra värderingar, bra jobb, ambitioner, behandlar mig som ingen annan gjort förr och han får mig att må bättre än någonsin.

Problemet - han är kort. Närmare bestämt 165 cm. 

Förvisso gör det honom ändå längre än mina 160 cm, men jag har så svårt att släppa längdgrejen och jag vet hur löjligt det är när killen i övrigt är i det närmsta perfekt.

Jag har inga problem med det när vi är själva, men jag undviker i största mån när vi är ute bland folk att det ska synas att det är "vi", jag ryggar liksom tillbaka när han tar för att hålla om mig i kassakön, drar tillbaka min hand om han vill gå hållandes mig i handen, visar inga ömhetsbetygelser ute på ett café eller liknande.        
Han har märkt lite utav detta och någon gång "beklagat" sig i förtroende till en gemensam kompis att det verkar som att jag inte vill kännas vid honom offentligt.

Jag hakar upp mig på denna dumma sak - tänker vidare att våra ev framtida barn kommer ju bli som pygmeér med oss bägge korta, hur löjligt kommer han inte ens se ut med ett barn i famnen, att jag inte kan ha höga klackar längre... Ja en massa strunt! Samtidigt är han världens underbaraste och jag vill ju vara med honom samtidigt som jag liksom "skäms".  Jag vågar inte ha med honom på tex julfesten på jobbet för att jag är rädd att kollegorna ska skämta om det eller skratta. :-/

Är jag dum? Överdriver jag? Hur reagerar ni/tänker ni när ni ser en kort man så här? Eller är det bara jag som är helt knäpp, det kanske inte ens är något andra reagerar eller funderar över?

Snälla ge mig något råd, jag är rädd att mista en underbar kille samtidigt som jag tvekar på om jag ens klarar av att leva med honom...