Vad är rätt?
Hejsan
Jag sitter just nu och gråter floder över en sak som speglat mitt liv under snart tre år. För tre år sedan träffade jag min nuvarande kille och sambo, vi båda har barn sedan tidigare förhållanden från min sida så fungerar samarbetet med barnens pappa väldigt bra, tyvärr inte lika bra från sambons sida där hans barns mamma har orsakat väldigt mycket oro i vår familj.
För två år sedan började vårt helvete, då sambons flicka kom hem med sårigt och blodigt underliv, gråtandes och förstörd över att ha ont, flickan var i detta läge 1-2 år gammal. Vi uppsökte läkare flera ggr, åkte med flickan akut till barnkliniken för att söka vård då hon också har förkylningsastma som alltid blev/blir värre vid vistelser hemma hos sin rökande mor.
Flertalet ggr har modern beklagat sig för oss om hur dåligt hon mår, hur lite pengar hon har, blev vid ett tillfälle vräkt från sin lägenhet pga skulder hos kronofogden, jag beslutade då att kontakta soc.
En process påbörjades förra året, med ett flertalet anmälningar riktad mot mamman, där fallen lades ner och föll för moderns bästa. Men detta var inte det bästa för barnet.
Efter att ytterligare en dag fått hem flickan med blodigt underliv åkte vi raka vägen upp till akuten där de gjorde en polisanmälan på mamman och en rättslig process startade.
Vi fick tillsist rätt och flickans stadigvarande boende skulle bli med oss, med en upptrappning till varannan helg med mamman. Men idag 6 månader senare anser sig mamman ha rätt till utökat umgänge, för att hon anser detta vara bäst för flickan.
Men min frågan är om det är rätt för flickan? Att slitas mellan en miljö där hon har regler, rutiner och strukturer och vet att varannan helg så får barnet åka till mamman, eller att vara där, bli sjuk om och om igen och inte ha samma rutiner och regler som "hemma".
Flickan valde också vid ett års åldern att börja kalla mig för mamma, även om jag inte är hennes biologiska, men vet att hennes mamma är hennes mamma och att jag är hennes bonus. Men av trygghet så har on själv valt detta och det skall man enligt andra psykologer inte ändra henne om hon gör, men det gör mamman i denna fråga, vilket gör flickan orolig och osäker i sina båda miljöer.
Har mamman rätt att få ökad umgänge utan att ta upp detta med rätten om vi nu fått ett rättsligt beslut utan slutdatum, där det också står att om parterna kan komma överens så kan förändring ske?
Jag vill inte se denna lilla flicka slitas bort från sina vanor, rutiner och slängas in i en miljö varannan vecka, där jag vet att jag snart kommer att bli den som får hämta lämna och fixa allt i alla fall. Jag vet verkligen inte vad vi kan göra och jag ger snart upp.........!